I min coronaensamhet….

Börjar känna mig utanför, ser i sociala medier, de som ”hemestrar” med familj och vänner. Viss avundsjuka och förundran. Rädsla, råd att hålla avstånd 1,5 meter, verkar minska? Rätt eller fel? Inte vet jag? Känner vad jag vet, högst 2-3 st som drabbats av Covid-19?

Om jag inte hade min ensamhet, hur ensam var jag inte då.

Alf Larsen (1885-1967)

Beslutsam

Känner mig lite som en bakåtsträvare, men jag har beslutat mig för att hålla ut, tills det är klarlagt, att medicin , Remidivir(?) finns. Något som bromsar upp sjukdomsförloppet. om man, kommer till akuten, för Coronavirus. Allt för min vetskap av att plågas av bl a andnöd är väl beprövad..

Allt handlar om att Leva med Corona?

Kanske, kanske är det falska, glädjens bllder, man ser i mediabruset? Människor runtomkring mig, gör så gott de kan, för att överleva? Handskas med sin coronaångest på sitt vis? Inget som syns på bild..

Alla har inte möjlighet som jag, att leva i stort sett, självkarantän och nästan vara hypokondriker? Utan måste för sin sk ”överlevnad” släppa på rädslor, för att få sin vardag att fungera?

Ledsen

Ledsen att jag överhuvudtaget låter ett skitvirus påverka mig, så svårt. Får mig ur balans och ser problem som inte finns..

Ledsen att vi i självisolering, överhuvudtaget behöver vara det. Att vi är många som är rädda för konsekvenser av att bli sjuka i Covid-19.

Ledsen att jag inte är ensam om det..

Tacksam för varje dag, i mitt liv.

Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

Sol i sinne..

Kanske är tur att värmen är här redan i slutet av juni? Tänker att fler tänker som mig? Hemester är mer lämpligt när sommaren finns närvarande, blir så naturligt.

I dessa Coronatider blir det svårare och svårare att hålla distans för nära och kära. Så lätt att glömma bort sig, av bara farten ..

Fastän jag tvättar händerna före måltid och efter möten med människor och platser. Inte utan att det stundtals känns som hypokondri..

Sol ute, sol inne,

sol i hjärtat, sol i sinne.


Herbert Herding-Herberth
(1904-1958)

Förhållande till Corona

Är här för att stanna.

Idag hade jag ett långt samtal med min läkare, om Covid-19. Hur jag, andra bör tänka?

Hon menade att coronaviruset är här för att stanna, det kommer att leva kvar i samhället och vi kommer att få ändra på vårt sätt att vara/göra under lång tid framåt.

Hon sa att, om man förutsätter att alla som känner sig hängiga, inte handlar och de som är där håller avstånd, så är risken att smittas, för friska människor minimal, speciellt om man dessutom tvättar händerna, ofta och vid intag av mat.

70+ och r⁸iskgrupp.

Däremot de som är 70+ och som jag i riskgrupp är mer utsatta än övriga i samhället.

Fortsätta undvika stora folksamlingar,  handla etc. Det är inget nytt, men hon ställde frågan själv, hur ska man kunna hålla ut?

Försöka bara umgås med vänner och bekanta, utomhus, inga kramar och pussar, sträva efter att hålla avstånd.

Lev tillsammans med våra nära och kära, ute i det fria!

Inga krogbesök

Eftersom Covid-19 är luftburen så är den otroligt smittsamt. Läkaren berättade att det räcker att sitta bredvid en människa i bordet bredvid och andas ut viruspartiklar för att vi ska bli smittade av Corona vid vårt bord

Om det dessutom finns luftkonditionering, kan halva lokalen med dess besökare smittas.

Plötsligt känns det inte så lockande med inomhusaktiviteter. Att göra som när man var barn, utsätta sig för virus på ex mässlingen, för att det var bättre att ha ”gjort bort det ”, känns inte aktuellt. Redan prövat den metoden, med känt resultat.

Skräckens fråga..

Till slut ställde jag frågan. Finns det någon medicin som bromsar viruset om jag kommer sjuk in på akuten konstaterad Covid-19?

