Tid till ro..

Upptäckte för en stund sedan, snart 1 a advent, helt galet. Men det är ju också sista söndagen i november, som den infaller på.

Känner dubbla känslor, glädje för att hösten inte påverkat mig, nämnvärt, undrar om det beror på att min käre man, jobbat på hemmaplan, och/ eller jag kunnat vistas i trädgården och pyssla, varje dag, p ga det milda vädret?

Direkt när jag kom på att tiden till advent närmar sig, kom julstress, ångest över att jag inte hunnit, orkat städa och putsa fönster, byta gardiner, dvs höstat inne..

Försöker tänka om, att det är en fin tid framöver. Finns möjlighet att vara kreativ och må bra i vintermörkret, OM kraven sänks, förstås.

Väljer ljus i mörkret

Ängslan..

Jag har alltid varit rädd för i princip allt, så länge jag kan minnas. Försiktig sa mina föräldrar. Tänkt mycket på vad som ändrades? Min barndomsvän,  var totalt oförskräckt,  menade om ingen såg att vi hoppade över bäcken, klättrade i träd, mm så hade det inte skett. Men naturligtvis var det jag som ramlade i bäckar, inte tordes klättra ner från träd, fastnade i blålera till över knäna mfl hyss. (Ler)  Kanske farhågan att göra fel, gjorde att jag tvekade i sista stund o fadäsen infann sig, avslöjades, respekten för mina föräldrar stor, ville göra rätt.

Tack vare att det inte fanns likasinnade i min omgivning,  så var valet att försöka hitta sätt att leka tillsammans.  Fanns inte dagis el förskola som idag. Lärde mig att rädd kan man vara, men modig att göra saker ändå, lycka när man klarar det. En kunskap som följt mig i livet och haft stor nytta av..

Tankens kraft.

Fortfarande har finns det situationer som gör mig skärrad och bär inom mig, även om jag inte vanligtvis låter de begränsa mig.  Vissa saker som att gå på stege, undviks helt. Andra som att vara ensam hemma i mörker, gör ingenting.

Ganska god självkänsla,  men självförtroendet är svårt att bibehålla alltjämt,  är väldigt självkritisk,  så får jag kritik, berättigad eller ej, beror det på mitt allmäntillstånd i övrigt om jag sjunker ner i gyttjan och vettskrämd , att inte duga, vara älskad, äter upp mig. Fräter..

Så svårt att ändra på.  Tankens kraft, att i vissa situationer,  försöka med logik och inte känslor, kravla sig upp och backa ta det lugnt.  Vad kan jag lära mig av detta?

Om jag låter känslorna styra så, är det så lätt att hamna i försvarsställning.  Kaos i hjärnan och ilska dominerar. Blivit svårare efter mina strokes att behålla lugnet, som jag i princip alltid haft, åtminstone i mitt tycke..

Välja glädje

Själv har jag pga rädsla för att få Corona undvikit sjukhus och inbokade besök. Hälsoproblem, tar inte hänsyn till det. Resultatet blev att kroppen blev nästan nerkörd i botten, innan jag sökte hjälp. blev tvungen att släppa kontrollen. Lita på att hålla avstånd och tvätta o sprita mina händer fungerar..

Har haft svårt att förhålla mig till alla restriktioner utan att vara vettskrämd, att få denna hemska sjukdom in i hemmet. Men då ohälsa knackar på dörren kändes det mer eller mindre akut att söka hjälp, för att farhågan att cancerspöket hälsat på igen. Nu är ju inte allt undersökt, men bakterier, hittats, svamp i halsen, troligtvis Candida(?) , biopsier tagna i mage o hals, men väljer glädje och tänker. Det finns hopp för bot o bättring, för mig.

Än hur mörkt det är, hittar alltid solen fram till slut….

Stilla solsken i livet.

Efter att lovat min man att ta det lugnt, har nu gjort det i några dagar, sett serier, läst artiklar, vilat, sovit och försökt ha egentid, utan att göra något. Ha tråkigt med andra ord. I eftermiddag kom lust att gå ut i trädgården för att se hur det stod till där. Började krafsa bort lite ogräs, plötsligt började en stunds lycka lysa igenom. Harmoni att få möjlighet i november att hitta skörd, små, små purjolökar som kommit upp, otroligt! Även en halv pallkrage selleri, vill skördas. Måste lära mig mer om bladselleri..

