Nu sitter jag utanför magnetröntgen och dricker kontrastvätska. Gått otroligt bra att handskats med läkarnas information och frågeställningar. Mycket tack vare min man, alla nära o kära, och mina förvärvade nycklar, för att styra mina val av negativa tankar.
Måste tacka Vendells Förlag, för att J.J återkopplat, till mina funderingar, kring mitt skrivande. Att mindre förlag, inte alltid kan, eller klarar av att producera allt de vill. Av ekonomiska och tidsskäl, har de inte möjlighet att edera alla poeters diverse verk. I mitt fall inte heller helt ”rätt” skrivet, vilket är tidskrävande för redaktörerna (min kommentar)
Att bli refuserad, öppnade mina ögon, hur viktig orden är för mig..
Nu har jag landat. Läst på, lite mer om versmått, förstått att jag i min iver, att få dokumentet med dikter att se bra ut, raderat rader, så jag, min dumskalle, tappade fokus, på innehåll och rytm. Får börja redigera igen, kanske det går att rädda?
Idag har jag anmält mig för självstudier, 7 kursbrev, på distans. Blir jättespännande, länge sedan jag känt mig så beslutsam. Att få lära sig förmedla dikter, så att andra kan läsa dem, som de är i mitt huvud.
Glad Alla Hjärtans Dag, önskar jag er alla!
Men kanske en speciell hälsning, till min käre man.
Oftast mycket oromantisk, men kommer då och då,
med fantastiska ord.. Vem blir inte glad över att höra nedan sagda ord?
”Hemma är där du är”
Jag har alltid haft , typ tusen tankar och idéer samtidigt som jag ska försöka ha ett normalt vardagsliv. Möjligen förekommer det någon bokstavsdiagnos, om jag nu fritt ska gissa? Har i hela mitt liv trott att surret i mitt huvud, är likadant för alla?Men har förstått att det inte riktigt är så.. Fördelen är att det aldrig blir tråkigt med mig själv, (ha, ha) nackdelen är att det ofta blir svårt att fokusera.
Mina tankar är ofta ett virrvarr av idéer som det kan bli svårt att rodda bland och komma ihåg, inte ens min omgivning hänger med, alla gånger (ler)….
Mitt kaosartade huvud blev till en smärre orkan 2013 då min första stroke kom. Ingen reda på torpet alls, om jag tidigare någon misstänkt någon funktionsstörning, så kan jag se idag att den blommade ut, där och då. Att få till ett avslut på mina dagliga projekt, om jag ens påbörjade dem. Tankarna rusade i 180 blås, men hann inte ikapp dem, alls..
Från början tyckte jag det kändes löjligt, att utforma ett schema för vardagen, från morgon till kväll. När jag ska kliva upp, ta mediciner, äta mina 3 mål om dagen, planera för när och hur de ska göras, Vila, promenad med hunden, egen tid samt klara av att sköta mig själv o hushållet då min man är borta på jobb… Med hjälp av strokeenheten, fick jag nycklar till att få ett lugnare liv. Tack vare dessa underbara människor på strokeenheten, så fick jag den hjälp jag behövde..
Ja, hur går det med den? Efter en tung period i mitt liv, då jag inte orkade planera något alls, så vaknade jag en dag upp till en kaosartad tillvaro. Kände att nu var det dags att få ordning igen…Denna gång har jag tagit hjälp av min smartphone och dess appar. Vad enkelt det blev.. Kruxet är att veta vad man vill ha för tjänst.. Finns tack o lov många gratisappar att prova, innan eventuellt köp.
Tänker att skillnaden mellan att vara kreativ eller hamna i kaos och inget få gjort är hårfin.. Ju mer tråkiga appar o hjälpmedel jag har, dvs ordning, så så ger det mer utrymme min kreativitet, hoppas lära mig planera ännu bättre, så kanske jag törs släppa min inre spärr? Och orka fortsätta med mitt bloggande och skrivande som jag tycker är så himla roligt..
Denna dag har jag varit extremt låg, ringde till röntgen för att återfå kontrollen på mitt liv. Fått tid nästa vecka, tacksam för det. Mycket känns så ovisst. Allt jag skrivit under dagen har jag dissat, sparat som utkast, tänker att bloggämnena ser bättre ut i morgondagens ljus?
Imorgon är åter en dag..
Dansk Ordtak
Haft en kreativ dag, med att lära mig Twitter och Asana ,( ett planeringsprogram för dator o mobil) Sysselsätter mitt huvud, så mycket jag orkar. Försöker få bort min oro, men risken för en tumör i tunntarmen finns, enligt min journal. Tankarna flyr, ligger vaken.
