Att vara sjuk under lång tid , förändrar vardagen och hela ens livsstil. I mångt och mycket även kropp, själ och mentalitet, tankesätt utvecklas, omdanas oftast helt ofrivilligt. Inte alltid ens omgivning hänger med i svängarna.

Idag läste jag en dikt som en kär Facebookvän lade ut, som gick rakt in i hjärtat. Den handlar om hur sjukdom, trötthet, till synes förändrar, men ens innersta väsen är kvar. Just denna dikt beskriver en utmattad människa med blodcancer ET. Men jag tänker att den beskriver många, med svår utmattning pga ohälsa

”Fatigue”.

I’m really not so lazy,
I wish that you could see,
That I am sometimes struggling,
With a new and different ”me”.

I know you miss the ”old” me.
But I’m in here – can’t you see?.
Don’t roll your eyes and walk away,
I’m living with ET.

Sometimes my body feels so slow,
Like walking through dark mud.
My thoughts are hard to utter
And my feet, just feel like wood.

I sleep a little longer,
Than when I did before.
But I still yearn, to run and dance
And skip out that front door.

My nights, they’re not as restful.
With night sweats, aches and pains,
But deep inside, I’m still ”me”.
In my mind, I’m just the same.

I wish that you could live one day,
Inside the ”lazy” me.
But that – I could not wish for you,
For then, sickness are not anyones ” cup of tea.

So be a little patient,
Please wait, along your way.
There are many times, I’m bright again
And I, still plan to play.

/Okänd