I min coronaensamhet….

Börjar känna mig utanför, ser i sociala medier, de som ”hemestrar” med familj och vänner. Viss avundsjuka och förundran. Rädsla, råd att hålla avstånd 1,5 meter, verkar minska? Rätt eller fel? Inte vet jag? Känner vad jag vet, högst 2-3 st som drabbats av Covid-19?

Om jag inte hade min ensamhet, hur ensam var jag inte då.

Alf Larsen (1885-1967)

Beslutsam

Känner mig lite som en bakåtsträvare, men jag har beslutat mig för att hålla ut, tills det är klarlagt, att medicin , Remidivir(?) finns. Något som bromsar upp sjukdomsförloppet. om man, kommer till akuten, för Coronavirus. Allt för min vetskap av att plågas av bl a andnöd är väl beprövad..

Leva med, Corona

Allt handlar om att Leva med Corona?

Kanske, kanske är det falska, glädjens bllder, man ser i mediabruset? Människor runtomkring mig, gör så gott de kan, för att överleva? Handskas med sin coronaångest på sitt vis? Inget som syns på bild..

Alla har inte möjlighet som jag, att leva i stort sett, självkarantän och nästan vara hypokondriker? Utan måste för sin sk ”överlevnad” släppa på rädslor, för att få sin vardag att fungera?

Ledsen

Ledsen att jag överhuvudtaget låter ett skitvirus påverka mig, så svårt. Får mig ur balans och ser problem som inte finns..

Ledsen att vi i självisolering, överhuvudtaget behöver vara det. Att vi är många som är rädda för konsekvenser av att bli sjuka i Covid-19.

Ledsen att jag inte är ensam om det..

Tacksam för varje dag, i mitt liv.

En stunds eftertanke.

Idag känner jag svårmod. Vad är meningen med livet? Vad är det för något som spelar roll? Värmen borde ha gjort mig lycklig? Sommar och sol, som jag längtat så efter..

Vad hände?

Väldigt lite sömn, svårt att sova både dag och nattetid. Ja, det fixar sig, några dar, tänkte jag. Men till slut fick kroppen värmeslag, fast skuggan varit min vän. ”Bara” varit snabbt i solen, planterat purjolök och in i Flora och vattnat. Tydligen räckte det…

Är tvungen att bromsa, är så trist. Fortfarande mjuk i kroppen. Blir lätt nedstämd, varje gång jag är i ett flow och det inträffar en begränsning. Jag får svårt att välja vad som är viktigt el ej, då ”allt” rasar omkring mig. Känner plötsligt att världens alla bekymmer, ligger på mina axlar. Vet i mitt huvud, att det inte är så. Men tyngdkänslan finns där, och måste bearbetas bort..

Dagen före midsommarafton..

Fortfarande regerar min hälsa över mig. Acceptera det och vara tacksam för att jag lever, och har nära och kära omkring mig.

Att erkänna att det finns saker jag inte kan påverka. Mina drömmar är kanske inte realistiska? Blir till en illusion som enbart kväver och får mig att må dåligt..

Vill ha en Carl Larsson-midsommar! Ha, ha, förstått det nu.. Inte min man , ja, det ligger hos mig..

Meningen med livet? Ja, det vete sjutton? LEVA, kanske?

(O)Tacksamhet

Haft svårt för att känna tacksamhet senaste tiden. Känner snarare, vemod, sorgsenhet, viss avundsjuka och bitterhet om inte om vore. Får verkligen jobba med mina tankar. Försöker distrahera mig själv med att göra kreativa lösningar.

Men min ryggsäck, är kvar fastän den kastats! Jante verkar ha plockat upp den och jag får tillbaka en massa skit, spelar i en ping-pongmatch, där jag verkligen får jobba för att gå vidare till final.

Vad är det som kommer fram nu då? Jag gick inte gymnasiet, nej men jag läste på KomVux 1-0 till mig! Inga barn, nej men det har jag kommit över, 2-0!

