Att leva som man lär..

Har under lång tid, besvärats av luftvägsinfektioner och feber 1-2 ggr i veckan. Börjar bli ”van”, lite för mycket kanske?

Detta med corona, att stanna hemma, när man är sjuk, dvs alla förhållningsregler. Tänker att jag inte har Covid19, för att min krasslighet pågått sedan januari? Egentligen inte logiskt, kan ju lika gärna, vara olika virus som kroppen tar hand om allt eftersom?

Trött på Corona

Igår feber, idag feberfri,  men känsla av UVI, lämnat prov på vårdcentralen. Hur ska jag förhålla mig till det? Vara totalt isolerad från min omgivning? Träffas ute, hålla avstånd? Kan man ha grillkväll tillsammans med vänner?

Vi får se, är så trött på att räknas som smitthärd, men försöker tänka att man inte kan veta ens säkert om man bär på viruset, utan just den timmen som Covid-19 testas?

Att leva som man lär..

Just nu är resonemanget, om jag vänder på steken. Skulle det inte kännas rätt att hälsa på ens lätt förkylda vänner. Även om vi skulle vistas utomhus. Skit också.

HERREGUD O CO

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.

Att vara hemma är nya stilen, umgås utomhus med nära o kära, i små grupperingar, distans nya ledordet..

(O)Tacksamhet

Haft svårt för att känna tacksamhet senaste tiden. Känner snarare, vemod, sorgsenhet, viss avundsjuka och bitterhet om inte om vore. Får verkligen jobba med mina tankar. Försöker distrahera mig själv med att göra kreativa lösningar.

Men min ryggsäck, är kvar fastän den kastats! Jante verkar ha plockat upp den och jag får tillbaka en massa skit, spelar i en ping-pongmatch, där jag verkligen får jobba för att gå vidare till final.

Vad är det som kommer fram nu då? Jag gick inte gymnasiet, nej men jag läste på KomVux 1-0 till mig! Inga barn, nej men det har jag kommit över, 2-0!

Inget jobb, sjukpensionär

Det är en stor börda! Att veta att man duger ändå, känna att det är så. Alltid leva på marginalen, stör både självkänsla och självförtroende! 2-1 Jante vet exakt, mina ömma punkter.

Allt detta är nonsens, inget jag kan påverka, därför förkastar jag dessa tankar, byter både boll och racket, tillåter mig att sörja att ett vanligt arbete inte i nuet fungerar, kanske aldrig? 3-1 bollen är nu min!

Så här håller jag på, timme för timme. Är skitjobbigt, vet inte varför jag behöver gå igenom allt en gång till? I och för sig med playforward-knappen intryckt, lite snabbare, men känns onödigt.

Kanske är det något som jag borde lära mig, innan livet kan gå vidare? Funderar ibland om man fastnar i samma spår av den anledningen? Vissa säger att det t om är meningen med livet? Att lära sig av det svåra och bli en bättre version av sig själv..

Dagens tacksamhet

Gläder mig över dessa små ögonblick av lycka från idag.

Ensam alldeles själv.

Hittade min livskamrat för många år sedan, mitt framför mina ögon. En man som ger mig den frihet som jag innerst inne behöver, för att orka vara kreativ.

Min man klarar inte av ett 7-4 jobb, vill ha frihet på jobbet med utmaningar med olika arbetsuppgifter varje dag. Att vara instängd i en byggnad är inte hans grej, helt enkelt.

Vi kom till en punkt där hans val, att jobba på annan ort, blev en vändpunkt, inte bara för honom, utan för oss båda.

Gräsänka..

Är gräsänka, nästan särbo i dessa Coronatider. Egentligen inget stort problem, tycker om att vara tillsammans med mig själv, har alltid fullt upp i mitt huvud, inget som stör och glömmer ofta både tid och rum.

Själv el ensam?

Att vara själv med all egentid i världen borde vara att leva i en dröm, frihet att välja och vraka vad som finns på agendan, eller?

Alltid levt som om varje dag varit den sista, efter svår sjukdom i unga år. Nu, börjar min kropp säga ifrån, måste ta det lite lugnare. Jag kommer inte undan, vilket kanske är bra? Hinna ikapp sig själv.

Ensamhet.

Det är i min hjärna det händer, gammal ryggsäck som inte tömts, självkänsla vs självförtroende. Inget, ingen som bromsar.

Att vara själv synliggör min inre ensamhet, självkänsla och trygghet, går inte att ducka för.

I Min inre resa, är jag ensam, alldeles själv.

Tillsammans med min älskade vän och följeslagare genom livet.

Kärlek är att leva tillsammans, nära, som på avstånd

När solen inte lyser soligt..

Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..

Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.

Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…

När det roliga inte är roligt..

Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?

Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.

Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.

Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.

Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.

Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.

Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.

Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.

Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.

Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?

Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..

När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.

Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.

/Lilla My

Vårpyssel

Trotsar majvädret, ser så mysigt ut, med solen som lyser och allt som spirar. Varit ute på altanen ca 45 min, är inte alls behagligt. Fingrarna stelnar och kroppen klagar lätt.

Sitter nu i uterummet, tar en kopp silverte med mjölk och honung. Värmande, gläder mig åt, squash och pumpor som fick större kruka.

Ser mig omkring, plötsligt har några pelargoner börjat blomma, hur gör jag nu? Har inte satt om dem, enbart klippt och gett dem näring. Struntar i det nu.

Vilken energikick av dessa färgsprakande blommor. Älskar dem. Njuter.

Vårtider..

