Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

Sol i sinne..

Kanske är tur att värmen är här redan i slutet av juni? Tänker att fler tänker som mig? Hemester är mer lämpligt när sommaren finns närvarande, blir så naturligt.

I dessa Coronatider blir det svårare och svårare att hålla distans för nära och kära. Så lätt att glömma bort sig, av bara farten ..

Fastän jag tvättar händerna före måltid och efter möten med människor och platser. Inte utan att det stundtals känns som hypokondri..

Sol ute, sol inne,

sol i hjärtat, sol i sinne.


Herbert Herding-Herberth
(1904-1958)

En stunds eftertanke.

Idag känner jag svårmod. Vad är meningen med livet? Vad är det för något som spelar roll? Värmen borde ha gjort mig lycklig? Sommar och sol, som jag längtat så efter..

Vad hände?

Väldigt lite sömn, svårt att sova både dag och nattetid. Ja, det fixar sig, några dar, tänkte jag. Men till slut fick kroppen värmeslag, fast skuggan varit min vän. ”Bara” varit snabbt i solen, planterat purjolök och in i Flora och vattnat. Tydligen räckte det…

Är tvungen att bromsa, är så trist. Fortfarande mjuk i kroppen. Blir lätt nedstämd, varje gång jag är i ett flow och det inträffar en begränsning. Jag får svårt att välja vad som är viktigt el ej, då ”allt” rasar omkring mig. Känner plötsligt att världens alla bekymmer, ligger på mina axlar. Vet i mitt huvud, att det inte är så. Men tyngdkänslan finns där, och måste bearbetas bort..

Dagen före midsommarafton..

Fortfarande regerar min hälsa över mig. Acceptera det och vara tacksam för att jag lever, och har nära och kära omkring mig.

Att erkänna att det finns saker jag inte kan påverka. Mina drömmar är kanske inte realistiska? Blir till en illusion som enbart kväver och får mig att må dåligt..

Vill ha en Carl Larsson-midsommar! Ha, ha, förstått det nu.. Inte min man , ja, det ligger hos mig..

Meningen med livet? Ja, det vete sjutton? LEVA, kanske?

Maskrossaft o livet..

Jaha, nu ligger jag här på soffan i uterummet igen. Kramp i bröstryggen, nacken och fotlederna. Provade att ta vätskeersättning, funkade ett tag.

Att göra ingenting

Tror inte att det är bra att göra ”ingenting ” heller, spelar egentligen ingen roll, huvudsakligen jag, kompenserar då det blivit för mycket, än hur trist det ibland kan tyckas vara.

Försökt ändra på mig och mitt beteende, med schema, för vila, mat medicin och aktiviteter, planera för daglig och veckovis. Men det funkar inte riktigt. Varför?

Allt beror på hur jag mår, om jag har energi, om gårdagens äventyr, sitter kvar, då jag vaknar, hela dagen eller kanske rentav nästa dag? Hur ska man kunna planera in något alls? Jag blir stressad över allt som inte hinns med och blir missnöjd

Har nu ändrat mitt tankesätt än en gång, försöker vara tacksam för dagen som varit, skriver ofta ner i en tacksamhetsdagbok, innan sängdags. Allt för att må bättre. Visst jag har fortfarande mina listor och komihåg, men det är inte lika blodigt allvar, bara nästan (ler)

Maskrossaft

Idag har jag provat att göra Maskrossaft av 2liter blomma m knopp och valde citronsyra istället för citronsaft. Blev riktigt nöjd. Gillar, enkla och goda recept..

(O)Tacksamhet

Haft svårt för att känna tacksamhet senaste tiden. Känner snarare, vemod, sorgsenhet, viss avundsjuka och bitterhet om inte om vore. Får verkligen jobba med mina tankar. Försöker distrahera mig själv med att göra kreativa lösningar.

Men min ryggsäck, är kvar fastän den kastats! Jante verkar ha plockat upp den och jag får tillbaka en massa skit, spelar i en ping-pongmatch, där jag verkligen får jobba för att gå vidare till final.

Vad är det som kommer fram nu då? Jag gick inte gymnasiet, nej men jag läste på KomVux 1-0 till mig! Inga barn, nej men det har jag kommit över, 2-0!

Inget jobb, sjukpensionär

Det är en stor börda! Att veta att man duger ändå, känna att det är så. Alltid leva på marginalen, stör både självkänsla och självförtroende! 2-1 Jante vet exakt, mina ömma punkter.

Allt detta är nonsens, inget jag kan påverka, därför förkastar jag dessa tankar, byter både boll och racket, tillåter mig att sörja att ett vanligt arbete inte i nuet fungerar, kanske aldrig? 3-1 bollen är nu min!

