Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

En stunds eftertanke.

Idag känner jag svårmod. Vad är meningen med livet? Vad är det för något som spelar roll? Värmen borde ha gjort mig lycklig? Sommar och sol, som jag längtat så efter..

Vad hände?

Väldigt lite sömn, svårt att sova både dag och nattetid. Ja, det fixar sig, några dar, tänkte jag. Men till slut fick kroppen värmeslag, fast skuggan varit min vän. ”Bara” varit snabbt i solen, planterat purjolök och in i Flora och vattnat. Tydligen räckte det…

Är tvungen att bromsa, är så trist. Fortfarande mjuk i kroppen. Blir lätt nedstämd, varje gång jag är i ett flow och det inträffar en begränsning. Jag får svårt att välja vad som är viktigt el ej, då ”allt” rasar omkring mig. Känner plötsligt att världens alla bekymmer, ligger på mina axlar. Vet i mitt huvud, att det inte är så. Men tyngdkänslan finns där, och måste bearbetas bort..

Dagen före midsommarafton..

Fortfarande regerar min hälsa över mig. Acceptera det och vara tacksam för att jag lever, och har nära och kära omkring mig.

Att erkänna att det finns saker jag inte kan påverka. Mina drömmar är kanske inte realistiska? Blir till en illusion som enbart kväver och får mig att må dåligt..

Vill ha en Carl Larsson-midsommar! Ha, ha, förstått det nu.. Inte min man , ja, det ligger hos mig..

Meningen med livet? Ja, det vete sjutton? LEVA, kanske?

Surt som en citron

Ibland blir det inte som man vill, eller har tänkt sig.

Kan vara så att det egentligen är så att jag är i tankarna, helt annanstans och egentligen inte koncentrerar mig på uppgiften. Därav mitt ”misslyckande”? Att min kropp o själ inte är synkade för uppgiften? Eller så är det saker som händer som helt enkelt inte går att påverka, tänker jag….

Tar en paus…

Då har jag lärt mig att en kopp te med honung, blir en lämplig paus för att vända tankarna och göra någonting bra av dagen istället.

Idag är det kylan att stå ute och plantera o mina blommor, plantor och min sneda rygg som begränsar mig. Kanske lägga ner d mesta idag? Dricker ur mitt te och kanske kollar stickmönster, möjligtvis blir det en vilodag helt enkelt?

När livet ger dig citroner, gör lemonad

Elbert Hubbard
1856-1915

Att vara stark


Att vara stark
är inte att
– springa snabbast
– hoppa högst eller
– lyfta tyngst.

Att vara stark är inte
– alltid att vinna
– alltid ha rätt eller
– alltid veta rätt.

Att vara stark är att
– se ljuset när det är som mörkast
– slåss för något man tror på, fastän man egentligen inte orkar,
– se sanningen i vitögat, även om den är obekväm och tung att bära..

Att vara stark är att
– kunna tänka om, när livet inte blir som planerat. 
 – se möjligheterna i det som verkar omöjligt, att kämpa trots motvind och göra det till en utmaning.”

(okänd)

Att vara vara stark,
är att kunna ta fram tankens kraft,
för att få styrka
av tro, hopp o kärlek.
/Lilla MY

Klippa håret själv?

Vet inte om jag blivit galen, ha, ha? Men jag blev så less i morse på de längsta längderna i håret, kittlades i mitt ansikte och hals. Mindes att jag häromdagen sett videos på Youtube, tekniker för gör-det-självfrisörer.

Nedan en video som visar detta..

Ja, hur gick det då? Blev en uppklippt Bob, nöjd i alla fall. Inte perfekt. Med en bil på verkstaden och en man som är tillfälligt arbetslös, känns det löjligt bra att klippa sig själv..


			

Då var det dags

Nu sitter jag utanför magnetröntgen och dricker kontrastvätska. Gått otroligt bra att handskats med läkarnas information och frågeställningar. Mycket tack vare min man, alla nära o kära, och mina förvärvade nycklar, för att styra mina val av negativa tankar.

Dricker kontrastvätska..

Leva sitt liv

Alla lever sitt liv, medveten eller omedveten sin väg att gå.
Tagit lång tid för mig att förstå, att hinna ikapp mig själv, har nog gått på autopilot, den mesta tiden av mitt liv, och följt med av bara farten?

Min lärdom är att ändå, resa komfortabelt, försöka välja glädje och tacksamhet för det man har, att kunna skratta på färden. Att med tankens kraft börja styra över sitt sinne, kropp o själ.

Allt denna livskunskap har tagit mig till den jag är idag. Tänk om man redan från 20-årsålder, fått dessa visdomsord. Det är nog så att jag inte vare sig förstått eller varit mogen? Insikt kommer av självupplevda upplevelser och självkännedom, tänker jag.

Resepaus. Time for a break

Jag lever
här och nu.

Resan är målet?

Sista tiden har jag börjat ta kontroll i förarsätet och istället för GPS, tagit fram karta och kompass. Stannat upp och hittat roliga resmål. Hämtat andan och fått mer energi av bara tankarna av att föreställa sig allt, spännande som finns efter vägen..
Vet ännu inte riktigt resans mål, men det kanske ingen gör? Det är kanske som någon sagt, Resan är målet

Nu har jag klivit ur mitt fordon och njuter av utsikten, här stannar jag nog ett tag, Tills jag vill väljer färdmedel och resväg igen. Jag lever här och nu.