Ängslan..

Jag har alltid varit rädd för i princip allt, så länge jag kan minnas. Försiktig sa mina föräldrar. Tänkt mycket på vad som ändrades? Min barndomsvän,  var totalt oförskräckt,  menade om ingen såg att vi hoppade över bäcken, klättrade i träd, mm så hade det inte skett. Men naturligtvis var det jag som ramlade i bäckar, inte tordes klättra ner från träd, fastnade i blålera till över knäna mfl hyss. (Ler)  Kanske farhågan att göra fel, gjorde att jag tvekade i sista stund o fadäsen infann sig, avslöjades, respekten för mina föräldrar stor, ville göra rätt.

Tack vare att det inte fanns likasinnade i min omgivning,  så var valet att försöka hitta sätt att leka tillsammans.  Fanns inte dagis el förskola som idag. Lärde mig att rädd kan man vara, men modig att göra saker ändå, lycka när man klarar det. En kunskap som följt mig i livet och haft stor nytta av..

Tankens kraft.

Fortfarande har finns det situationer som gör mig skärrad och bär inom mig, även om jag inte vanligtvis låter de begränsa mig.  Vissa saker som att gå på stege, undviks helt. Andra som att vara ensam hemma i mörker, gör ingenting.

Ganska god självkänsla,  men självförtroendet är svårt att bibehålla alltjämt,  är väldigt självkritisk,  så får jag kritik, berättigad eller ej, beror det på mitt allmäntillstånd i övrigt om jag sjunker ner i gyttjan och vettskrämd , att inte duga, vara älskad, äter upp mig. Fräter..

Så svårt att ändra på.  Tankens kraft, att i vissa situationer,  försöka med logik och inte känslor, kravla sig upp och backa ta det lugnt.  Vad kan jag lära mig av detta?

Om jag låter känslorna styra så, är det så lätt att hamna i försvarsställning.  Kaos i hjärnan och ilska dominerar. Blivit svårare efter mina strokes att behålla lugnet, som jag i princip alltid haft, åtminstone i mitt tycke..

Välja glädje

Själv har jag pga rädsla för att få Corona undvikit sjukhus och inbokade besök. Hälsoproblem, tar inte hänsyn till det. Resultatet blev att kroppen blev nästan nerkörd i botten, innan jag sökte hjälp. blev tvungen att släppa kontrollen. Lita på att hålla avstånd och tvätta o sprita mina händer fungerar..

Har haft svårt att förhålla mig till alla restriktioner utan att vara vettskrämd, att få denna hemska sjukdom in i hemmet. Men då ohälsa knackar på dörren kändes det mer eller mindre akut att söka hjälp, för att farhågan att cancerspöket hälsat på igen. Nu är ju inte allt undersökt, men bakterier, hittats, svamp i halsen, troligtvis Candida(?) , biopsier tagna i mage o hals, men väljer glädje och tänker. Det finns hopp för bot o bättring, för mig.

Än hur mörkt det är, hittar alltid solen fram till slut….

Stilla solsken i livet.

Efter att lovat min man att ta det lugnt, har nu gjort det i några dagar, sett serier, läst artiklar, vilat, sovit och försökt ha egentid, utan att göra något. Ha tråkigt med andra ord. I eftermiddag kom lust att gå ut i trädgården för att se hur det stod till där. Började krafsa bort lite ogräs, plötsligt började en stunds lycka lysa igenom. Harmoni att få möjlighet i november att hitta skörd, små, små purjolökar som kommit upp, otroligt! Även en halv pallkrage selleri, vill skördas. Måste lära mig mer om bladselleri..

Varit hektiskt med alla undersökningar som varit på paus, är inte min sjukdom, men blir så närvarande och uppenbart, då man träffar läkare var o varannan dag, inom kort tid..

Därför är det extra viktigt med tid för sig själv, känns skönt med att bara vara, andas in den härliga höstdoften….

I min coronaensamhet….

Börjar känna mig utanför, ser i sociala medier, de som ”hemestrar” med familj och vänner. Viss avundsjuka och förundran. Rädsla, råd att hålla avstånd 1,5 meter, verkar minska? Rätt eller fel? Inte vet jag? Känner vad jag vet, högst 2-3 st som drabbats av Covid-19?

Om jag inte hade min ensamhet, hur ensam var jag inte då.

Alf Larsen (1885-1967)

Beslutsam

Känner mig lite som en bakåtsträvare, men jag har beslutat mig för att hålla ut, tills det är klarlagt, att medicin , Remidivir(?) finns. Något som bromsar upp sjukdomsförloppet. om man, kommer till akuten, för Coronavirus. Allt för min vetskap av att plågas av bl a andnöd är väl beprövad..

Leva med, Corona

Allt handlar om att Leva med Corona?

Kanske, kanske är det falska, glädjens bllder, man ser i mediabruset? Människor runtomkring mig, gör så gott de kan, för att överleva? Handskas med sin coronaångest på sitt vis? Inget som syns på bild..