Varit hektiskt med alla undersökningar som varit på paus, är inte min sjukdom, men blir så närvarande och uppenbart, då man träffar läkare var o varannan dag, inom kort tid..

Därför är det extra viktigt med tid för sig själv, känns skönt med att bara vara, andas in den härliga höstdoften….

Allt är inte alltid som det ser ut..

Både i stort och smått, upplever jag att det som först kan se illa ut, t om katastrofalt, visar sig om inte ögonblickligen så senare, när man tittar tillbaka, att något positivt kom ut av det..

Livets lärdom?

För min del, har en eländig sjukdomshistoria, som jag gott och väl kan varit utan. Men så mycket lärdom om livets alla sidor som givits mig. Menar inte att vare sig vara klämkäck el martyr. Utan tänker faktabaserat. Ändrat många av mina tankesätt och sätt att vara.

Livslång nöt att knäcka?

Min klart största utmaning som alltid kommer åter. Är att ta hand om mig själv. Att hushålla med min energi och tid så att jag får må bra. Om jag är i fas med mig själv, sprids min aura och livsglädje vidare till min omgivning, och de slipper vara orolig och enbart positiva vibbar är i omlopp

Livets lott?

Kanske alla har sin egna uppgift att lösa? Lättare förr, då det mer eller mindre, var ett kall, att vara sitt arbete, en livsstil? Idag skiljer man ju på jobb och fritid. Har man en känsla av att något är fel i tillvaron. Tänker jag att det är mycket viktigt att lyssna på den signalen.

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.

Att vara hemma är nya stilen, umgås utomhus med nära o kära, i små grupperingar, distans nya ledordet..

(O)Tacksamhet

Haft svårt för att känna tacksamhet senaste tiden. Känner snarare, vemod, sorgsenhet, viss avundsjuka och bitterhet om inte om vore. Får verkligen jobba med mina tankar. Försöker distrahera mig själv med att göra kreativa lösningar.

Men min ryggsäck, är kvar fastän den kastats! Jante verkar ha plockat upp den och jag får tillbaka en massa skit, spelar i en ping-pongmatch, där jag verkligen får jobba för att gå vidare till final.

Vad är det som kommer fram nu då? Jag gick inte gymnasiet, nej men jag läste på KomVux 1-0 till mig! Inga barn, nej men det har jag kommit över, 2-0!

Inget jobb, sjukpensionär

Det är en stor börda! Att veta att man duger ändå, känna att det är så. Alltid leva på marginalen, stör både självkänsla och självförtroende! 2-1 Jante vet exakt, mina ömma punkter.

Allt detta är nonsens, inget jag kan påverka, därför förkastar jag dessa tankar, byter både boll och racket, tillåter mig att sörja att ett vanligt arbete inte i nuet fungerar, kanske aldrig? 3-1 bollen är nu min!

Så här håller jag på, timme för timme. Är skitjobbigt, vet inte varför jag behöver gå igenom allt en gång till? I och för sig med playforward-knappen intryckt, lite snabbare, men känns onödigt.

Kanske är det något som jag borde lära mig, innan livet kan gå vidare? Funderar ibland om man fastnar i samma spår av den anledningen? Vissa säger att det t om är meningen med livet? Att lära sig av det svåra och bli en bättre version av sig själv..

Dagens tacksamhet

Gläder mig över dessa små ögonblick av lycka från idag.

Surt som en citron

Ibland blir det inte som man vill, eller har tänkt sig.

Kan vara så att det egentligen är så att jag är i tankarna, helt annanstans och egentligen inte koncentrerar mig på uppgiften. Därav mitt ”misslyckande”? Att min kropp o själ inte är synkade för uppgiften? Eller så är det saker som händer som helt enkelt inte går att påverka, tänker jag….

Tar en paus…

Då har jag lärt mig att en kopp te med honung, blir en lämplig paus för att vända tankarna och göra någonting bra av dagen istället.

