Resan är målet…

Idag har jag varit i kontakt med en av mina, kanske något egensinniga sidor? Det började lugnt och sansat. Min man murade o etapp 2 inleddes, för att färdigställa en styvmoderligt behandlad del av trädgården. Jättekul att han gillar att mura o gjuta då tid finns.

Norra Flora på väg att bli färdigställd..

Ovilja till hjälp

Det blev murbruk över och jag tingade på lite till ett av sommarens miniprojekt, jag roat mig med, att göra en stenmur. Men jord slipper igenom springor och rinner ut till grusgången. Så sagt o gjort, min käre man engagerade sig med liv o lust, tätade springor här o där. Föreslår att öka på ett varv till med sten. Under kaosartad diskussion, känner jag mig mer o mer irriterad, nästan arg. ”Han fattar ingenting ” jag, lyfter, vrider, vänder på varenda sten. Fel färg, form, plats osv. Ha, ha..

Resan är målet.

Min trädgård, är ett sätt att leva. Planerar, funderar, allt mycket noga avvägt. Samtidigt låter jag den konstnärliga friheten få råda. Säg min stenmur, ett mycket rogivande rabattbygge, där varje sten väljs ut nogrannt, men byggs ändå fritt ifrån mitt huvud o känsla. När min livskamrat klampar omkring som en elefant i glashus, så blir det panikslagen fru och frustration som sprutar ut, banne mig genom öronen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd

Karin Boye

Tiden går..

Känner vemod, som jag alltid gör på hösten, påminns om åren som gått, drömmar som spruckit och förlorat sin glans.

Normal

Allt handlade om att vilja vara normal. Frisk, tvingade mig till det. Lurade mig själv att måste bevisa min kapacitet, klara av att arbeta. Barn? Adoptera?, krav för ej pension. Allt måste vara fint på pappret. Totalkrashade kroppen vid 30. Utbrändhet fanns inte då, men likt nog ändå..

Svårmod

Mitt resande stannade många år i Sverige. Min plan för Australien rann ut i sanden pga min sjukdom. Min äventyrslystna sida tynade sakta bort.

Sorg

Javisst, mycket blev inte som de illusioner och dagdrömmar jag hade som 20-åring. Men vad visste man då? Att leva med sjukdom och barn, hade varit mycket svårt om inte omöjligt? Visst är det en djup sittande sorg att inte fått barn och även barnbarn. Har ändå viss kontakt med barn och ungdomar. Vilket ger så mycket glädje..

Följa med strömmen

Svalde i sommar, en köttbit fel, där halsen svullnade upp och operation krävdes. Vid uppvaket, väckte läkaren mig och berättade att mitt hjärta hade felslag, att de ville söva mig, stanna hjärtat och starta om igen!

Nu har jag en nygammal känsla I kroppen. Glad att överleva 2 ggr på ett dygn. Allt oviktigt försvann , lever nu, kämpa inte emot mig själv, utan för. Jättesvårt att förklara. livet känns viktigt, dess beståndsdelar får hänga med mig. Jag sitter i båten, men, som just nu följer med strömmen. Årorna får vila…

Känner ändå glädje och tacksamhet för att livet burit mig genom mörker och ljus. Är tillfreds av all klokskap och lärdom som givits mig.

..

Acceptera, förändra eller var tacksam.

Casey Stengel

Blåbärssmoothie

Jag har i omgångar i livet haft stora problem med att få behålla maten. Undersöks men aldrig något synligt fel kan hittas. Fått lära mig leva med det. Nu är det ca 10 år sedan sist, ” glömt” att sköta om mig. Frångått min ”egna ” diet. Hoppas att kunskapen sedan tidigare, denna gång, får mig på banan igen..


Här en dryck med ingredienser som hjälper magen o tarmen att komma i balans. Ökar ens egen tarmflora sk Prebiotika.

Blåbärssmoothie 1 liter

  • 4 dl havregryn, eko
  • 4 st kålblad valfri, efter smak. Här blad av majrova
  • Nypa chiafrön
  • 1 msk gurkmeja
  • 2 dl blåbär färska el frysta
  • 1-2 tsk honung
  • 1dl rödvinbär färska el frysta.
  • Ev en knivsudd Himalayasalt..
  • 8dl -1 liter vatten

Mixa allt utom det ev frysta tillsammans med hälften av vattnet. Lägg i resten, mixa igen. Späd ut drycken efter konsistensen du vill ha.

Obs! För sötare smak, tillsätt dadlar, banan el sötare frukt..

Värme i natten..

Vaknade till,  vilken härlig värme som strålat in i sovrummet. Ca 30 grader i huset!

Leo, vår 10-åriga goldenhane, var överhettad, hässjade och vandrade fram och tillbaka. Beslöt att släppa ut honom på tomten, en stund.

Under tiden så började jag att diska, kom på att matvarorna är kvar i bilen! Sprang ut barfota, stämde, de var där i baksätet! Oops! Hoppas att de är ok?

Nu är altandörren på vid gavel, för att öka genomströmning av luft genom huset, där har Leo legat över en timme!

Nu ligger jag vaken och är sådär lagom varm, fullt öppet fönster, fläkt som står i högsta läget. Snart är det dags för att somna om igen..

En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet, en optimist ser möjligheter i varje svårighet. 

Winston Churchill

Allting nytt är nytt.

Äntligen kom jag mig för och köpte en bevattningstimer, men köpte fel ändå! Kom på det för sent, eller rättare sagt måste komplettera för att funka som jag vill. Enkelt och användarvänligt! Som vanligt med nya saker, en hel djungel..

