Inventering mina fröer!

Äntligen har jag vaknat till liv igen. Varit mycket påverkad av min/vår omvärld. Och min kropp har inte gått min väg. Hittade min inre urkraft i januari, känns skönt. Nu ska jag bara invänta att kropp o knopp, går igång på mitt trädgårdsliv. (Ler) Trädgården och Flora är min medicin och lyckopiller. Min överlevnad kort och gott.

Nu har jag tagit fram mina samlade fröer, både de jag har plockat själva och inköpt från tidigare år.

Vårens projekt är på gång! Känns befriande..

Livets vågskål..

En klassisk fråga, är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag tycker mig välja glädje, tankens kraft, även i tuffa situationer. Kämpa i motvind, står stadigt även när det blåser hårt.

Just nu, har det tagit stopp, Ännu en diagnos som lagts till på min lista. ‘ Polyneuropati’ en sjukdom som påverkar först och främst händernas o fötternas nervtrådar.Vilket gör min balans typ obefintlig. Som jag har ramlat. Styrkan i kroppen, minskas också

Men även mage och tarm kan påverkas, urinvägar likaså.

Sökt hjälp i ett halvår för diverse symtom, ett o ett, olika svar. När det började öka med stickningar, domningar o stötar i händer och fötter. Fick läkarna mer att gå på. Till slut fick jag en telefontid, idag med min doktor på medicin.

Även om jag ” visste” vad min diagnos skulle bli, fanns hoppet att min gissning var fel. Det bara snurrar i mitt huvud. Hur blir livet nu? Skaffa uterullator? Flytta?

”Gripa efter ett halmstrå, den förtvivlade sista hopp’ SAOL

Försöker hitta halmstrån, jag har varit stark förr. Känns som att styrkan just nu inte finns kvar. Vemodet infinner sig, inga tårar kommer. Lyssnar på musik, försöker göra räkningar, det bli bara stopp. Börjar laga mat, Funkar inte..Lägger mig på sängen, tror det får bli så en stund.

Nu får jag besök av min katt som söker upp mig. Lillhjärtat, ler

Livet blir aldrig som förut, men inte alltid det blir sämre i slutändan. Kanske jag är dramatisk? Men jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att tappa livskvalitet, vill LEVA tills jag dör?

Ringt vårdcentral, får telefontid m fysioterapeut imorgon, eventuellt en uterullator på.gång? Enda som skadas är väl stoltheten? Måste till en ändring, är orolig för att ramla på mina promenader och inte komma upp. Vill vara självständig. Alltid velat ha det så..

Vill LEVA tills jag dör

Vårtecken..

Små, små bevis på vårens ankomst, fjärilar som flyger, flugor som surrar, gäss som samlas och skränar. Solen som värmer med sina strålar, Allt känns så mycket bättre.

Kaffet smakar mer och lugnet, harmonin,

infinner sig, allting ser plötsligt mycket bättre ut, ger ett annat ljus på livet. Människan inom mig börjar vakna efter vinterns mer eller mindre ofrivilliga ide.

Årstidssaga

Sommarens okrönta drottning Flora,
försöker tappert,sina skyddlsingar ansa.
Nu siktar hon höstens vackre prins,
med håret på ända, som ett yrväder.

Prins Burr, som målar med stora svep, och byter skepnad på växter,
i höstens alla vackra jordtoner och färgsprakande gula,
oranga och röda färger. Han förbereder för Kung Bores antågande….

När kung Bore kommer med den första kylan,
visar han att snart är han här igen,
i sin vita skrud, täcker allt i sin omgivning,
i ett täcke av snö, naturen stannar upp, vilar.
Vill dra på vinterdvalan i det längsta

Nu är familjen åter samlad, lugnet har lagt sig
och Kung Bore myser över att ha sin familj åter.
Drottning Flora och barnen Burr och
Spira – vårens prinsessa, som väcker våren år efter år, i en glädjens dans…

/Lilla My

Vaccinationstid?