Nej, det finns det inte, du som patient, får hjälp via dropp, syrgas och respirator, om patienten anses svara på den behandlingen. Ibland är lungorna så infekterade att det inte finns något att göra..

Det är patienten själv, som överlever med hjälp o stöd, av fantastisk vårdpersonal som bara kan se på och vänta på tillfrisknade. För trots allt överlever de flesta patienter. (mina ord),

Bara vara hemma.

Bara vara hemma, är, mig ett svårt dilemma.

Men Corona finns den just, här? Är så abstrakt så fjär..

Verkar finnas på institutioner, I Stockholm och Göteborg? Inte här bland gator och torg..

Ingen smittad jag känner, bland bekantas, bekanta  eller vänner..

Ovisshet och ingen som vet, är det värt att sitta här, i min ensamhet?

Likt strutsen, detta händer inte mig. Visst är det lite, väl mycket ståhej?

Intalar mig en falsk säkerhet, vill inte leva här i bitter asket..

Smyger mig ut, tar en Drive-in glass, hoppas ingen såg mig, tänker jag, krass

Tvättar händerna i min flyktbil, allt för att bli steril.

När ska detta få ett slut? Hur ska man orka hålla ut?

Ett skitvirus, kommit för att stanna? Önskar man någon kunde förbanna..

Jag är vuxen, myndig, går ej på krogen, lever mitt nya liv, här i skogen.

Om, när bli sjuk i Corona? Kommer hen mig från jorden utplåna?

Leva i ens egen apokalyps, alla gör olika, tankarna stryps.

Gilla läget, allt, släpper jag. Corona får hälsa på en annan dag.

/Lilla My

Ensam, tillsammans i kriget mot coronaviruset.

Att leva som man lär..

Har under lång tid, besvärats av luftvägsinfektioner och feber 1-2 ggr i veckan. Börjar bli ”van”, lite för mycket kanske?

Detta med corona, att stanna hemma, när man är sjuk, dvs alla förhållningsregler. Tänker att jag inte har Covid19, för att min krasslighet pågått sedan januari? Egentligen inte logiskt, kan ju lika gärna, vara olika virus som kroppen tar hand om allt eftersom?

Trött på Corona

Igår feber, idag feberfri,  men känsla av UVI, lämnat prov på vårdcentralen. Hur ska jag förhålla mig till det? Vara totalt isolerad från min omgivning? Träffas ute, hålla avstånd? Kan man ha grillkväll tillsammans med vänner?

Vi får se, är så trött på att räknas som smitthärd, men försöker tänka att man inte kan veta ens säkert om man bär på viruset, utan just den timmen som Covid-19 testas?

Att leva som man lär..

Just nu är resonemanget, om jag vänder på steken. Skulle det inte kännas rätt att hälsa på ens lätt förkylda vänner. Även om vi skulle vistas utomhus. Skit också.

HERREGUD O CO

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.

Att vara hemma är nya stilen, umgås utomhus med nära o kära, i små grupperingar, distans nya ledordet..

Idag är livet åter.

Prästkrage

Idag är livet åter….

Idag är livet åter
Mina tankar glädje upplåter.

Omvärldens död, sorg och pina
låta solen i ansiktet, skina.

Blunda för en stunds empati
få känna sig i själen fri.

Bara för att Corona glömma
om vår framtid drömma.

Hjärta,själ och empati, min vision,
Gemenskap blir vår nya session.

Ler i hela kroppen, mitt innersta
viruset ska vi nu svartlista..

Världen får en ny tonart?
Människan, får en chans till omstart?

Idag är livet åter…
Själen inte längre gråter..

Solen lyser in i huset,
lyssnar inte på mediabruset…

Vill inte längre på döden höra,
har annat än det att göra…

Leva livet är en allvarlig syssla,
med sin egna hobby pyssla?

Om det så är familj, barn eller vänner,
något som du behagligt, känner.

Idag är livet åter..
Min själ det tillåter…

/Lilla My



Corona(o)ro..