Inget jobb, sjukpensionär

Det är en stor börda! Att veta att man duger ändå, känna att det är så. Alltid leva på marginalen, stör både självkänsla och självförtroende! 2-1 Jante vet exakt, mina ömma punkter.

Allt detta är nonsens, inget jag kan påverka, därför förkastar jag dessa tankar, byter både boll och racket, tillåter mig att sörja att ett vanligt arbete inte i nuet fungerar, kanske aldrig? 3-1 bollen är nu min!

Så här håller jag på, timme för timme. Är skitjobbigt, vet inte varför jag behöver gå igenom allt en gång till? I och för sig med playforward-knappen intryckt, lite snabbare, men känns onödigt.

Kanske är det något som jag borde lära mig, innan livet kan gå vidare? Funderar ibland om man fastnar i samma spår av den anledningen? Vissa säger att det t om är meningen med livet? Att lära sig av det svåra och bli en bättre version av sig själv..

Dagens tacksamhet

Gläder mig över dessa små ögonblick av lycka från idag.

Vårtider..

Äntligen har snön lämnat tomten, vårblommorna tittar försiktigt fram. Ska försöka satsa både lite energi och pengar på att i höst sätta vårlök. Skänker sådan glädje.

Hittar gamla skatter

Rensade bort högt gräs i vår skogsdunge på tomten, i höstas, då jag anade, att det där, kunde finnas en liten vårblommande skatt. Tror att även påsk och pingstlilja, kan finnas där? Krollilja? Vi får se vad som överlevt, årtionden av ingen skötsel…


Vårtid

Vårtiden är här, nu

Vår tid, är nu, här

Nutiden är här, vår

Nu är vår tid här

Här är nu, vårtid.

/Lilla My

Organiserat kaos…

Så ligger jag nu igen, på vardagsrumssoffan, relativt nöjd med dagen. Försöker vara tacksam över att jag överhuvudtaget fungerade fysiskt idag. Har försökt att både tvinga kroppen, läs ryggen ska vara uppe och röra på sig. Men svårt med att få till en balans..

Har senaste tiden varit sysselsatt med att pyssla om mina odlingar, berett plats, klippt pelargoner, tagit sticklingar samt börjat att omplantera. Idag honungsmelon och diverse gurkor. Följer odlingsplanen..

Jord överallt..

Det bästa med att så frön, är när man ser det spirar i alla små tråg och ser hur det växer dag från dag..

Sämsta är all jord som kryper iväg… Tur att man glömmer år från år. Man vill bara minnas det roliga (ler)

Tacksam för det lilla

Glömmer att vara tacksam för det man har… Tänk vad lätt det är att rusa på och plötsligt, står man där och känner, varför går det inte som jag vill? Blir trött och grinig, funderar kanske på orättvisan, varför ska detta hända just mig?

Lugn katt

Lugnt tryggt o glatt.
Livet som en katt

Själv kom jag till en punkt när det var en av de svartaste perioderna i mitt liv. Konstigt nog, även en av de bästa. Tack o lov, kontaktade jag en kurator, som klokt nog förklarade.

”Många gånger när det blir tryggt och bra i en människas liv igen, efter exempelvis en skilsmässa som slutat i tragedi o bråk, så kommer en depression i efterdyningarna.”

Jag förstod inte, till att börja med, att det var depression och utbrändhet, som drabbat mig. Pressat mig till det yttersta för att verka normal, under lång tid. Fastän det fanns bakomliggande sjukdom. Levt i ett äktenskap med hårda ord och personangrepp. Kanske blir det, så när kärleken sakta sinar ut? Kuratorn menade att det var frågan om utmattningsdepression och psykisk misshandel och jag tänkte att, är hon riktigt klok? Idag, vet jag inte vad jag ska tänka om det? Menar inte att jag förtjänade att tråkas, men jag skulle gått mycket tidigare, redan vid tidpunkten när det gick snett i relationen. Då jag tillät mig bli trakasserad, för att det skulle bli lugnt.