Kollade nyss in Folkhälsomyndighetens hemsida om de olika vaccinationsfaserna 1-4 och vilka rekommendationer om vem o vilka som ingår i dessa grupperingar. Tydligen ingår jag i Fas 3 gruppen. Är i högriskgruppen enligt den sidan? Börjar fundera, vad innebär sprutan för mig? Kommer det att förändra mina nya vanor till det gamla? Kramar, är det fortfarande ett ”big- no-no”? Kommer man fortfarande umgås på minst en armslängds avstånd, undvika köpcenter, varuhus mm? Kunna umgås med sina vänner? Ha grillfest, tårtkalas, åka karusell, tåg, flygplan, resa överhuvudtaget? Frihet att leva som jag vill? Livet med Corona har förändrat mig, människor och samhället, en del kommer nog aldrig tillbaka? Att kunna jobba hemifrån, verkar vara en av dem? Att handla mat via nätet en annan? Jag hoppas att resa bli okej igen, skulle verkligen vilja resa till Karibien. Vara borta en månad för att turista där.. Kanske min man kan jobba där? (ler).

Likt en fågel i bur, där katten väntar lystet. Känns som Coronan gör likadant….

Men i vardagen, att få träffa sina närmaste närhelst man vill, bara för en kopp kaffe och en pratstund, är en vardagslyx som innerligt behövs för min, allas överlevnad.
Det som vunnits digitalt, har också förlorats socialt i denna pandemi. Känner en viss sorg i mitt hjärta, rädd att vaccineringen mot Covid-19 inte kommer att förändra vårt nuvarande valda beteende (enligt rekommendationer fr FHM) på lång tid framöver? Förhoppningsvis så stannar det förbannade virusets förökningsprocess upp och blir mer kontrollerbart för oss människor.

En försiktig optimism att innan årets semester är slut kunna ha ett tårtkalas med nära o kära för att fira LIVET vore härligt!

FHM – Vaccintionsfaser

Glädje inför 1:a advent?

Nu är det dags för 1:a advent, den 29 november. Idag är det fredag och försöker att inte straffa ut mig själv. Glädjas åt varje rum och/eller sak som jag gör till det bättre. Unna mig pauser. Försöker verkligen se det positiva, men inte är det lätt. Har mycket negativ energi inom mig just nu. Behöver det glada budskapet och den ljusprydda december månad.

Har min (h)järnvilja att tacka för min livskvalité, inre glädje och lycka…

Utredningar

Är sedan många år tillbaka drabbad av sjukdom, allt började med en lungfibros, så nu när min medicinläkare skickade mig på röntgen och misstänkte lungfibros, så gick min oro i taket. Nu blev det så att lungkliniken skickade svar att de inte kunde bedöma röntgenbilden, hur stor el liten påverkan det är just nu på mina lungor, då bildkvaliteten var mycket dålig. Jag tänker spontant, varför i hela friden, gör de inte som förr, då man fick vänta tills röntgenläkaren godkände bilderna? Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Känns inte okej. Hoppas verkligen att det går snabbt att få göra en ny röntgen.. Att inte veta vad som pågår i kroppen, gör mig stingslig, rastlös och rädd, för sjukdom… Tankarna förmörkas lätt..

Glömsk?

Fick skriva på ett papper i veckan hur mitt mående är just idag. En inte helt lätt uppgift. Då man/jag som multisjuk, anpassar min vardag för att klara av den..

Varje morgon, vid uppvakning så är jag helt frisk! Tänker inte ens på sjukdom, möjligen så börjar jag ana hur dagen kommer att se ut, när fötterna dinglar vid sängkanten? Där krockar ofta min knopp och kropp, huvudet vill mer än vad min lekamen, säger sig orka. Får ta beslut att kliva upp, mina pälsklingar hejar ofta på och får skratta igång min nya dag. . har min, sitter vid frukost och funderar, vad är det som är på agendan idag?Tittar i min mobilkalender och uppgifter som bör göras finns där. Visst finns det stunder med vemod, och tankar kring hur allt kunnat vara, om inte om fanns. (ler).

