En stunds stillhet.

Sitter i solen och tar igen mig. Avnjuter kaffe ifrån medhavd termos. Livet är gott..

Söndagskaffe på ”sparkar’n ”.

Två sockerfria bollar med krossade pumpafrön, kakao och stevia. (Tänker att snart har kroppen lärt sig att klara av att vara utan socker? )

Missan ligger i skuggan och övervakar.

Vårtecken..

Små, små bevis på vårens ankomst, fjärilar som flyger, flugor som surrar, gäss som samlas och skränar. Solen som värmer med sina strålar, Allt känns så mycket bättre.

Kaffet smakar mer och lugnet, harmonin,

infinner sig, allting ser plötsligt mycket bättre ut, ger ett annat ljus på livet. Människan inom mig börjar vakna efter vinterns mer eller mindre ofrivilliga ide.

Årstidssaga

Sommarens okrönta drottning Flora,
försöker tappert,sina skyddlsingar ansa.
Nu siktar hon höstens vackre prins,
med håret på ända, som ett yrväder.

Prins Burr, som målar med stora svep, och byter skepnad på växter,
i höstens alla vackra jordtoner och färgsprakande gula,
oranga och röda färger. Han förbereder för Kung Bores antågande….

När kung Bore kommer med den första kylan,
visar han att snart är han här igen,
i sin vita skrud, täcker allt i sin omgivning,
i ett täcke av snö, naturen stannar upp, vilar.
Vill dra på vinterdvalan i det längsta

Nu är familjen åter samlad, lugnet har lagt sig
och Kung Bore myser över att ha sin familj åter.
Drottning Flora och barnen Burr och
Spira – vårens prinsessa, som väcker våren år efter år, i en glädjens dans…

/Lilla My

Vaccinationstid?

Kollade nyss in Folkhälsomyndighetens hemsida om de olika vaccinationsfaserna 1-4 och vilka rekommendationer om vem o vilka som ingår i dessa grupperingar. Tydligen ingår jag i Fas 3 gruppen. Är i högriskgruppen enligt den sidan? Börjar fundera, vad innebär sprutan för mig? Kommer det att förändra mina nya vanor till det gamla? Kramar, är det fortfarande ett ”big- no-no”? Kommer man fortfarande umgås på minst en armslängds avstånd, undvika köpcenter, varuhus mm? Kunna umgås med sina vänner? Ha grillfest, tårtkalas, åka karusell, tåg, flygplan, resa överhuvudtaget? Frihet att leva som jag vill? Livet med Corona har förändrat mig, människor och samhället, en del kommer nog aldrig tillbaka? Att kunna jobba hemifrån, verkar vara en av dem? Att handla mat via nätet en annan? Jag hoppas att resa bli okej igen, skulle verkligen vilja resa till Karibien. Vara borta en månad för att turista där.. Kanske min man kan jobba där? (ler).

Likt en fågel i bur, där katten väntar lystet. Känns som Coronan gör likadant….

Men i vardagen, att få träffa sina närmaste närhelst man vill, bara för en kopp kaffe och en pratstund, är en vardagslyx som innerligt behövs för min, allas överlevnad.
Det som vunnits digitalt, har också förlorats socialt i denna pandemi. Känner en viss sorg i mitt hjärta, rädd att vaccineringen mot Covid-19 inte kommer att förändra vårt nuvarande valda beteende (enligt rekommendationer fr FHM) på lång tid framöver? Förhoppningsvis så stannar det förbannade virusets förökningsprocess upp och blir mer kontrollerbart för oss människor.

En försiktig optimism att innan årets semester är slut kunna ha ett tårtkalas med nära o kära för att fira LIVET vore härligt!

FHM – Vaccintionsfaser

Glädje inför 1:a advent?

Nu är det dags för 1:a advent, den 29 november. Idag är det fredag och försöker att inte straffa ut mig själv. Glädjas åt varje rum och/eller sak som jag gör till det bättre. Unna mig pauser. Försöker verkligen se det positiva, men inte är det lätt. Har mycket negativ energi inom mig just nu. Behöver det glada budskapet och den ljusprydda december månad.

