Att leva som man lär..

Har under lång tid, besvärats av luftvägsinfektioner och feber 1-2 ggr i veckan. Börjar bli ”van”, lite för mycket kanske?

Detta med corona, att stanna hemma, när man är sjuk, dvs alla förhållningsregler. Tänker att jag inte har Covid19, för att min krasslighet pågått sedan januari? Egentligen inte logiskt, kan ju lika gärna, vara olika virus som kroppen tar hand om allt eftersom?

Trött på Corona

Igår feber, idag feberfri,  men känsla av UVI, lämnat prov på vårdcentralen. Hur ska jag förhålla mig till det? Vara totalt isolerad från min omgivning? Träffas ute, hålla avstånd? Kan man ha grillkväll tillsammans med vänner?

Vi får se, är så trött på att räknas som smitthärd, men försöker tänka att man inte kan veta ens säkert om man bär på viruset, utan just den timmen som Covid-19 testas?

Att leva som man lär..

Just nu är resonemanget, om jag vänder på steken. Skulle det inte kännas rätt att hälsa på ens lätt förkylda vänner. Även om vi skulle vistas utomhus. Skit också.

HERREGUD O CO

Besked på besked..

Ligger på kökssoffan, försöker ta in dagens information. Varit på vårdcentralen och visat upp ett litet sår som inte vill läka, ungefär ett år har det hållit på. Läkaren gissade på ett basiliom. En slags ”mild” lokal hudcancer som man opererar bort. Suck, så irriterande. Fått tid för operation i mitten på mars. Men vilken tur jag kollade upp..

Besked om röntgen

Väntat på svar från MR buk, hållit koll på 1177, senaste dagarna, tänkt att det skulle finnas ett journalsvar direkt, när det visas där.. Men icke då jag fick se remissvar. Däremot har kirurgmottagningen bokat tid för besök Känns lite oroligt, då allt går så snabbt. Försöker glädjas åt det. Svårt att vända tankarna.

Vill bara ta det lugnt och sitta bland blommorna..

Välja glädje

Att välja glädje när livet är tufft, att vara tacksam för det man har och tankens kraft för att vända på myntets baksida är oftast ingen lätt sak, men det går.. Att se ljusa stunder, även när det är som mörkast. Att tillåta sig att känna sorg, ilska och vemod, över sin situation, för att orka gå vidare.

Men…

Just nu, är jag superirriterad. Vet att det inte hjälper, att ta ut negativa tankar i förskott. Men så svårt när känslorna vill styra och skjutsar på ens rädslor.