Varje dag flyter på i samma stil. Kvällen kommer och en ny morgon nalkas. Livet går på repeat..

Tilltufsad..

Börjat med min Nystatin behandling, hoppas verkligen att det hjälper, mot min Candida (Albicians) i halsen och möjligen, i lungorna, andra organ (min farhåga, röntgen på g’) och mage o tarm.

Läkaren sa att det kan bli sämre innan det klingar av? Men är sjukt trött, fått rynkor,ha ha, blå under ögonen, okoncentrerad. Värk i kroppen. Dvs influensasymtom.

Tilltufsad

Tog till lunch innan jag peppat mig att städa upp i pannrummet. Ett projekt, där det är tänkt, att förutom ved, även finnas plats för, färg, trädgårdsredskap och snickeriverktyg och sådant som inte bör frysa. Tycker det är roligt att göra fint omkring mig. Även i små pannrum.

Plötsligt, när jag hade som mest fokus på städningen, lyftes inte min högra fot, och jag föll handlöst ner i betonggolvet! Hann ta emot mig med ca 5mm från att hakan skulle ta i golvet. Blev jätterädd, skakade i kroppen, kallsvettig och illamående. Herregud, krocka med sig själv. Men uppenbarligen är det ett tecken på att knopp och kropp inte riktigt synkar just nu.

Nu, en dusch och en feelgoodfilm skulle sitta fint.

Tid till ro..

Upptäckte för en stund sedan, snart 1 a advent, helt galet. Men det är ju också sista söndagen i november, som den infaller på.

Känner dubbla känslor, glädje för att hösten inte påverkat mig, nämnvärt, undrar om det beror på att min käre man, jobbat på hemmaplan, och/ eller jag kunnat vistas i trädgården och pyssla, varje dag, p ga det milda vädret?

Direkt när jag kom på att tiden till advent närmar sig, kom julstress, ångest över att jag inte hunnit, orkat städa och putsa fönster, byta gardiner, dvs höstat inne..

Försöker tänka om, att det är en fin tid framöver. Finns möjlighet att vara kreativ och må bra i vintermörkret, OM kraven sänks, förstås.

Väljer ljus i mörkret

Ängslan..

Jag har alltid varit rädd för i princip allt, så länge jag kan minnas. Försiktig sa mina föräldrar. Tänkt mycket på vad som ändrades? Min barndomsvän,  var totalt oförskräckt,  menade om ingen såg att vi hoppade över bäcken, klättrade i träd, mm så hade det inte skett. Men naturligtvis var det jag som ramlade i bäckar, inte tordes klättra ner från träd, fastnade i blålera till över knäna mfl hyss. (Ler)  Kanske farhågan att göra fel, gjorde att jag tvekade i sista stund o fadäsen infann sig, avslöjades, respekten för mina föräldrar stor, ville göra rätt.

Tack vare att det inte fanns likasinnade i min omgivning,  så var valet att försöka hitta sätt att leka tillsammans.  Fanns inte dagis el förskola som idag. Lärde mig att rädd kan man vara, men modig att göra saker ändå, lycka när man klarar det. En kunskap som följt mig i livet och haft stor nytta av..

Tankens kraft.

Fortfarande har finns det situationer som gör mig skärrad och bär inom mig, även om jag inte vanligtvis låter de begränsa mig.  Vissa saker som att gå på stege, undviks helt. Andra som att vara ensam hemma i mörker, gör ingenting.

Ganska god självkänsla,  men självförtroendet är svårt att bibehålla alltjämt,  är väldigt självkritisk,  så får jag kritik, berättigad eller ej, beror det på mitt allmäntillstånd i övrigt om jag sjunker ner i gyttjan och vettskrämd , att inte duga, vara älskad, äter upp mig. Fräter..

