Livets vågskål..

En klassisk fråga, är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag tycker mig välja glädje, tankens kraft, även i tuffa situationer. Kämpa i motvind, står stadigt även när det blåser hårt.

Just nu, har det tagit stopp, Ännu en diagnos som lagts till på min lista. ‘ Polyneuropati’ en sjukdom som påverkar först och främst händernas o fötternas nervtrådar.Vilket gör min balans typ obefintlig. Som jag har ramlat. Styrkan i kroppen, minskas också

Men även mage och tarm kan påverkas, urinvägar likaså.

Sökt hjälp i ett halvår för diverse symtom, ett o ett, olika svar. När det började öka med stickningar, domningar o stötar i händer och fötter. Fick läkarna mer att gå på. Till slut fick jag en telefontid, idag med min doktor på medicin.

Även om jag ” visste” vad min diagnos skulle bli, fanns hoppet att min gissning var fel. Det bara snurrar i mitt huvud. Hur blir livet nu? Skaffa uterullator? Flytta?

”Gripa efter ett halmstrå, den förtvivlade sista hopp’ SAOL

Försöker hitta halmstrån, jag har varit stark förr. Känns som att styrkan just nu inte finns kvar. Vemodet infinner sig, inga tårar kommer. Lyssnar på musik, försöker göra räkningar, det bli bara stopp. Börjar laga mat, Funkar inte..Lägger mig på sängen, tror det får bli så en stund.

Nu får jag besök av min katt som söker upp mig. Lillhjärtat, ler

Livet blir aldrig som förut, men inte alltid det blir sämre i slutändan. Kanske jag är dramatisk? Men jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att tappa livskvalitet, vill LEVA tills jag dör?

Ringt vårdcentral, får telefontid m fysioterapeut imorgon, eventuellt en uterullator på.gång? Enda som skadas är väl stoltheten? Måste till en ändring, är orolig för att ramla på mina promenader och inte komma upp. Vill vara självständig. Alltid velat ha det så..

Vårtecken..

Små, små bevis på vårens ankomst, fjärilar som flyger, flugor som surrar, gäss som samlas och skränar. Solen som värmer med sina strålar, Allt känns så mycket bättre.

Kaffet smakar mer och lugnet, harmonin,

infinner sig, allting ser plötsligt mycket bättre ut, ger ett annat ljus på livet. Människan inom mig börjar vakna efter vinterns mer eller mindre ofrivilliga ide.

Årstidssaga

Sommarens okrönta drottning Flora,
försöker tappert,sina skyddlsingar ansa.
Nu siktar hon höstens vackre prins,
med håret på ända, som ett yrväder.

Prins Burr, som målar med stora svep, och byter skepnad på växter,
i höstens alla vackra jordtoner och färgsprakande gula,
oranga och röda färger. Han förbereder för Kung Bores antågande….

När kung Bore kommer med den första kylan,
visar han att snart är han här igen,
i sin vita skrud, täcker allt i sin omgivning,
i ett täcke av snö, naturen stannar upp, vilar.
Vill dra på vinterdvalan i det längsta

Nu är familjen åter samlad, lugnet har lagt sig
och Kung Bore myser över att ha sin familj åter.
Drottning Flora och barnen Burr och
Spira – vårens prinsessa, som väcker våren år efter år, i en glädjens dans…

/Lilla My

Glädje inför 1:a advent?

Nu är det dags för 1:a advent, den 29 november. Idag är det fredag och försöker att inte straffa ut mig själv. Glädjas åt varje rum och/eller sak som jag gör till det bättre. Unna mig pauser. Försöker verkligen se det positiva, men inte är det lätt. Har mycket negativ energi inom mig just nu. Behöver det glada budskapet och den ljusprydda december månad.

Har min (h)järnvilja att tacka för min livskvalité, inre glädje och lycka…

Utredningar

Är sedan många år tillbaka drabbad av sjukdom, allt började med en lungfibros, så nu när min medicinläkare skickade mig på röntgen och misstänkte lungfibros, så gick min oro i taket. Nu blev det så att lungkliniken skickade svar att de inte kunde bedöma röntgenbilden, hur stor el liten påverkan det är just nu på mina lungor, då bildkvaliteten var mycket dålig. Jag tänker spontant, varför i hela friden, gör de inte som förr, då man fick vänta tills röntgenläkaren godkände bilderna? Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Känns inte okej. Hoppas verkligen att det går snabbt att få göra en ny röntgen.. Att inte veta vad som pågår i kroppen, gör mig stingslig, rastlös och rädd, för sjukdom… Tankarna förmörkas lätt..