Är riktigt orolig, men jag är ingen person som bryter ihop fullständigt, inte veta och att ha kontroll över min situation, blir jag rastlös och fort irriterad och arg. drar mig även, ofta undan från mitt sociala nätverk,
Imorgon (läs idag) ringer jag röntgen och hör när jag får komma på MR. Tror det är viktigt att få känna att man påverkar,
Under en lång tid har jag mer el mindre fått lära om gamla saker jag glömt, ( efter stroke) , fått ändra rutiner i vardagen, med schema för att försöka klara rutiner som exempelvis äta regelbundet. Men tröttheten har varit svår att bemästra. Den har varit fysisk, mentalt och själsligt.
Började söka lugnet, hittade meditation på Youtube av Kim Nilsson, som passade mig klockrent, just då. (Idag väljer jag andra former av avslappning. ) Men det hjälpte mig ändå inte riktigt.
Började må dåligt av nyheter, svårt med ljud och ljus. Ramlade över Raymond Ahlgren och hans Youtube avsnitt ”Microstress”. ( se klipp nedan)Mycket intressant, handlar om hur hjärnan fungerar, när det gäller projekt och hur multitasking, påverkar vårt sinne av ex mobilens alla aviseringar o ljud.
Idag matas vi med information från media i olika former. Ju mer spektakulärt ju bättre, verkar det som? Dessutom blir det svårare att veta på sociala medier, vad som är sanningen el ej? Källan bakom orden, bör alltid granskas, vad som är sant, el ej, den som skriker högst och väljer sina ord, blir som en ulv i fårakläder. Ofta stryker det positiva, empatiska och humana bort i allt mediabrus. Sensation, negativ och hemska nyheter verkar gå före?
Jag väljer lugnet, så nu är mobilen är rensad på ljud från aviseringar, appar från, rödmarkerade olästa meddelanden, blockerar popup-fönsteroch telefonförsäljare. Tar bort att när jag följer vissa inlägg, på Facebook, då det blir för mycket. Försöker att begränsa planlös tid på sociala medier. Ibland går det, ibland inte.
Ser på nyheter på Tv ca 1 gånger i veckan. Följer däremot tidningar, väljer vilken typ av nyheter som intresserar mig. Försöker att begränsa planlöst tid på sociala medier. Ibland går det ibland inte.
Allt detta sammantaget. Jag väljer bort negativ energi, i de lägen jag kan kontrollera. Så nu har min inre röst börjat göra sig hörd,orkar lyssna på mig själv. Jag finns, jag är..
Ikväll har jag använt mig av affirmation, att via tanke, skrift och även bild, bekräfta för mig själv. Jag är en skrivande person, alltid varit, även om jag inte medvetet, tänkt mig att bli författare el så. Tyvärr kastat o bränt det mesta av det som präntats ned.
Ikväll börjar mitt lilla detektivarbete att rodda bland alla mina dikter, tänker att det kan vara kul att ha dem på samma plats, även om de kanske aldrig blir publicerade offentligt? Jag har noll koll hur mycket jag skrivit genom åren? Blir spännande….
Väntar på att få tid till magnetröntgen. Tankarna åker omkring. Men nu har jag bestämt mig för att, släppa kontrollen, det blir som det blir.. Känner hur lugnet infinner sig..
Idag möttes jag i mina sociala medier att en relativt nära släkting, till mig plötsligt avlidit, vid ca 70 års ålder. Har via dessa medier, även fått kontakt med hen, som haft ett mycket aktivt liv som skildrats med bilder och kommentarer. Det jag funderar över, är varför vi inte hann lära känna varandra bättre, träffas i IRL i vuxen ålder?
Egentligen har jag inget bra svar? Säga att tiden inte fanns? Jag har inte förrän senaste 10 åren upptäckt att mina rötter är viktiga. Facebook är ju fantastisk på det viset, att få kontakt med människor från förr och hitta släktingar som man inte har sett på ca 25 år?
Försöker att inte skuldbelägga mig för att, inte tagit initiativ, att jag ändå sett o kommenterat hens liv i sociala medier, men blir ledsen att aldrig få chansen åter…
Finns ingen orsak egentligen, varför vi inte träffades. och fick chans att prata med varandra över en kopp kaffe. Annat än att vi aldrig möttes på samma väg? Men det pyr inom mig att jag aldrig tog karta o kompass för att se hur hans färd genom livet gick.
Plötsligt händer det något i livet omkring en.
Som skakar om mig rejält. En människa dör.
Jag sitter här och försöker ta in vad som hänt.
Hur det påverkar mig? Jag har levt med döden så nära, i många år.
Så lätt att bli hemmablind och tro att det ”bara” gäller mig. Jag försöker leva mitt liv och ta vara på dagen som den kommer. Men, dagens lärdom:
/Lilla My
Happylife 