Så svårt att ändra på.  Tankens kraft, att i vissa situationer,  försöka med logik och inte känslor, kravla sig upp och backa ta det lugnt.  Vad kan jag lära mig av detta?

Om jag låter känslorna styra så, är det så lätt att hamna i försvarsställning.  Kaos i hjärnan och ilska dominerar. Blivit svårare efter mina strokes att behålla lugnet, som jag i princip alltid haft, åtminstone i mitt tycke..

Välja glädje

Själv har jag pga rädsla för att få Corona undvikit sjukhus och inbokade besök. Hälsoproblem, tar inte hänsyn till det. Resultatet blev att kroppen blev nästan nerkörd i botten, innan jag sökte hjälp. blev tvungen att släppa kontrollen. Lita på att hålla avstånd och tvätta o sprita mina händer fungerar..

Har haft svårt att förhålla mig till alla restriktioner utan att vara vettskrämd, att få denna hemska sjukdom in i hemmet. Men då ohälsa knackar på dörren kändes det mer eller mindre akut att söka hjälp, för att farhågan att cancerspöket hälsat på igen. Nu är ju inte allt undersökt, men bakterier, hittats, svamp i halsen, troligtvis Candida(?) , biopsier tagna i mage o hals, men väljer glädje och tänker. Det finns hopp för bot o bättring, för mig.

Än hur mörkt det är, hittar alltid solen fram till slut….

Stilla solsken i livet.

Efter att lovat min man att ta det lugnt, har nu gjort det i några dagar, sett serier, läst artiklar, vilat, sovit och försökt ha egentid, utan att göra något. Ha tråkigt med andra ord. I eftermiddag kom lust att gå ut i trädgården för att se hur det stod till där. Började krafsa bort lite ogräs, plötsligt började en stunds lycka lysa igenom. Harmoni att få möjlighet i november att hitta skörd, små, små purjolökar som kommit upp, otroligt! Även en halv pallkrage selleri, vill skördas. Måste lära mig mer om bladselleri..

Varit hektiskt med alla undersökningar som varit på paus, är inte min sjukdom, men blir så närvarande och uppenbart, då man träffar läkare var o varannan dag, inom kort tid..

Därför är det extra viktigt med tid för sig själv, känns skönt med att bara vara, andas in den härliga höstdoften….

Resan är målet…

Idag har jag varit i kontakt med en av mina, kanske något egensinniga sidor? Det började lugnt och sansat. Min man murade o etapp 2 inleddes, för att färdigställa en styvmoderligt behandlad del av trädgården. Jättekul att han gillar att mura o gjuta då tid finns.

Norra Flora på väg att bli färdigställd..

Ovilja till hjälp

Det blev murbruk över och jag tingade på lite till ett av sommarens miniprojekt, jag roat mig med, att göra en stenmur. Men jord slipper igenom springor och rinner ut till grusgången. Så sagt o gjort, min käre man engagerade sig med liv o lust, tätade springor här o där. Föreslår att öka på ett varv till med sten. Under kaosartad diskussion, känner jag mig mer o mer irriterad, nästan arg. ”Han fattar ingenting ” jag, lyfter, vrider, vänder på varenda sten. Fel färg, form, plats osv. Ha, ha..

Resan är målet.

Min trädgård, är ett sätt att leva. Planerar, funderar, allt mycket noga avvägt. Samtidigt låter jag den konstnärliga friheten få råda. Säg min stenmur, ett mycket rogivande rabattbygge, där varje sten väljs ut nogrannt, men byggs ändå fritt ifrån mitt huvud o känsla. När min livskamrat klampar omkring som en elefant i glashus, så blir det panikslagen fru och frustration som sprutar ut, banne mig genom öronen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd

Karin Boye