Har min (h)järnvilja att tacka för min livskvalité, inre glädje och lycka…

Utredningar

Är sedan många år tillbaka drabbad av sjukdom, allt började med en lungfibros, så nu när min medicinläkare skickade mig på röntgen och misstänkte lungfibros, så gick min oro i taket. Nu blev det så att lungkliniken skickade svar att de inte kunde bedöma röntgenbilden, hur stor el liten påverkan det är just nu på mina lungor, då bildkvaliteten var mycket dålig. Jag tänker spontant, varför i hela friden, gör de inte som förr, då man fick vänta tills röntgenläkaren godkände bilderna? Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Känns inte okej. Hoppas verkligen att det går snabbt att få göra en ny röntgen.. Att inte veta vad som pågår i kroppen, gör mig stingslig, rastlös och rädd, för sjukdom… Tankarna förmörkas lätt..

Glömsk?

Fick skriva på ett papper i veckan hur mitt mående är just idag. En inte helt lätt uppgift. Då man/jag som multisjuk, anpassar min vardag för att klara av den..

Varje morgon, vid uppvakning så är jag helt frisk! Tänker inte ens på sjukdom, möjligen så börjar jag ana hur dagen kommer att se ut, när fötterna dinglar vid sängkanten? Där krockar ofta min knopp och kropp, huvudet vill mer än vad min lekamen, säger sig orka. Får ta beslut att kliva upp, mina pälsklingar hejar ofta på och får skratta igång min nya dag. . har min, sitter vid frukost och funderar, vad är det som är på agendan idag?Tittar i min mobilkalender och uppgifter som bör göras finns där. Visst finns det stunder med vemod, och tankar kring hur allt kunnat vara, om inte om fanns. (ler).

Varje dag flyter på i samma stil. Kvällen kommer och en ny morgon nalkas. Livet går på repeat..

Tilltufsad..

Börjat med min Nystatin behandling, hoppas verkligen att det hjälper, mot min Candida (Albicians) i halsen och möjligen, i lungorna, andra organ (min farhåga, röntgen på g’) och mage o tarm.

Läkaren sa att det kan bli sämre innan det klingar av? Men är sjukt trött, fått rynkor,ha ha, blå under ögonen, okoncentrerad. Värk i kroppen. Dvs influensasymtom.

Tilltufsad

Tog till lunch innan jag peppat mig att städa upp i pannrummet. Ett projekt, där det är tänkt, att förutom ved, även finnas plats för, färg, trädgårdsredskap och snickeriverktyg och sådant som inte bör frysa. Tycker det är roligt att göra fint omkring mig. Även i små pannrum.

Plötsligt, när jag hade som mest fokus på städningen, lyftes inte min högra fot, och jag föll handlöst ner i betonggolvet! Hann ta emot mig med ca 5mm från att hakan skulle ta i golvet. Blev jätterädd, skakade i kroppen, kallsvettig och illamående. Herregud, krocka med sig själv. Men uppenbarligen är det ett tecken på att knopp och kropp inte riktigt synkar just nu.

Nu, en dusch och en feelgoodfilm skulle sitta fint.

Tid till ro..

Upptäckte för en stund sedan, snart 1 a advent, helt galet. Men det är ju också sista söndagen i november, som den infaller på.

Känner dubbla känslor, glädje för att hösten inte påverkat mig, nämnvärt, undrar om det beror på att min käre man, jobbat på hemmaplan, och/ eller jag kunnat vistas i trädgården och pyssla, varje dag, p ga det milda vädret?

Direkt när jag kom på att tiden till advent närmar sig, kom julstress, ångest över att jag inte hunnit, orkat städa och putsa fönster, byta gardiner, dvs höstat inne..

Försöker tänka om, att det är en fin tid framöver. Finns möjlighet att vara kreativ och må bra i vintermörkret, OM kraven sänks, förstås.

Väljer ljus i mörkret

Ängslan..

