Inventering mina fröer!

Äntligen har jag vaknat till liv igen. Varit mycket påverkad av min/vår omvärld. Och min kropp har inte gått min väg. Hittade min inre urkraft i januari, känns skönt. Nu ska jag bara invänta att kropp o knopp, går igång på mitt trädgårdsliv. (Ler) Trädgården och Flora är min medicin och lyckopiller. Min överlevnad kort och gott.

Nu har jag tagit fram mina samlade fröer, både de jag har plockat själva och inköpt från tidigare år.

Vårens projekt är på gång! Känns befriande..

Livets vågskål..

En klassisk fråga, är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag tycker mig välja glädje, tankens kraft, även i tuffa situationer. Kämpa i motvind, står stadigt även när det blåser hårt.

Just nu, har det tagit stopp, Ännu en diagnos som lagts till på min lista. ‘ Polyneuropati’ en sjukdom som påverkar först och främst händernas o fötternas nervtrådar.Vilket gör min balans typ obefintlig. Som jag har ramlat. Styrkan i kroppen, minskas också

Men även mage och tarm kan påverkas, urinvägar likaså.

Sökt hjälp i ett halvår för diverse symtom, ett o ett, olika svar. När det började öka med stickningar, domningar o stötar i händer och fötter. Fick läkarna mer att gå på. Till slut fick jag en telefontid, idag med min doktor på medicin.

Även om jag ” visste” vad min diagnos skulle bli, fanns hoppet att min gissning var fel. Det bara snurrar i mitt huvud. Hur blir livet nu? Skaffa uterullator? Flytta?

”Gripa efter ett halmstrå, den förtvivlade sista hopp’ SAOL

Försöker hitta halmstrån, jag har varit stark förr. Känns som att styrkan just nu inte finns kvar. Vemodet infinner sig, inga tårar kommer. Lyssnar på musik, försöker göra räkningar, det bli bara stopp. Börjar laga mat, Funkar inte..Lägger mig på sängen, tror det får bli så en stund.

Nu får jag besök av min katt som söker upp mig. Lillhjärtat, ler

Livet blir aldrig som förut, men inte alltid det blir sämre i slutändan. Kanske jag är dramatisk? Men jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att tappa livskvalitet, vill LEVA tills jag dör?

Ringt vårdcentral, får telefontid m fysioterapeut imorgon, eventuellt en uterullator på.gång? Enda som skadas är väl stoltheten? Måste till en ändring, är orolig för att ramla på mina promenader och inte komma upp. Vill vara självständig. Alltid velat ha det så..

Vill LEVA tills jag dör

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Ska man vara glad o tacksam för att man äntligen orkar läsa ett kapitel storstil i en bok, eller ledsen för att inte orka läsa fler sidor, eller måste läsa om halva kapitlet nästa dag igen?

Är glaset halvfullt eller halvtomt? Givetvis känner jag stor tillfredsställelse att kunna läsa det skrivna ordet igen, att minnas vad som står, även när boken läggs undan. Även om det bara är för en kort stund

Bloggen .

Just nu är det tjock dimma i mitt huvud, försöker finna glädjeämnen, som nu med läsningen att det faktiskt lossnat. Att jag har en blogg, som ger mig solsken i tillvaron.

Men lite oroar och roar det mig, att inte helt säkert veta om jag upprepar mig i tid och otid? Då mitt närminne krånglar nu och då. Sedan, har det betydelse överhuvudtaget?

Flora, mitt orangeri o trädgård

Har ett orangeri med tillhörande trädgård, som har smeknamnet ”Flora”. Ett mindre paradis, där jag vistas minst 6 månader per år, en stund varje dag. På sommaren är det som att ha sommarhus på tomten. Tacksam för det.. Önskar att jag varit frisk, då hade det varit perfekt med allt, tänker jag ibland, men hade det varit så, skulle nog livet och mina värderingar och handlingar till dags datum sett annorlunda ut? Jag får helt enkelt vara nöjd och njuta av det som är.. ler..

Hälsan..

Nej, hälsan står mig inte bi. Mentalt mår jag dåligt av hjärnans virrvarr, pga kroppens ständiga påfrestning av virus o bakterier sedan början av året. Å andra sidan känner jag stunder av ett själsligt välbefinnande, landat i tillvaron.

Syrenhortensia skänker glädje varje höst.

Blåbärssmoothie

Jag har i omgångar i livet haft stora problem med att få behålla maten. Undersöks men aldrig något synligt fel kan hittas. Fått lära mig leva med det. Nu är det ca 10 år sedan sist, ” glömt” att sköta om mig. Frångått min ”egna ” diet. Hoppas att kunskapen sedan tidigare, denna gång, får mig på banan igen..


Här en dryck med ingredienser som hjälper magen o tarmen att komma i balans. Ökar ens egen tarmflora sk Prebiotika.

