Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..
Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.
Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…
När det roliga inte är roligt..
Omprogrammering, Ylva 2.0. Har läget under kontroll?
Börjar kunna simma igen, flytvästen hjälper ‘en.
Runt,runt inget svar, inget mål jag har kvar.
Drömmar o rutiner helt borta. Dagarna är alltför korta.
Livet orättvist. Sjudom, förföljer, envist.
Väljer glädje o tankens kraft, gett initiativ o huvudet på skaft.
Skaffat hobby som mig energi ger. Nu förbrukat den och ligger ner.
Deprimerad? Huvudet tjuter. Värken mig omsluter.
Växla ner, bromsa upp, återigen granska livet med lupp.
Vad gjordes rätt eller fel? Kan jag ändra något, i livets spel?
Nu jag bara vilar, hoppas min utmattning, kilar..
När inte det roliga är roligt.. Solen lyser inte soligt.
Vila är då livets lott, tills himmelen lyser blått.
Äntligen har snön lämnat tomten, vårblommorna tittar försiktigt fram. Ska försöka satsa både lite energi och pengar på att i höst sätta vårlök. Skänker sådan glädje.
Hittar gamla skatter
Rensade bort högt gräs i vår skogsdunge på tomten, i höstas, då jag anade, att det där, kunde finnas en liten vårblommande skatt. Tror att även påsk och pingstlilja, kan finnas där? Krollilja? Vi får se vad som överlevt, årtionden av ingen skötsel…
Ja, nu har det hänt!, fått min första, diktsamling, nekad, bortvald eller vad man nu ska säga för väl valda ord. Tydligen hade jag inte skrivit på ”rätt” versmått och rytm? Förbannat också, vad hade jag att förvänta mig egentligen? Jag är ju inte skolad alls, är en sk naturbegåvning, (ler ironiskt, min galghumor, talar) Jaha, vad ska jag göra nu?
Ibland ter livet sig som en storm i ett vattenglas..
Självkänsla
Vilken tur jag numera har en grundtrygghet, i mig själv. Självkänslan säger att jag duger som jag är. Mina dikter kan ingen ta ifrån mig. De säger oftast hur jag mått, el mår, skildrar min omgivning. Ett fel typ av versmått, kan inte skjuta mig i sank..
Men så svårt igårkväll, att övertyga mig själv om det. Min man sa, ” inte kan du låta dem dissa dig!” . – Tack, älskling. Lika lite som jag tillåter energitjuvar ta min kraft, ska detta få mig ur form.
Vända motgång..
Min stolthet har fått sig en känga, men motgångar kickar igång mig, någonting inom mig som, gnistrar till. Jag har redan, läst på om versmått, finns mycket att orda om det. Herregud, fattar noll! Hur ska jag överhuvudtaget klara av att skriva en dikt, om man ska tänka på, obetonade o betonade stavelser, antal stavelser, hur rimmen ska sitta i dikten mm.. Allt bara snurrar! Hittade till slut en artikel från tidningen ”Skriva” (Nr 5 2015) av författaren och poeten Mats Söderlund. Här nedan ett mycket trösterikt citat
Du måste inte veta om du skriver jamber, trokéer eller anapester. För det mesta har nog poeter ingen aning om vilken versfot de använder, inte jag heller. Men det är viktigt att du gör dig medveten om hur din dikt flyter. Du måste inte välja versmått, men ibland kan det vara en fördel att förstärka en viss rytm genom att byta ett trestavigt ord mot ett tvåstavigt.
Kunskap ger makt
Som jag sa tidigare, så hittade jag olika alternativ, för att lära sig olika stilar för skrivande av dikter. Kunskap som ger mig möjlighet till hiss eller diss, det är aldrig tungt att bära.Mer eller mindre kostsamt, både för huvud och börs. Finns hela linjer, (drygt), sommarkurser,( nja också drygt), kursveckor, intensivkurs 100 mil bort, lite mer pengar, men en som verkar bra.
Distanskurs känns som ett bra alternativ? Hittade några på hel o halvfart, men det är inte aktuellt förrän om ett år, ungefär. Kvar var två för mig, godkända möjligheter, en 5 veckors kurs med handledning eller köpa 7 kursbrev med självstudier.. Tror jag ska börja där.. Är det intressant, så kan man alltid förkovra sig mera..
Dags för inblick i poesins mysterier
Lärdom?
Trodde inte att mitt diktande är så viktigt för mig . Nu när jag fick detta besked om att jag skriver ”fel”, blev jag givetvis i första hand stött, ledsen och arg. Att jag inte duger mm. Men så kände jag att så länge jag skriver från hjärtat med stor lust o kreativitet, spelar egentligen ingenting roll. Mina dikter finns kvar, vare sig de publiceras el ej. Visst vore det kul, för mitt ego, om andra ville läsa dem i bokform. Mitt sätt att skriva, känns också viktigt, ska även försöka vara öppen för inblick i poesins mysterier