Jag har alltid varit rädd för i princip allt, så länge jag kan minnas. Försiktig sa mina föräldrar. Tänkt mycket på vad som ändrades? Min barndomsvän,  var totalt oförskräckt,  menade om ingen såg att vi hoppade över bäcken, klättrade i träd, mm så hade det inte skett. Men naturligtvis var det jag som ramlade i bäckar, inte tordes klättra ner från träd, fastnade i blålera till över knäna mfl hyss. (Ler)  Kanske farhågan att göra fel, gjorde att jag tvekade i sista stund o fadäsen infann sig, avslöjades, respekten för mina föräldrar stor, ville göra rätt.

Tack vare att det inte fanns likasinnade i min omgivning,  så var valet att försöka hitta sätt att leka tillsammans.  Fanns inte dagis el förskola som idag. Lärde mig att rädd kan man vara, men modig att göra saker ändå, lycka när man klarar det. En kunskap som följt mig i livet och haft stor nytta av..

Tankens kraft.

Fortfarande har finns det situationer som gör mig skärrad och bär inom mig, även om jag inte vanligtvis låter de begränsa mig.  Vissa saker som att gå på stege, undviks helt. Andra som att vara ensam hemma i mörker, gör ingenting.

Ganska god självkänsla,  men självförtroendet är svårt att bibehålla alltjämt,  är väldigt självkritisk,  så får jag kritik, berättigad eller ej, beror det på mitt allmäntillstånd i övrigt om jag sjunker ner i gyttjan och vettskrämd , att inte duga, vara älskad, äter upp mig. Fräter..

Så svårt att ändra på.  Tankens kraft, att i vissa situationer,  försöka med logik och inte känslor, kravla sig upp och backa ta det lugnt.  Vad kan jag lära mig av detta?

Om jag låter känslorna styra så, är det så lätt att hamna i försvarsställning.  Kaos i hjärnan och ilska dominerar. Blivit svårare efter mina strokes att behålla lugnet, som jag i princip alltid haft, åtminstone i mitt tycke..

Välja glädje

Själv har jag pga rädsla för att få Corona undvikit sjukhus och inbokade besök. Hälsoproblem, tar inte hänsyn till det. Resultatet blev att kroppen blev nästan nerkörd i botten, innan jag sökte hjälp. blev tvungen att släppa kontrollen. Lita på att hålla avstånd och tvätta o sprita mina händer fungerar..

Har haft svårt att förhålla mig till alla restriktioner utan att vara vettskrämd, att få denna hemska sjukdom in i hemmet. Men då ohälsa knackar på dörren kändes det mer eller mindre akut att söka hjälp, för att farhågan att cancerspöket hälsat på igen. Nu är ju inte allt undersökt, men bakterier, hittats, svamp i halsen, troligtvis Candida(?) , biopsier tagna i mage o hals, men väljer glädje och tänker. Det finns hopp för bot o bättring, för mig.

Än hur mörkt det är, hittar alltid solen fram till slut….

Stilla solsken i livet.

Efter att lovat min man att ta det lugnt, har nu gjort det i några dagar, sett serier, läst artiklar, vilat, sovit och försökt ha egentid, utan att göra något. Ha tråkigt med andra ord. I eftermiddag kom lust att gå ut i trädgården för att se hur det stod till där. Började krafsa bort lite ogräs, plötsligt började en stunds lycka lysa igenom. Harmoni att få möjlighet i november att hitta skörd, små, små purjolökar som kommit upp, otroligt! Även en halv pallkrage selleri, vill skördas. Måste lära mig mer om bladselleri..

Varit hektiskt med alla undersökningar som varit på paus, är inte min sjukdom, men blir så närvarande och uppenbart, då man träffar läkare var o varannan dag, inom kort tid..

Därför är det extra viktigt med tid för sig själv, känns skönt med att bara vara, andas in den härliga höstdoften….

Resan är målet…

Idag har jag varit i kontakt med en av mina, kanske något egensinniga sidor? Det började lugnt och sansat. Min man murade o etapp 2 inleddes, för att färdigställa en styvmoderligt behandlad del av trädgården. Jättekul att han gillar att mura o gjuta då tid finns.