Glömsk?

Fick skriva på ett papper i veckan hur mitt mående är just idag. En inte helt lätt uppgift. Då man/jag som multisjuk, anpassar min vardag för att klara av den..

Varje morgon, vid uppvakning så är jag helt frisk! Tänker inte ens på sjukdom, möjligen så börjar jag ana hur dagen kommer att se ut, när fötterna dinglar vid sängkanten? Där krockar ofta min knopp och kropp, huvudet vill mer än vad min lekamen, säger sig orka. Får ta beslut att kliva upp, mina pälsklingar hejar ofta på och får skratta igång min nya dag. . har min, sitter vid frukost och funderar, vad är det som är på agendan idag?Tittar i min mobilkalender och uppgifter som bör göras finns där. Visst finns det stunder med vemod, och tankar kring hur allt kunnat vara, om inte om fanns. (ler).

Varje dag flyter på i samma stil. Kvällen kommer och en ny morgon nalkas. Livet går på repeat..

Tid till ro..

Upptäckte för en stund sedan, snart 1 a advent, helt galet. Men det är ju också sista söndagen i november, som den infaller på.

Känner dubbla känslor, glädje för att hösten inte påverkat mig, nämnvärt, undrar om det beror på att min käre man, jobbat på hemmaplan, och/ eller jag kunnat vistas i trädgården och pyssla, varje dag, p ga det milda vädret?

Direkt när jag kom på att tiden till advent närmar sig, kom julstress, ångest över att jag inte hunnit, orkat städa och putsa fönster, byta gardiner, dvs höstat inne..

Försöker tänka om, att det är en fin tid framöver. Finns möjlighet att vara kreativ och må bra i vintermörkret, OM kraven sänks, förstås.

Min lyckligaste tid..

Min lyckligaste tid är NU .
Efter 40, åren blivit lyckligare, fastän livet inte gått spikrakt,
el kanske just därför?

/Lilla My

Man behöver inte skratta för att känna lycka.
Den finns många sätt att den uttrycka.

Veta att man finns på jorden,
att maten räcker till på borden.

Att självförtroende och självkänsla förnimma.
Inte behöver, ensam, mot strömmen simma.

Glädje att veta, sig vara värdefull,
för andra och sin egen skull

Lycka är att finnas till,
att få göra som man vill.

Att LEVA livet fullt ut,
kunna njuta av det lilla, absolut.

***/Lilla MY***

Allt kommer tre och tre..

Är oftast inte skrockfull, men när det gäller saker som går sönder eller funkar mindre bra, är min erfarenhet att olyckan kommer i triss.

Igår eftermiddag gick jag som vanligt en runda i trädgården. Bestämde mig för att skörda, kryddor, blast och örter, för att göra sellerisalt. Tog god tid på mig att sortera, skölja och klippa i mindre bitar. Startade mixern, hällde ur i en rostfri hink. Fyllde på med ytterligare stjälkar och blad. Mixern startade inte, då började bekymren hopa sig!

Var hyfsat lugn till att börja med, tog fram stavmixern, blad javisst, stjälkarna frasades bara nämnvärt och resten blev en tjock gröt. Hämtade Blendern, provade den, nja, blev mer smoothie än mixat..

Gaaaa, då brast mitt humör, hade lust att kasta allt på komposten. Men beslutade att försöka lösa situationen, använde stavmixern i omgångar tills jag var nöjd. Det som normalt tar 5-10 minuter med en hushållsmixer, tog nu ca 2 timmar. Till slut tog min man över och la upp grönmassan på bakplåtspapper i torken. Tack och lov…

Avloppet i köket

Jamen, andades ut, äntligen klar. Bara disken kvar. Började skölja ur alla kärl, vattnet rann inte undan. Åhh, vad less jag blev. Försökte rensa silen, hällde i bikarbonat och ättika. Hett vatten, men inget funkade. La ner det projektet, min man lovade att fixa nästa dag( läs idag) . Tog en dusch, blev en tidig kväll..

Värmepumpen

Under förmiddagen har jag tvättat ylle, gick in till badrummet och uppmärksammade att elementet var hett! Kändes fel, då jag vet, vilken temperatur som är inställd. Knas med värmepumpen, drygt som attan? Minnet fr igår, fanns kvar, då typ allt krånglade. Drack en kopp te. Tog mod till mig, upptäckte att kompressorn inte var igång. Lyckades fixa till inställningarna, så nu ska det vara fixat. Känner mig glad och stolt.

