Kroppsideal?

En tanke.
Läppar, bröst och rumpa, är stort ideal, ju större ju bättre, enligt media och modeindustrin, eller vem nu bestämmer det?

När blir det modernt med putmage, breda höfter o lår?Eller varför inte stora fötter? (Ironi ler)

De som bestämmer kroppsideal,  har dömt ut de flesta kvinnor,  redan från början. Egentligen helt otroligt att kvinnor inte ska duga som vi är skapade och att vi accepterar det dessutom.

Tänker ändå att jag kan förstå lockelsen att via plastikkirurgi få den perfekta kroppen man vill ha.

Erkänner, även jag har dagar då min spegel talar om för mig att min överflödshud bör opereras bort, för att se bättre ut. Mina bröst har sett bättre dagar. Läpparna är för små, ena benet större än det andra.. mm skavanker..

Men jag är rädd om livet. Bestämt mig för att jag duger som jag är. Vet att det är så. Tänker inte operera mig för att någon annan har satt upp en märklig förebild. Om någon ska sätta kniven i mig, är det för min egen skull, vare sig det är av psykiska el fysiska skäl.

Konstiga kroppsideal i media, föder en hel industri med produkter och plastikkirurgi för den som inte följer de idealiska måtten..

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.

Att vara hemma är nya stilen, umgås utomhus med nära o kära, i små grupperingar, distans nya ledordet..

Ensam alldeles själv.

Hittade min livskamrat för många år sedan, mitt framför mina ögon. En man som ger mig den frihet som jag innerst inne behöver, för att orka vara kreativ.

Min man klarar inte av ett 7-4 jobb, vill ha frihet på jobbet med utmaningar med olika arbetsuppgifter varje dag. Att vara instängd i en byggnad är inte hans grej, helt enkelt.

Vi kom till en punkt där hans val, att jobba på annan ort, blev en vändpunkt, inte bara för honom, utan för oss båda.

Gräsänka..

Är gräsänka, nästan särbo i dessa Coronatider. Egentligen inget stort problem, tycker om att vara tillsammans med mig själv, har alltid fullt upp i mitt huvud, inget som stör och glömmer ofta både tid och rum.

Själv el ensam?

Att vara själv med all egentid i världen borde vara att leva i en dröm, frihet att välja och vraka vad som finns på agendan, eller?

Alltid levt som om varje dag varit den sista, efter svår sjukdom i unga år. Nu, börjar min kropp säga ifrån, måste ta det lite lugnare. Jag kommer inte undan, vilket kanske är bra? Hinna ikapp sig själv.

Ensamhet.

Det är i min hjärna det händer, gammal ryggsäck som inte tömts, självkänsla vs självförtroende. Inget, ingen som bromsar.

Att vara själv synliggör min inre ensamhet, självkänsla och trygghet, går inte att ducka för.

I Min inre resa, är jag ensam, alldeles själv.

Tillsammans med min älskade vän och följeslagare genom livet.

Kärlek är att leva tillsammans, nära, som på avstånd