Norra Flora på väg att bli färdigställd..

Ovilja till hjälp

Det blev murbruk över och jag tingade på lite till ett av sommarens miniprojekt, jag roat mig med, att göra en stenmur. Men jord slipper igenom springor och rinner ut till grusgången. Så sagt o gjort, min käre man engagerade sig med liv o lust, tätade springor här o där. Föreslår att öka på ett varv till med sten. Under kaosartad diskussion, känner jag mig mer o mer irriterad, nästan arg. ”Han fattar ingenting ” jag, lyfter, vrider, vänder på varenda sten. Fel färg, form, plats osv. Ha, ha..

Resan är målet.

Min trädgård, är ett sätt att leva. Planerar, funderar, allt mycket noga avvägt. Samtidigt låter jag den konstnärliga friheten få råda. Säg min stenmur, ett mycket rogivande rabattbygge, där varje sten väljs ut nogrannt, men byggs ändå fritt ifrån mitt huvud o känsla. När min livskamrat klampar omkring som en elefant i glashus, så blir det panikslagen fru och frustration som sprutar ut, banne mig genom öronen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd

Karin Boye

En stunds eftertanke.

Idag känner jag svårmod. Vad är meningen med livet? Vad är det för något som spelar roll? Värmen borde ha gjort mig lycklig? Sommar och sol, som jag längtat så efter..

Vad hände?

Väldigt lite sömn, svårt att sova både dag och nattetid. Ja, det fixar sig, några dar, tänkte jag. Men till slut fick kroppen värmeslag, fast skuggan varit min vän. ”Bara” varit snabbt i solen, planterat purjolök och in i Flora och vattnat. Tydligen räckte det…

Är tvungen att bromsa, är så trist. Fortfarande mjuk i kroppen. Blir lätt nedstämd, varje gång jag är i ett flow och det inträffar en begränsning. Jag får svårt att välja vad som är viktigt el ej, då ”allt” rasar omkring mig. Känner plötsligt att världens alla bekymmer, ligger på mina axlar. Vet i mitt huvud, att det inte är så. Men tyngdkänslan finns där, och måste bearbetas bort..

Dagen före midsommarafton..

Fortfarande regerar min hälsa över mig. Acceptera det och vara tacksam för att jag lever, och har nära och kära omkring mig.

Att erkänna att det finns saker jag inte kan påverka. Mina drömmar är kanske inte realistiska? Blir till en illusion som enbart kväver och får mig att må dåligt..

Vill ha en Carl Larsson-midsommar! Ha, ha, förstått det nu.. Inte min man , ja, det ligger hos mig..

Meningen med livet? Ja, det vete sjutton? LEVA, kanske?

Sommartrött…

Har så svårt att sova under sommarnätterna.. Försökte Igår kväll att lägga mig lite senare, så jag skulle vara ordentligt trött, halv tolv blev uret, innan sängen intogs.

Sett till att sovrumsdörren var stängd under hela dagen, för att få så kyligt som möjligt där. Jajamän, det var svalt o skönt med fönstret på vid gavel. Har även dubbla gardiner som säkerställer att det är mörkt i rummet.

Men ändå sover jag bara till tre halv fyratiden! Känns, sååå, onödigt att kliva upp vid soluppgången. Likadant varje sommar. Är det någon biologisk klocka sedan stenåldern som kickar igång?, ha ha..

Följa kroppens signaler?

Börjar fundera över, om jag ska följa kroppens signaler? Kanske kan låta som en självklar sak, men det finns en rädsla för att jag blir däckad innan kl9? Bra dar kanske jag orkar vara uppe på benen 4-6 timmar, dåliga 0-2 timmar/dag. Då gäller det att hushålla med krafterna.

Ändras sovtider genom åren?

När blev det såhär? Efter 40? Ändras sovtider genom åren? Har det med åldern att göra? Hormonerna? Sommarrelaterat, mer sol, och jag blir piggare? Så då kvicknar jag till liv, tidiga mornar.

Men jag är ju en kvällsmänniska, eller? (Ler)