Drippen droppen behövs..

Förstod inte att en manuell bevattningstimer enbart fungerade en gång, dvs man ställer in tiden som man vill det ska vattna och går sedan därifrån. Praktiskt om man är hemma. Jag tänkte att den upprepade som en vanlig timer till exempelvis motorvärmare. Läste inte det finstilta.

Automatisk bevattning

Jag vill ha det smidigt, blir givetvis sugen på alla glassiga bevattningssystem med diverse appar, där jag skulle kunna ha kontroll över jordens fuktighet variera över dygnet, planta efter planta mfl funktioner.

Men för mig räcker det att kunna vattna kontinuerligt 1-2 ggr/dag med dropp eller sprinklerslang, till att börja med i alla fall. Ha, ha

Hoppas på att det ska gå att koppla till regntunnan? Jag köper en ny bevattningstimer MED batteridriven funktion och display. Tja, vad är 500 kr på en 10-årsperiod? Det är vad det sura misstaget kostar..Ha ha (ironi) Vad kan jag annat göra än att skratta åt mig själv?

Man lär så länge man lever.

Allting är lätt bara man kan det

Svenskt Ordtak

I min coronaensamhet….

Börjar känna mig utanför, ser i sociala medier, de som ”hemestrar” med familj och vänner. Viss avundsjuka och förundran. Rädsla, råd att hålla avstånd 1,5 meter, verkar minska? Rätt eller fel? Inte vet jag? Känner vad jag vet, högst 2-3 st som drabbats av Covid-19?

Om jag inte hade min ensamhet, hur ensam var jag inte då.

Alf Larsen (1885-1967)

Beslutsam

Känner mig lite som en bakåtsträvare, men jag har beslutat mig för att hålla ut, tills det är klarlagt, att medicin , Remidivir(?) finns. Något som bromsar upp sjukdomsförloppet. om man, kommer till akuten, för Coronavirus. Allt för min vetskap av att plågas av bl a andnöd är väl beprövad..

Leva med, Corona

Allt handlar om att Leva med Corona?

Kanske, kanske är det falska, glädjens bllder, man ser i mediabruset? Människor runtomkring mig, gör så gott de kan, för att överleva? Handskas med sin coronaångest på sitt vis? Inget som syns på bild..

Alla har inte möjlighet som jag, att leva i stort sett, självkarantän och nästan vara hypokondriker? Utan måste för sin sk ”överlevnad” släppa på rädslor, för att få sin vardag att fungera?

Ledsen

Ledsen att jag överhuvudtaget låter ett skitvirus påverka mig, så svårt. Får mig ur balans och ser problem som inte finns..

Ledsen att vi i självisolering, överhuvudtaget behöver vara det. Att vi är många som är rädda för konsekvenser av att bli sjuka i Covid-19.

Ledsen att jag inte är ensam om det..

Tacksam för varje dag, i mitt liv.

Kroppsideal?

En tanke.
Läppar, bröst och rumpa, är stort ideal, ju större ju bättre, enligt media och modeindustrin, eller vem nu bestämmer det?

När blir det modernt med putmage, breda höfter o lår?Eller varför inte stora fötter? (Ironi ler)

De som bestämmer kroppsideal,  har dömt ut de flesta kvinnor,  redan från början. Egentligen helt otroligt att kvinnor inte ska duga som vi är skapade och att vi accepterar det dessutom.

Tänker ändå att jag kan förstå lockelsen att via plastikkirurgi få den perfekta kroppen man vill ha.

Erkänner, även jag har dagar då min spegel talar om för mig att min överflödshud bör opereras bort, för att se bättre ut. Mina bröst har sett bättre dagar. Läpparna är för små, ena benet större än det andra.. mm skavanker..

Men jag är rädd om livet. Bestämt mig för att jag duger som jag är. Vet att det är så. Tänker inte operera mig för att någon annan har satt upp en märklig förebild. Om någon ska sätta kniven i mig, är det för min egen skull, vare sig det är av psykiska el fysiska skäl.

Konstiga kroppsideal i media, föder en hel industri med produkter och plastikkirurgi för den som inte följer de idealiska måtten..

Egentid

Är gräsänka åter igen. Min man skulle vara hemma hela sommaren, på jobb, sas det. Ovant för oss båda, att umgås varje dag. Men ändå nyttigt för vårt förhållande, tänker jag. Att inse att vi trivs att vara med varandra, men också att ha tid för oss själva.

Men nu blev det jobb på annan ort, ändå. Jag hoppas att han får vara ledig i sommar. Även om vi planerar att ”hemestra ” , så behöver alla vila…

LÄNGTAR EFTER DIG
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst som inspelad musik. Jag lyssnar om igen för den är helt unik.

I mörker och i ljus ditt ansikte jag ser. Ur minnet tar jag fram de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig finns något svårt att bära – min längtan efter dig när jag inte har dig nära.
/Siv Andersson

Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …

Sol i sinne..

Kanske är tur att värmen är här redan i slutet av juni? Tänker att fler tänker som mig? Hemester är mer lämpligt när sommaren finns närvarande, blir så naturligt.

I dessa Coronatider blir det svårare och svårare att hålla distans för nära och kära. Så lätt att glömma bort sig, av bara farten ..

Fastän jag tvättar händerna före måltid och efter möten med människor och platser. Inte utan att det stundtals känns som hypokondri..

Sol ute, sol inne,

sol i hjärtat, sol i sinne.


Herbert Herding-Herberth
(1904-1958)