Så här håller jag på, timme för timme. Är skitjobbigt, vet inte varför jag behöver gå igenom allt en gång till? I och för sig med playforward-knappen intryckt, lite snabbare, men känns onödigt.

Kanske är det något som jag borde lära mig, innan livet kan gå vidare? Funderar ibland om man fastnar i samma spår av den anledningen? Vissa säger att det t om är meningen med livet? Att lära sig av det svåra och bli en bättre version av sig själv..

Dagens tacksamhet

Gläder mig över dessa små ögonblick av lycka från idag.

När solen inte lyser soligt..

Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..

Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.

Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…

När det roliga inte är roligt..

Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?

Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.

Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.

Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.

Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.

Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.

Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.

Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.

Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.

Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?

Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..

När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.

Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.

/Lilla My

Ny dag

Nya möjligheter.

Vi vandrar på jorden längs med samma väg, men med olika förutsättningar/fordon redan från början..

Med passande nycklar till var o en,  inget rätt el fel, bara olika färdsätt.

Kanske någon tar en avstickare, går vilse el upptäcker att man rest mot ”fel” mål, men sett/lärt sig något fantastiskt ändå?Kanske något litet, stort om sig själv el andra?

Att leva är att dö en smula…

Hur stor glädje, sorg, lycka eller olycka man än har, så är livet utformat att vid varje dags fullbordan, så tar natten vid och vi får chansen att med vila, sömn, ett avslut via drömmens helande kraft.

Varje dag är en ny dag med nya möjligheter

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr

Karin Boye
(1900-1941)

Att vara stark


Att vara stark
är inte att
– springa snabbast
– hoppa högst eller
– lyfta tyngst.

Att vara stark är inte
– alltid att vinna
– alltid ha rätt eller
– alltid veta rätt.

Att vara stark är att
– se ljuset när det är som mörkast
– slåss för något man tror på, fastän man egentligen inte orkar,
– se sanningen i vitögat, även om den är obekväm och tung att bära..

Att vara stark är att
– kunna tänka om, när livet inte blir som planerat. 
 – se möjligheterna i det som verkar omöjligt, att kämpa trots motvind och göra det till en utmaning.”

(okänd)

Att vara vara stark,
är att kunna ta fram tankens kraft,
för att få styrka
av tro, hopp o kärlek.
/Lilla MY

Fokus på mig….

Corona tar över

Senaste tiden har två händelser kommit till mitt liv, abrupt och motvilligt. Först Coronaviruset, som borrade sig in i medvetandet, rädsla, för att bli drabbad själv, att inte få hjälp om så sker? Så mycket sjukdom fanns plötsligt där, förr, nu och framtid, infiltrerade mitt sinne.

#inteimittnamn

Det andra som bara slog ner som en bomb, i mitt hjärta, var när Jimmie Åkesson (SD), delade ut flygblad, med texten ”Sweden is full” och undertecknade svenska folket och sverigedemokraterna! Se tidigare inlägg #inteimittnamn. Att se någon som jag inte respekterar, säga sig representera, mig.

Gör ont i hjärtat. Många tankar kring hur lilla jag skulle kunna göra min röst hörd?

Besegra tankarna..

Nu har jag landat, släppt på mitt kontrollbehov. Tagit reda på vad jag kan göra för att undvika Corona, fixat de mediciner jag behöver 3 månader framåt, gått igenom skafferiet. Check. Ev hundmat bör inköpas? Är nog en miniprepper i alla fall.. Men känner mig nu tryggare,…..

Angående JÅ och hans fadäs. Detta tror jag kan vara droppen för många antirasister. En startklocka för ”att nu får det vara nog”

Lugnet börjar sakta komma infinna sig igen. Många år sedan jag bestämde att inga dåliga tankar, får komma in till vårt hem. Inte längre än farstun.. en mental spärr, funkar klockrent.

Fokus på mig

Tillbaka till mitt LEVA projekt, att göra det som får mig att må bra..

Imorgon är det Workshop på schemat, blir jättespännande! Första gången i mitt liv. Kommer få kritik o lära mig lite versmått..

Att skriva är ett sätt
för mig att LEVA

Se sig själv och andra.

Under min uppväxt fanns det ett uttryck, ”Det finns alltid de som har det värre”, själv har de orden inte gett mig tröst. Egentligen tyckt de haft en ton av, nonchalans. Att hur mitt mående, är egalt, totalt oviktigt för någon. En känsla av utanförskap,


Du skall älska din nästa såsom
Dig själv

Marcus 3:12

Egenkär

Tagit lång tid för mig att våga tycka om mig själv och mitt mående, att acceptera och få en viss insikt i, ”att jag duger som jag är”, fastän kropp och själ inte alltid varit på samma planhalva, och jobbat för samma mål..
Att börja lyssna på sig själv, har jag insett, innebär (för mig), att energi, kärlek och empati, finns kvar att förmedlas, till mina medmänniskor..