Ensam alldeles själv.

Hittade min livskamrat för många år sedan, mitt framför mina ögon. En man som ger mig den frihet som jag innerst inne behöver, för att orka vara kreativ.

Min man klarar inte av ett 7-4 jobb, vill ha frihet på jobbet med utmaningar med olika arbetsuppgifter varje dag. Att vara instängd i en byggnad är inte hans grej, helt enkelt.

Vi kom till en punkt där hans val, att jobba på annan ort, blev en vändpunkt, inte bara för honom, utan för oss båda.

Gräsänka..

Är gräsänka, nästan särbo i dessa Coronatider. Egentligen inget stort problem, tycker om att vara tillsammans med mig själv, har alltid fullt upp i mitt huvud, inget som stör och glömmer ofta både tid och rum.

Själv el ensam?

Att vara själv med all egentid i världen borde vara att leva i en dröm, frihet att välja och vraka vad som finns på agendan, eller?

Alltid levt som om varje dag varit den sista, efter svår sjukdom i unga år. Nu, börjar min kropp säga ifrån, måste ta det lite lugnare. Jag kommer inte undan, vilket kanske är bra? Hinna ikapp sig själv.

Ensamhet.

Det är i min hjärna det händer, gammal ryggsäck som inte tömts, självkänsla vs självförtroende. Inget, ingen som bromsar.

Att vara själv synliggör min inre ensamhet, självkänsla och trygghet, går inte att ducka för.

I Min inre resa, är jag ensam, alldeles själv.

Tillsammans med min älskade vän och följeslagare genom livet.

Kärlek är att leva tillsammans, nära, som på avstånd

Självförtroendet raserar.

Ja, nu har det hänt!, fått min första, diktsamling, nekad, bortvald eller vad man nu ska säga för väl valda ord. Tydligen hade jag inte skrivit på ”rätt” versmått och rytm? Förbannat också, vad hade jag att förvänta mig egentligen? Jag är ju inte skolad alls, är en sk naturbegåvning, (ler ironiskt, min galghumor, talar) Jaha, vad ska jag göra nu?

Ibland ter livet sig som en storm i ett vattenglas..

Självkänsla

Vilken tur jag numera har en grundtrygghet, i mig själv. Självkänslan säger att jag duger som jag är. Mina dikter kan ingen ta ifrån mig. De säger oftast hur jag mått, el mår, skildrar min omgivning. Ett fel typ av versmått, kan inte skjuta mig i sank..

Men så svårt igårkväll, att övertyga mig själv om det. Min man sa, ” inte kan du låta dem dissa dig!” . – Tack, älskling.
Lika lite som jag tillåter energitjuvar ta min kraft, ska detta få mig ur form.

Vända motgång..

Min stolthet har fått sig en känga, men motgångar kickar igång mig,
någonting inom mig som, gnistrar till. Jag har redan, läst på om versmått, finns mycket att orda om det. Herregud, fattar noll! Hur ska jag överhuvudtaget klara av att skriva en dikt, om man ska tänka på, obetonade o betonade stavelser, antal stavelser, hur rimmen ska sitta i dikten mm.. Allt bara snurrar! Hittade till slut en artikel från tidningen ”Skriva” (Nr 5 2015) av författaren och poeten Mats Söderlund.
Här nedan ett mycket trösterikt citat

Du måste inte veta om du skriver jamber, trokéer eller anapester. För det mesta har nog poeter ingen aning om vilken versfot de använder, inte jag heller. Men det är viktigt att du gör dig medveten om hur din dikt flyter. Du måste inte välja versmått, men ibland kan det vara en fördel att förstärka en viss rytm genom att byta ett trestavigt ord mot ett tvåstavigt.

Kunskap ger makt

Som jag sa tidigare, så hittade jag olika alternativ, för att lära sig olika stilar för skrivande av dikter. Kunskap som ger mig möjlighet till hiss eller diss, det är aldrig tungt att bära.Mer eller mindre kostsamt, både för huvud och börs. Finns hela linjer, (drygt), sommarkurser,( nja också drygt), kursveckor, intensivkurs 100 mil bort, lite mer pengar,
men en som verkar bra.