Idag är det kylan att stå ute och plantera o mina blommor, plantor och min sneda rygg som begränsar mig. Kanske lägga ner d mesta idag? Dricker ur mitt te och kanske kollar stickmönster, möjligtvis blir det en vilodag helt enkelt?

När livet ger dig citroner, gör lemonad

Elbert Hubbard
1856-1915

Göra val

Ibland behöver man bli påmind om att det faktiskt är en själv som styr över sitt liv, inte någon annan, även om det kan kännas så emellanåt. Jobbet, familjens behov, önskningar går före ens egen person. Men att inte göra något val, är också ett val..

Bara tanken att jag faktiskt är med om att bestämma riktning på mitt liv, är upplyftande, även om man följs åt på vägen, kanske man har olika gångsätt, fordon och takt, även om målet är detsamma, tänker jag…

Om jag inte gillar min sits, så har det tagits beslut av mig själv, någonstans på vägen, som lett till denna punkt. Det innebär ju att det finns en möjlighet att förändra tillvägagångssätt för denna vana eller rutin, som ogillas.

Today, I make great choices, because they made,
with full awareness.

Deepak Chokra

Kokong..

Snart är påsken över. god mat, vila, envar, behöver.
Alla med Corona som tvång, levt i sin egen kokong.

Nya vägar tas fram,
aldrig sett så många diagram.

Ångest, ett virus, mig stjälper,
tänk om inget hjälper?

Tänker ens timmar räknade är.
känner ödets vingar mig längre bär.

Trotsar Corona vardan
lura henne, är min tidsplan.

När alla läkare vet,
Covid-19 inte är dagens nyhet.

Finns kunskap att lindra,
makt att viruset hindra.

Då är friheten nära,
kunna umgås med sina kära..

/Lilla My

Glad Påsk!

Lugnet har infunnit sig, mer eller mindre frivilligt. En långfredag att minnas.

Självisolering, Istället för att umgås med släkt och vänner, väljer jag nu i Coronatider att fira påsken, allena, med min käre man. Inte ofta det händer…

Ofrivillig paus

Ryggen bromsade min framfart idag,  stressen infann sig någon timme, inte ens det roliga blev roligt, sansade mig. (Ler). Valde byta tankar, valde glädje.. Tillät kropp o själ att varva ner, tänk det ordnar sig ändå..

Stillhet…

Efterrätt

Kvällen avrundades med en klassiker…

Havreäppelpaj m kardemumma och nejlika..

Önskar alla en riktigt Glad Påsk!

G

Vårvintern en berg och dalbana..

Vårvintern är här…

Tidiga vårvintern, är för mig den jobbigaste årstiden, mentalt. Ofta efter en lång mörk tid av inaktivitet, självvald el ej..

Så börjar energin i själen spira, projekten matas inuti mitt huvud, men orken hänger inte riktigt med och hjärnan går på högvarv.

On/off

Får svårt att välja bort vad som är realistiskt att klara av. Blir irriterad av all oordning, Har en mycket tydlig on/off knapp. Säger poff som en ballong man blåser upp, för mycket..

Likadant varje år..

Så lätt att påbörja nya projekt, så enkelt att låta Jante dra ner mig i ett dåligt samvetegrop, för att jag gör något som är roligt.

Skedar

För den som inte vet, så är det mycket vanligt att den som har sämre ork, ofta pga sjukdom, har en förutbestämd energikälla per dag att förbruka. Något som Anna Westberg, Wellspect beskriver i artikeln. Har du koll på dina skedar?. Där det synliggörs hur det ofta är i den energifattiges vardag.

Borde ju gå att göra en ekvation på hur det funkar? Ha, ha. Mitt egna har jag, vare sig ställt upp eller löst. Allt beroende på ett otal faktorer, stress, daglig form, lån av skedar mm.

Välja viktigt..

Borde gå att få till en vardag, där balans mellan hushåll, trädgård, odling och övrig hobby? Ni ser, nämner inte ens min man, men han är med mig alla dar, i veckan. Även om jag inte, alltid, har honom på samma yta som mig. (Ler).

Den som har lösningen av vardagspusslet med för få skedar tillgängliga, får gärna sända mig ett svar…

Bakar

Tycker om att baka matbröd, just nu lär mig om att baka med surdeg..