Lycklig

Idag känns det som om livet går min väg. Ska på workshop, träffa en skrivpedagog. Jättestort för mig, innebär att jag vågar erkänna för mig själv och andra att jag kan skriva. Får en chans till boost och nya lärdomar.

Glad

Lite pirr i kroppen och känner mig glad i hjärteroten. Längesen den känlan infann sig. Ha, ha, innan det ens hänt.

Just idag är jag lycklig.

Det löser sig..

Måste tacka Vendells Förlag, för att J.J återkopplat, till mina funderingar, kring mitt skrivande. Att mindre förlag, inte alltid kan, eller klarar av att producera allt de vill. Av ekonomiska och tidsskäl, har de inte möjlighet att edera alla poeters diverse verk. I mitt fall inte heller helt ”rätt” skrivet, vilket är tidskrävande för redaktörerna (min kommentar)

Att bli refuserad, öppnade mina ögon, hur viktig orden är för mig..

Tappade fokus

Nu har jag landat. Läst på, lite mer om versmått, förstått att jag i min iver, att få dokumentet med dikter att se bra ut, raderat rader, så jag, min dumskalle, tappade fokus, på innehåll och rytm. Får börja redigera igen, kanske det går att rädda?

Tappade fokus på mitt skrivande, ville det skulle se snyggt ut….(LOL)

Nya tag

Idag har jag anmält mig för självstudier, 7 kursbrev, på distans. Blir jättespännande, länge sedan jag känt mig så beslutsam. Att få lära sig förmedla dikter, så att andra kan läsa dem, som de är i mitt huvud.

Att lära sig nya insikter, gör livet värdefullt och levande

Självförtroendet raserar.

Ja, nu har det hänt!, fått min första, diktsamling, nekad, bortvald eller vad man nu ska säga för väl valda ord. Tydligen hade jag inte skrivit på ”rätt” versmått och rytm? Förbannat också, vad hade jag att förvänta mig egentligen? Jag är ju inte skolad alls, är en sk naturbegåvning, (ler ironiskt, min galghumor, talar) Jaha, vad ska jag göra nu?

Ibland ter livet sig som en storm i ett vattenglas..

Självkänsla

Vilken tur jag numera har en grundtrygghet, i mig själv. Självkänslan säger att jag duger som jag är. Mina dikter kan ingen ta ifrån mig. De säger oftast hur jag mått, el mår, skildrar min omgivning. Ett fel typ av versmått, kan inte skjuta mig i sank..

Men så svårt igårkväll, att övertyga mig själv om det. Min man sa, ” inte kan du låta dem dissa dig!” . – Tack, älskling.
Lika lite som jag tillåter energitjuvar ta min kraft, ska detta få mig ur form.

Vända motgång..

Min stolthet har fått sig en känga, men motgångar kickar igång mig,
någonting inom mig som, gnistrar till. Jag har redan, läst på om versmått, finns mycket att orda om det. Herregud, fattar noll! Hur ska jag överhuvudtaget klara av att skriva en dikt, om man ska tänka på, obetonade o betonade stavelser, antal stavelser, hur rimmen ska sitta i dikten mm.. Allt bara snurrar! Hittade till slut en artikel från tidningen ”Skriva” (Nr 5 2015) av författaren och poeten Mats Söderlund.
Här nedan ett mycket trösterikt citat

Du måste inte veta om du skriver jamber, trokéer eller anapester. För det mesta har nog poeter ingen aning om vilken versfot de använder, inte jag heller. Men det är viktigt att du gör dig medveten om hur din dikt flyter. Du måste inte välja versmått, men ibland kan det vara en fördel att förstärka en viss rytm genom att byta ett trestavigt ord mot ett tvåstavigt.

Kunskap ger makt

Som jag sa tidigare, så hittade jag olika alternativ, för att lära sig olika stilar för skrivande av dikter. Kunskap som ger mig möjlighet till hiss eller diss, det är aldrig tungt att bära.Mer eller mindre kostsamt, både för huvud och börs. Finns hela linjer, (drygt), sommarkurser,( nja också drygt), kursveckor, intensivkurs 100 mil bort, lite mer pengar,
men en som verkar bra.

Distanskurs känns som ett bra alternativ? Hittade några på hel o halvfart, men det är inte aktuellt förrän om ett år, ungefär. Kvar var två för mig, godkända möjligheter, en 5 veckors kurs med handledning eller köpa 7 kursbrev med självstudier.. Tror jag ska börja där.. Är det intressant, så kan man alltid förkovra sig mera..

Dags för inblick i poesins mysterier
Dags för inblick i poesins mysterier

Lärdom?

Trodde inte att mitt diktande är så viktigt för mig . Nu när jag fick detta besked om att jag skriver ”fel”, blev jag givetvis i första hand stött, ledsen och arg. Att jag inte duger mm. Men så kände jag att så länge jag skriver från hjärtat med stor lust o kreativitet, spelar egentligen ingenting roll.
Mina dikter finns kvar, vare sig de publiceras el ej. Visst vore det kul, för mitt ego, om andra ville läsa dem i bokform. Mitt sätt att skriva, känns också viktigt, ska även försöka vara öppen för inblick i poesins mysterier

Springa gatlopp

De sista dagarna har jag av mina tankar fått springa gatlopp. Har kritiserat mig själv, påhejad av att ha Jante i publiken och av någon elak liten figur, som, sittande på min ena axel och viskar elaka ord i mitt ena öra, fraser, som får mig att bli sårad, och ger mig tyngdkänsla.

Tvivel

Hur ska jag tro att någon annan vill läsa det jag skriver?
Alla ord är väl redan sagda? Vem vill lyssna på vad jag tänker?
Dikter, vem vill läsa dem? Varför överhuvudtaget tro att någon vill utge mina samlade poem, genom åren?

Kärleken till orden större än mina tvivel på mig själv
Kärleken till orden är större än mina tvivel på mig själv..

Springa halvmara

Är trött och orkeslös, men då jag nu sprungit, typ en halvmara,
för att undfly mina egna tankar och inre demoner,
så kanske det inte är så konstigt? Jobbigt, men det var dags att ta mig an brandfacklan och ta stafettpinnen vidare..

Vinna över sig själv

Tänk vad härligt, fick komma i mål, på personbästa!
Lämnade igårkväll in en egna diktsamling, till ett bokförlag,
känner mig glad. Bara att våga skicka in, är för mig en vinst.
Gör man inget, så händer ingenting, heller..

Stafettpinnen tagen!