Varit förkyld ca 4 veckor(?) i lättare feber som kommer och går, lätt ont i halsen, huvudvärk, haft hosta, snuva, värk i kroppen, trött, Nu satt sig lätt i luftrören, symtom som jag nästintill alltid får, vid virus…. Corona? Nja, det tror jag inte, men jag har satt mig själv i extra isolering… Men min man tror inte på att distansera sig från mig, orkar inte tjata….

Mediabrus


Sitter i nuläget och ser på ” Helgstudion”, de tar upp om hur Coronasmittan sprids i Sverige och världen. Borde nog ta en paus från eländet? Vill ändå försöka få kontroll över en situation som är kaosartad..Detta kommer att bli som ett långt maratonlopp. Hur ska jag kunna få tillbaka min lust att umgås igen? Talas om 1-2 år innan det lugnat ner sig?

Så denna mediarapportering som berör mig och hela svenska folket (läs världen), tar fruktansvärt mycket energi. Lever med en man som i sitt jobb inte går att distansera sig för att klara av sitt arbete,tack o lov, mestadels utomhus, reser dessutom till och från andra orter i Sverige. Då han kommer hem är jag supernojjig. Knappast undgått någon att jag tillhör riskgrupp?

Det här med att följa media, har jag undvikit i några år, för mycket är så negativt, uppdaterar mig ca en gång per vecka, för att inte ta in för mycket negativ energi i huset. Vet hur jag funkar, tänker för mycket på den aktuella världsbilden och mår dåligt över den..

Ta hand om de äldre, äldre..

Anders Tegnell
Folkhälsomyndigheten

Välja glädje…

Försöker välja glädje, satsar på att undvika Coronasmittan och att det kommer att lyckas. Att alla mina nära och kära, Sverige drabbas lindrigare än vad som förutspåtts. Tänker på min gamla mor, alla äldre, både med och utan underliggande sjukdom, övriga riskgrupper.. Alla egentligen.. då flockimmunitet är det nya ordet som man lärt sig… minst 60% av befolkningen bör smittas innan det uppnås mindre spridning av Covid19..

Stängde av TV:n, satte på ”Dansbandskanalen”, bara positiva låtar, får lust att dansa, (ler). Dricker kaffe med grädde, lyxar till det. Skickat min käre man till staden, för att handla i affär, apotek och djurbutik.. Han har fått dra ett extra stort lass i Coronatider, jobbar istället för holländare, som sitter fast i sitt hemland, dessutom ca 60 timmar i veckan, hemma ca 18 på fredag, tillbaka på sin nuvarande arbetsplats på måndag igen..

Vardagshjältar


Han liksom så många andra, ligger i frontlinjen för denna kri(g)ssituation, som jag tycker vi kan kalla det.. Känns som om viruset får gå bärsärkagång bland de friska som ännu jobbar och i andra ledet står sjukhuspersonal, med skyddsutrustning, för att rädda de som räddas kan.. Så många hjältar som finns ibland oss, som ställer upp, trots rädsla, uppvisar mod…

Min tro till det svenska samhället är mycket stort, vi är välutbildade, välinformerade, oftast källkritiska och av tradition föreningsmänniskor, så gruppen, lagets bästa är förankrat i folksjälen. Att vi använder oss av vårt egna, folkvett som Stefan Löve’n sa häromdagen..

Vi lever i en demokrati, med yttrandefrihet och den fria viljan som en stolt vajande svensk flagga vittnar om..

Vitsippan ett vårtecken
Längtar tills ”Vitsippan uti backarna står”

Corona närmre..

Corona börjar outhärdligt krypa närmre. Är inte längre ”där borta”. Känner starkt för alla som intensivvårdsbehandlas i Sverige,  nu mestadels i Stockholm. (26 mars 2020)

Själv varit så dålig i lunginflammation att respirator varit väldigt nära. Fruktansvärt att inte få åt sig syre.

Det ingen talar om,(?) är att efter intensivvård, krävs det ofta rehabilitering, hemma eller på sjukhus. Så det blir ytterligare en aspekt på det hela.

Sitter i nuläget i självisolering, men gick själv på lokala matbutiken och hämtade paket och småhandlade. Kände mig lite som en brottsling.

Tänk när vi får komma till sans , sluta med social distans.

Umgås med våra kära, kramas vara nära.