Ja, nu har det hänt!, fått min första, diktsamling, nekad, bortvald eller vad man nu ska säga för väl valda ord. Tydligen hade jag inte skrivit på ”rätt” versmått och rytm? Förbannat också, vad hade jag att förvänta mig egentligen? Jag är ju inte skolad alls, är en sk naturbegåvning, (ler ironiskt, min galghumor, talar) Jaha, vad ska jag göra nu?

Ibland ter livet sig som en storm i ett vattenglas..

Självkänsla

Vilken tur jag numera har en grundtrygghet, i mig själv. Självkänslan säger att jag duger som jag är. Mina dikter kan ingen ta ifrån mig. De säger oftast hur jag mått, el mår, skildrar min omgivning. Ett fel typ av versmått, kan inte skjuta mig i sank..

Men så svårt igårkväll, att övertyga mig själv om det. Min man sa, ” inte kan du låta dem dissa dig!” . – Tack, älskling.
Lika lite som jag tillåter energitjuvar ta min kraft, ska detta få mig ur form.

Vända motgång..

Min stolthet har fått sig en känga, men motgångar kickar igång mig,
någonting inom mig som, gnistrar till. Jag har redan, läst på om versmått, finns mycket att orda om det. Herregud, fattar noll! Hur ska jag överhuvudtaget klara av att skriva en dikt, om man ska tänka på, obetonade o betonade stavelser, antal stavelser, hur rimmen ska sitta i dikten mm.. Allt bara snurrar! Hittade till slut en artikel från tidningen ”Skriva” (Nr 5 2015) av författaren och poeten Mats Söderlund.
Här nedan ett mycket trösterikt citat

Du måste inte veta om du skriver jamber, trokéer eller anapester. För det mesta har nog poeter ingen aning om vilken versfot de använder, inte jag heller. Men det är viktigt att du gör dig medveten om hur din dikt flyter. Du måste inte välja versmått, men ibland kan det vara en fördel att förstärka en viss rytm genom att byta ett trestavigt ord mot ett tvåstavigt.

Kunskap ger makt

Som jag sa tidigare, så hittade jag olika alternativ, för att lära sig olika stilar för skrivande av dikter. Kunskap som ger mig möjlighet till hiss eller diss, det är aldrig tungt att bära.Mer eller mindre kostsamt, både för huvud och börs. Finns hela linjer, (drygt), sommarkurser,( nja också drygt), kursveckor, intensivkurs 100 mil bort, lite mer pengar,
men en som verkar bra.

Distanskurs känns som ett bra alternativ? Hittade några på hel o halvfart, men det är inte aktuellt förrän om ett år, ungefär. Kvar var två för mig, godkända möjligheter, en 5 veckors kurs med handledning eller köpa 7 kursbrev med självstudier.. Tror jag ska börja där.. Är det intressant, så kan man alltid förkovra sig mera..

Lärdom?

Trodde inte att mitt diktande är så viktigt för mig . Nu när jag fick detta besked om att jag skriver ”fel”, blev jag givetvis i första hand stött, ledsen och arg. Att jag inte duger mm. Men så kände jag att så länge jag skriver från hjärtat med stor lust o kreativitet, spelar egentligen ingenting roll.
Mina dikter finns kvar, vare sig de publiceras el ej. Visst vore det kul, för mitt ego, om andra ville läsa dem i bokform. Mitt sätt att skriva, känns också viktigt, ska även försöka vara öppen för inblick i poesins mysterier