Alla har inte möjlighet som jag, att leva i stort sett, självkarantän och nästan vara hypokondriker? Utan måste för sin sk ”överlevnad” släppa på rädslor, för att få sin vardag att fungera?

Ledsen

Ledsen att jag överhuvudtaget låter ett skitvirus påverka mig, så svårt. Får mig ur balans och ser problem som inte finns..

Ledsen att vi i självisolering, överhuvudtaget behöver vara det. Att vi är många som är rädda för konsekvenser av att bli sjuka i Covid-19.

Ledsen att jag inte är ensam om det..

Tacksam för varje dag, i mitt liv.

Fokus på mig….

Corona tar över

Senaste tiden har två händelser kommit till mitt liv, abrupt och motvilligt. Först Coronaviruset, som borrade sig in i medvetandet, rädsla, för att bli drabbad själv, att inte få hjälp om så sker? Så mycket sjukdom fanns plötsligt där, förr, nu och framtid, infiltrerade mitt sinne.

#inteimittnamn

Det andra som bara slog ner som en bomb, i mitt hjärta, var när Jimmie Åkesson (SD), delade ut flygblad, med texten ”Sweden is full” och undertecknade svenska folket och sverigedemokraterna! Se tidigare inlägg #inteimittnamn. Att se någon som jag inte respekterar, säga sig representera, mig.

Gör ont i hjärtat. Många tankar kring hur lilla jag skulle kunna göra min röst hörd?

Besegra tankarna..

Nu har jag landat, släppt på mitt kontrollbehov. Tagit reda på vad jag kan göra för att undvika Corona, fixat de mediciner jag behöver 3 månader framåt, gått igenom skafferiet. Check. Ev hundmat bör inköpas? Är nog en miniprepper i alla fall.. Men känner mig nu tryggare,…..

Angående JÅ och hans fadäs. Detta tror jag kan vara droppen för många antirasister. En startklocka för ”att nu får det vara nog”

Lugnet börjar sakta komma infinna sig igen. Många år sedan jag bestämde att inga dåliga tankar, får komma in till vårt hem. Inte längre än farstun.. en mental spärr, funkar klockrent.

Fokus på mig

Tillbaka till mitt LEVA projekt, att göra det som får mig att må bra..

Imorgon är det Workshop på schemat, blir jättespännande! Första gången i mitt liv. Kommer få kritik o lära mig lite versmått..

Att skriva är ett sätt
för mig att LEVA

Barn smitta(r) inte av Corona som vuxna gör..

Tack o lov! Barn är inte lika drabbade som vuxna..

Vilken bra nyhet! Det hävdar Folkhälsomyndigheten: Barn sprider inte viruset. Barn under 18 år är inte bärare av viruset på samma sätt som vuxna. det säger Karin Tegmark Wisell till. Aftonbladets webbtidning.

En av få positiva nyheter som rapporterats senaste dygnet.

Folkhälsomyndigheten

WHO:S rapport om barn o Covid19

Convid19, mer rädsla än konkret hot?

Coronaviruset, Convid19

Jag tycker mig inte vara påverkad av media, alls. Är cool, vill tro att Sverige klarar sig från coronaviruset. Men så igår vid lunch, på lokala gatuköket, fick jag en olustkänsla, då jag hörde hosta från bordsgrannen. Plötsligt, saknade jag handsprit, letade i handväskan. Fastän jag vet att det är onödigt, tvål o vatten är kung. Behövs inte mer krut än vad som är nödvändigt.

Tvätta händerna håller virus borta.
Rädsla för Convid19 konkret hot?

Media påverkar, mer rädsla än verklig fara?

Varför blev jag så berörd, där o då på hamburgeriet? Uppenbarligen, tänker jag, att media inverkar på ens psyke för flykt o fara, mer än vad man/jag tror? Man får se människor i skyddskläder, rapporter om smittade varje dag, hur många som dött, frågeställningar som präntas(?) mer eller mindre in i vår verklighet. Man bör komma ihåg, att Massmedia, den Tredje statsmakten, vill tjäna pengar på dagsaktuell nyhet, just nu, vår/min fruktan och farhåga att drabbas, och risk för att reptilhjärnan träder in.

Vill du koll på Coronavirusets framfart i Sverige och övriga världen? Här en länk till . Folkhälsomyndigheten

Coronaviruset, Convid19 verkligt hot el ej? Kolla på Folkhälsomyndigheten

Convid19 en
verklig fara?

Sociala medier

Jag försöker att kolla hur pålitlig informationen som skrivs i mina sociala nätverk är? Vare sig det handlar om Coronaviruset eller ej. Funderar numera också vilket syfte den som skrev det ursprungliga inlägget, har? Finns det dolda motiv? Vems sanning är det som skrivs? Är det en skröna? Har blivit mer observant på vad jag skickar vidare, eftersträvar att i möjligaste mån, kunna stå för vad jag sänder vidare för information, på sociala medier. Det känns ännu i mitt tycke mera viktigt att vi alla står upp för våra tankar om vad som är rätt och fel, källkritik, är än mer av vikt, än förr.