Distanskurs känns som ett bra alternativ? Hittade några på hel o halvfart, men det är inte aktuellt förrän om ett år, ungefär. Kvar var två för mig, godkända möjligheter, en 5 veckors kurs med handledning eller köpa 7 kursbrev med självstudier.. Tror jag ska börja där.. Är det intressant, så kan man alltid förkovra sig mera..

Dags för inblick i poesins mysterier
Dags för inblick i poesins mysterier

Lärdom?

Trodde inte att mitt diktande är så viktigt för mig . Nu när jag fick detta besked om att jag skriver ”fel”, blev jag givetvis i första hand stött, ledsen och arg. Att jag inte duger mm. Men så kände jag att så länge jag skriver från hjärtat med stor lust o kreativitet, spelar egentligen ingenting roll.
Mina dikter finns kvar, vare sig de publiceras el ej. Visst vore det kul, för mitt ego, om andra ville läsa dem i bokform. Mitt sätt att skriva, känns också viktigt, ska även försöka vara öppen för inblick i poesins mysterier

Springa gatlopp

De sista dagarna har jag av mina tankar fått springa gatlopp. Har kritiserat mig själv, påhejad av att ha Jante i publiken och av någon elak liten figur, som, sittande på min ena axel och viskar elaka ord i mitt ena öra, fraser, som får mig att bli sårad, och ger mig tyngdkänsla.

Tvivel

Hur ska jag tro att någon annan vill läsa det jag skriver?
Alla ord är väl redan sagda? Vem vill lyssna på vad jag tänker?
Dikter, vem vill läsa dem? Varför överhuvudtaget tro att någon vill utge mina samlade poem, genom åren?

Kärleken till orden större än mina tvivel på mig själv
Kärleken till orden är större än mina tvivel på mig själv..

Springa halvmara

Är trött och orkeslös, men då jag nu sprungit, typ en halvmara,
för att undfly mina egna tankar och inre demoner,
så kanske det inte är så konstigt? Jobbigt, men det var dags att ta mig an brandfacklan och ta stafettpinnen vidare..

Vinna över sig själv

Tänk vad härligt, fick komma i mål, på personbästa!
Lämnade igårkväll in en egna diktsamling, till ett bokförlag,
känner mig glad. Bara att våga skicka in, är för mig en vinst.
Gör man inget, så händer ingenting, heller..

Stafettpinnen tagen!

Känns bättre nu…

Idag ska jag ta blodprov inför kontrastvätska på röntgen. Känns faktiskt bättre nu. Att ha fått, kontroll inom överskådlig tid. Försöker tänka, att det jag inte kan påverka, släpper jag. Svårt..

Väntan..

Nu är det dags för mig ,att göra en förändring, Så länge stått still och stampat och inte orkat gå vidare i mitt liv.

Medan jag inte vet vilken riktning livet mig bär,
så tar jag en paus från de flesta måsten,
istället nu börjat, med projekt och idéer som jag,
tidigare lämnat åt sitt öde..

Några påbörjade projekt

  • Börjat lära mig Twitter, jättekul.
  • Samlar dikter från förr och nu.
  • Lär mig blogga.
  • Lär mig design för hemsidan.
  • Skapat en Facebooksida
  • Köpt en enklare(?) Stickmaskin på Amzon..
  • Planera planering, känns som en bromskloss, fast jag vet att det i förlängningen är tvärtom

Jag bara kör…

Nu har jag minskat min lugnande medicin för hjärnan. Det har ökat min vakna tid, fått mer lust till livet, dvs mer energi. Mer drivkraft och motivation.

Ökar mitt självförtroende

Nyttjar min lust att skapa, och lära mig nya saker, fastän närminnet, emellanåt är en smärre katastrof, (LOL). Tack o lov är glädjen så stor att mitt dåliga självförtroende glöms bort.

change, förändring

”Ändra dina tankar och du ändrar din värld.#

Norman
Vincent Peale