Försökt att reda ut varför, jag, en stark kvinna, lät detta ske överhuvudtaget. Både självkänslan och självförtroendet gick i botten.
Aldrig riktigt hittat något riktigt bra svar. Kanske sökte jag ur minnet av den stora kärleken, som funnits där, i början av vårt gemensamma liv?

Är tacksam för de år som var bra, för att jag lyckades bryta mig loss. Även om det har tagit tid att laga mig själv och få självkänsla och självförtroendet tillbaka.

Är tacksam för att jag hittat en livskamrat,(som jag älskar), vän och man att leva med, som förstår mig nästan bättre än mig själv, för att han bryter mitt kontrollbehov och ger mig luft att andas, då jag behöver syre för att LEVA!

Är tacksam för att jag av en god vän, fick boken ”Min stroke” av författaren och hjärnforskaren Jill Bolte Taylor, som fick en stroke mitt i livet. Videoserien ”Att välja glädje” av Kay Pollak, kom i min väg. som både boken och videoserien har betytt mycket för att ändra och förnya mina tankebanor. i mitt liv..

Är tacksam för min överlevnadsvilja som finns inbyggt i mina gener, banne mig.. Som gjort att jag överlevt mycket svår sjukdom, trots oddsen ofta inte varit till min fördel.

Är tacksam för att jag äntligen får LEVA mitt liv, som jag vill, och av den insikten, som tagit mig många år att inse.

Är tacksam för att jag fortfarande, är nyfiken på livet och dess möjligheter.
Att jag lärt mig tankens kraft, dvs styra mina egna tankar, att bestämma, när, och vad som hjärnan ska fokusera på. Givetvis finns det dåliga tankar och händelser i ens liv, som pockar på, men numera tar det inte över mitt liv, helt och hållet.

Är tacksam för att jag senaste tiden börjat unna mig kreativitet, att skriva orden, prova nya färdigheter , är en glad amatör, som provar mina vingar.

Sist men inte minst. Är tacksam för mina ”pälsklingar”, ger mig och har gett mig mycket glädje och många skratt genom åren.

Leva sitt liv

Alla lever sitt liv, medveten eller omedveten sin väg att gå.
Tagit lång tid för mig att förstå, att hinna ikapp mig själv, har nog gått på autopilot, den mesta tiden av mitt liv, och följt med av bara farten?

Min lärdom är att ändå, resa komfortabelt, försöka välja glädje och tacksamhet för det man har, att kunna skratta på färden. Att med tankens kraft börja styra över sitt sinne, kropp o själ.

Allt denna livskunskap har tagit mig till den jag är idag. Tänk om man redan från 20-årsålder, fått dessa visdomsord. Det är nog så att jag inte vare sig förstått eller varit mogen? Insikt kommer av självupplevda upplevelser och självkännedom, tänker jag.

Resepaus. Time for a break

Jag lever
här och nu.

Resan är målet?

Sista tiden har jag börjat ta kontroll i förarsätet och istället för GPS, tagit fram karta och kompass. Stannat upp och hittat roliga resmål. Hämtat andan och fått mer energi av bara tankarna av att föreställa sig allt, spännande som finns efter vägen..
Vet ännu inte riktigt resans mål, men det kanske ingen gör? Det är kanske som någon sagt, Resan är målet

Nu har jag klivit ur mitt fordon och njuter av utsikten, här stannar jag nog ett tag, Tills jag vill väljer färdmedel och resväg igen. Jag lever här och nu.

Imorgon är åter en dag..

Denna dag har jag varit extremt låg, ringde till röntgen för att återfå kontrollen på mitt liv. Fått tid nästa vecka, tacksam för det. Mycket känns så ovisst. Allt jag skrivit under dagen har jag dissat, sparat som utkast, tänker att bloggämnena ser bättre ut i morgondagens ljus?

Tomorrow are another day

Imorgon är åter en dag..

Dansk Ordtak