Allting ordnar sig

Denna gång, är det varken speciellt dyrt eller mycket arbete som krävs för att få ordningen återställd. Mest tålamodet som prövas. Och möjligen humöret.

Gud give mig tålamod att finna mig i sådant jag inte kan förändra, mod att förändra sådant jag kan förändra och vishet att skilja det ena från det andra.
Friedrich Christoph Oetinger

Allt är inte alltid som det ser ut..

Både i stort och smått, upplever jag att det som först kan se illa ut, t om katastrofalt, visar sig om inte ögonblickligen så senare, när man tittar tillbaka, att något positivt kom ut av det..

Livets lärdom?

För min del, har en eländig sjukdomshistoria, som jag gott och väl kan varit utan. Men så mycket lärdom om livets alla sidor som givits mig. Menar inte att vare sig vara klämkäck el martyr. Utan tänker faktabaserat. Ändrat många av mina tankesätt och sätt att vara.

Livslång nöt att knäcka?

Min klart största utmaning som alltid kommer åter. Är att ta hand om mig själv. Att hushålla med min energi och tid så att jag får må bra. Om jag är i fas med mig själv, sprids min aura och livsglädje vidare till min omgivning, och de slipper vara orolig och enbart positiva vibbar är i omlopp

Livets lott?

Kanske alla har sin egna uppgift att lösa? Lättare förr, då det mer eller mindre, var ett kall, att vara sitt arbete, en livsstil? Idag skiljer man ju på jobb och fritid. Har man en känsla av att något är fel i tillvaron. Tänker jag att det är mycket viktigt att lyssna på den signalen.

Egentid

Är gräsänka åter igen. Min man skulle vara hemma hela sommaren, på jobb, sas det. Ovant för oss båda, att umgås varje dag. Men ändå nyttigt för vårt förhållande, tänker jag. Att inse att vi trivs att vara med varandra, men också att ha tid för oss själva.

Men nu blev det jobb på annan ort, ändå. Jag hoppas att han får vara ledig i sommar. Även om vi planerar att ”hemestra ” , så behöver alla vila…

LÄNGTAR EFTER DIG
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst som inspelad musik. Jag lyssnar om igen för den är helt unik.

I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser. Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig finns något svårt att bära – min längtan efter dig när jag inte har dig nära.
/Siv Andersson

Sol i sinne..

Kanske är tur att värmen är här redan i slutet av juni? Tänker att fler tänker som mig? Hemester är mer lämpligt när sommaren finns närvarande, blir så naturligt.

I dessa Coronatider blir det svårare och svårare att hålla distans för nära och kära. Så lätt att glömma bort sig, av bara farten ..

Fastän jag tvättar händerna före måltid och efter möten med människor och platser. Inte utan att det stundtals känns som hypokondri..

Sol ute, sol inne,
sol i hjärtat, sol i sinne.

Herbert Herding-Herberth
(1904-1958)

En stunds eftertanke.

Idag känner jag svårmod. Vad är meningen med livet? Vad är det för något som spelar roll? Värmen borde ha gjort mig lycklig? Sommar och sol, som jag längtat så efter..

Vad hände?

Väldigt lite sömn, svårt att sova både dag och nattetid. Ja, det fixar sig, några dar, tänkte jag. Men till slut fick kroppen värmeslag, fast skuggan varit min vän. ”Bara” varit snabbt i solen, planterat purjolök och in i Flora och vattnat. Tydligen räckte det…

Är tvungen att bromsa, är så trist. Fortfarande mjuk i kroppen. Blir lätt nedstämd, varje gång jag är i ett flow och det inträffar en begränsning. Jag får svårt att välja vad som är viktigt el ej, då ”allt” rasar omkring mig. Känner plötsligt att världens alla bekymmer, ligger på mina axlar. Vet i mitt huvud, att det inte är så. Men tyngdkänslan finns där, och måste bearbetas bort..

Dagen före midsommarafton..

Fortfarande regerar min hälsa över mig. Acceptera det och vara tacksam för att jag lever, och har nära och kära omkring mig.

Att erkänna att det finns saker jag inte kan påverka. Mina drömmar är kanske inte realistiska? Blir till en illusion som enbart kväver och får mig att må dåligt..

Vill ha en Carl Larsson-midsommar! Ha, ha, förstått det nu.. Inte min man , ja, det ligger hos mig..