Blåbärssmoothie 1 liter

  • 4 dl havregryn, eko
  • 4 st kålblad valfri, efter smak. Här blad av majrova
  • Nypa chiafrön
  • 1 msk gurkmeja
  • 2 dl blåbär färska el frysta
  • 1-2 tsk honung
  • 1dl rödvinbär färska el frysta.
  • Ev en knivsudd Himalayasalt..
  • 8dl -1 liter vatten

Mixa allt utom det ev frysta tillsammans med hälften av vattnet. Lägg i resten, mixa igen. Späd ut drycken efter konsistensen du vill ha.

Obs! För sötare smak, tillsätt dadlar, banan el sötare frukt..

Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

Förhållande till Corona

Är här för att stanna.

Idag hade jag ett långt samtal med min läkare, om Covid-19. Hur jag, andra bör tänka?

Hon menade att coronaviruset är här för att stanna, det kommer att leva kvar i samhället och vi kommer att få ändra på vårt sätt att vara/göra under lång tid framåt.

Hon sa att, om man förutsätter att alla som känner sig hängiga, inte handlar och de som är där håller avstånd, så är risken att smittas, för friska människor minimal, speciellt om man dessutom tvättar händerna, ofta och vid intag av mat.

70+ och r⁸iskgrupp.

Däremot de som är 70+ och som jag i riskgrupp är mer utsatta än övriga i samhället.

Fortsätta undvika stora folksamlingar,  handla etc. Det är inget nytt, men hon ställde frågan själv, hur ska man kunna hålla ut?

Försöka bara umgås med vänner och bekanta, utomhus, inga kramar och pussar, sträva efter att hålla avstånd.

Lev tillsammans med våra nära och kära, ute i det fria!

Inga krogbesök

Eftersom Covid-19 är luftburen så är den otroligt smittsamt. Läkaren berättade att det räcker att sitta bredvid en människa i bordet bredvid och andas ut viruspartiklar för att vi ska bli smittade av Corona vid vårt bord

Om det dessutom finns luftkonditionering, kan halva lokalen med dess besökare smittas.

Plötsligt känns det inte så lockande med inomhusaktiviteter. Att göra som när man var barn, utsätta sig för virus på ex mässlingen, för att det var bättre att ha ”gjort bort det ”, känns inte aktuellt. Redan prövat den metoden, med känt resultat.

Skräckens fråga..

Till slut ställde jag frågan. Finns det någon medicin som bromsar viruset om jag kommer sjuk in på akuten konstaterad Covid-19?

Nej, det finns det inte, du som patient, får hjälp via dropp, syrgas och respirator, om patienten anses svara på den behandlingen. Ibland är lungorna så infekterade att det inte finns något att göra..

Det är patienten själv, som överlever med hjälp o stöd, av fantastisk vårdpersonal som bara kan se på och vänta på tillfrisknade. För trots allt överlever de flesta patienter. (mina ord),

Att leva som man lär..

Har under lång tid, besvärats av luftvägsinfektioner och feber 1-2 ggr i veckan. Börjar bli ”van”, lite för mycket kanske?

Detta med corona, att stanna hemma, när man är sjuk, dvs alla förhållningsregler. Tänker att jag inte har Covid19, för att min krasslighet pågått sedan januari? Egentligen inte logiskt, kan ju lika gärna, vara olika virus som kroppen tar hand om allt eftersom?

Trött på Corona

Igår feber, idag feberfri,  men känsla av UVI, lämnat prov på vårdcentralen. Hur ska jag förhålla mig till det? Vara totalt isolerad från min omgivning? Träffas ute, hålla avstånd? Kan man ha grillkväll tillsammans med vänner?

Vi får se, är så trött på att räknas som smitthärd, men försöker tänka att man inte kan veta ens säkert om man bär på viruset, utan just den timmen som Covid-19 testas?

Att leva som man lär..

Just nu är resonemanget, om jag vänder på steken. Skulle det inte kännas rätt att hälsa på ens lätt förkylda vänner. Även om vi skulle vistas utomhus. Skit också.

HERREGUD O CO

När solen inte lyser soligt..

Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..

Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.

Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…

När det roliga inte är roligt..

Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?

Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.

Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.

Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.

Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.

Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.

Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.

Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.

Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.

Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?

Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..

När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.

Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.

/Lilla My

Organiserat kaos…

Så ligger jag nu igen, på vardagsrumssoffan, relativt nöjd med dagen. Försöker vara tacksam över att jag överhuvudtaget fungerade fysiskt idag. Har försökt att både tvinga kroppen, läs ryggen ska vara uppe och röra på sig. Men svårt med att få till en balans..

Har senaste tiden varit sysselsatt med att pyssla om mina odlingar, berett plats, klippt pelargoner, tagit sticklingar samt börjat att omplantera. Idag honungsmelon och diverse gurkor. Följer odlingsplanen..

Jord överallt..

Det bästa med att så frön, är när man ser det spirar i alla små tråg och ser hur det växer dag från dag..

Sämsta är all jord som kryper iväg… Tur att man glömmer år från år. Man vill bara minnas det roliga (ler)