Äntligen har snön lämnat tomten, vårblommorna tittar försiktigt fram. Ska försöka satsa både lite energi och pengar på att i höst sätta vårlök. Skänker sådan glädje.

Hittar gamla skatter

Rensade bort högt gräs i vår skogsdunge på tomten, i höstas, då jag anade, att det där, kunde finnas en liten vårblommande skatt. Tror att även påsk och pingstlilja, kan finnas där? Krollilja? Vi får se vad som överlevt, årtionden av ingen skötsel…


Vårtid

Vårtiden är här, nu

Vår tid, är nu, här

Nutiden är här, vår

Nu är vår tid här

Här är nu, vårtid.

/Lilla My

Surt som en citron

Ibland blir det inte som man vill, eller har tänkt sig.

Kan vara så att det egentligen är så att jag är i tankarna, helt annanstans och egentligen inte koncentrerar mig på uppgiften. Därav mitt ”misslyckande”? Att min kropp o själ inte är synkade för uppgiften? Eller så är det saker som händer som helt enkelt inte går att påverka, tänker jag….

Tar en paus…

Då har jag lärt mig att en kopp te med honung, blir en lämplig paus för att vända tankarna och göra någonting bra av dagen istället.

Idag är det kylan att stå ute och plantera o mina blommor, plantor och min sneda rygg som begränsar mig. Kanske lägga ner d mesta idag? Dricker ur mitt te och kanske kollar stickmönster, möjligtvis blir det en vilodag helt enkelt?

När livet ger dig citroner, gör lemonad

Elbert Hubbard
1856-1915

Fuck Corona!

Allt påverkas av Corona.

Bilen är sönder, grejerna har tagit evigheter att få hem, ifrån Tyskland. Ännu inte landat på utlämningsstället. Allting påverkas av Corona, leveranser av allt ifrån medicin till bildelar, verkar det som? Min man får jobba i princip hur mycket som helst, utländska arbetstagare, entreprenörer är fast, antingen i sitt land eller i Sverige och kommer inte in utan karantän till sitt hemland. Andra blir permitterade eller uppsagda från sina arbeten. +70 och riskgrupper ”stannar hemma”, övriga rekommenderas att hålla distans och tvätta händerna, som åtgärd, samt tänka sig för både en och två gånger innan man reser inom landet.

Coronafika.

Igår gjorde jag och min man en tårta, med tanke att göra en bilfika, med några av våra bästa vänner.. Sagt och gjort, en hembakt tårtbotten, vaniljkräm, sylt och banangrädde med marsipanlock över. Min käre make fick dekorera. (LOL)

Fuck Corona
Dekorerad med känsla

Åkte hemifrån med sikte på att möta våra vänner, på halva vägen. Sagt o gjort, hittade varandra, galet kallt, började regna. Planen att träffas ute i naturen, kändes inte längre som ett bra alternativ. Vi beslutade att åka hem till dem.

Säkert avstånd?

Vi tog ett ställningstagande, att vi kunde sitta på varsin ände av köksbordet o ha ca 150 cm avstånd inomhus. Tvätta händerna och följa rekommendationer i övrigt. Jag blir galen, så länge sedan jag träffade andra människor, överhuvudtaget..Visst jag är vuxen, men finns ändå behov av att skratta, ventilera åsikter och umgås, öga för öga.. Fick en underbar boost av detta meeting, med kaffe och tårta, middag och några glas rött.. Jag kommer att leva länge på denna känsla. Samhörighet med likasinnade.

Oro eller ej?

Min man sa i bilen på väg hem: Det där gick väl bra? Jag svarade, hur då? Det vet vi väl inte förrän om 14 dar, blev en högljudd diskussion, men han menade att jag inte ska vara alltför orolig, tröstande. Jag menar att det blir svårt att undvika överhuvudtaget detta smarta virus? Att , ja, man måste välja sina möten av människor. Men att tro att någon går säker, är orealistiskt. Däremot blir jag sjuk, så tänker jag, ”shit happends”, mina beslut och rörelsemönster och kontakter, blir avgörande? Maken är en ren skär optimist och lever i nuet och fångar dagen helt naturligt utan vare sig mindfulnesskurser eller meditation etc.

Han har svårt att förstå min oro, tänker att vi tar problemen som dem kommer, OM de inträffar överhuvudtaget? Tvärtemot mig som oroar mig i förskott och även ser olika scenarier och lösningar på saker o ting, innan de äger rum.. (ler). Så svårt att ändra om sig som människa, ser ju att , hans Carpe Diem – tankesätt mår man oftast bättre av, mindre stress och därigenom mindre krav på sig själv..

Genom dig ser jag Ljuset
– Lisa Ekdahl

Dig har jag sökt – dig har jag saknat
Din blotta närvaro har gjort att jag vaknat
Genom dig ser jag ljuset
Jag vill se med dina ögon
Jag vill se som du ser
Jag vill veta vad du tänker
Jag vill ge det du ger

Genom dig ser jag ljuset
För du ser det sköna skönare
Du ser det klara klarare
Hos dig är det varma varmare
Det underbara underbarare
Min enda bot var att bedöva mig
Se’n du kom får jag bot och du öppnar mig
Genom dig ser jag ljuset

Jag vill se med dina ögon
Jag vill se som du ser
Jag vill veta vad du tänker
Jag vill le som du ler
Genom dig ser jag ljuset
För du ser det sköna skönare
Du ser det klara klarare
Hos dig är det varma varmare
Det underbara underbarare

Genom dig ser jag
Genom dig ser jag
Genom dig ser jag ljuset