Koder#!&*#!@₩¥

Dessa koder kan driva mig till vansinne, vet att det är ett måste, i vår digitala värld. Men att hitta på nya koder för alla inloggningar från Ellos till, typ Adobe Photoshop, känns orealistiskt. Resultatet för mig är att varje gång jag ska logga in, måste jag hitta på en ny kod. hämta den på mejlen, varje dag. Jamen, hur blir det då? Jo, jag tar ett ord jag tror mig komma ihåg, men en hackare borde jättelätt, klura ut det? Säkert att man kommer på liknande ord varje gång?

Krävs Login vart man än går på webben.

Försökt förstå mig på dessa olika funktioner med att göra , via appar, oläsliga kodord, men inte riktigt förstått mig på dem. Borde nog lära mig det? Börjar bli ett vardagsproblem. Inget stort, men finns där och irriterar, ha, ha, (självironi).

Att LEVA nu!

Vet inte om det är vanligt, men jag har inga problem med att leva i nuet, egentligen, eller? Det finns så otroligt mycket som ”villhöver” göras. Har så svårt att sortera, emellan, vad som är viktigt och måste, borde eller vad lusten faller på? Försöker med tankens kraft, minska min inre stress, för att uppenbarligen tror min hjärna att jag fortfarande är en superkvinna som klarar av multitasking 24/7? (LOL) Något som möjligen kanske var sant vid 20-årsålder?

“Spändhet är den du tror att du bör vara. Avslappning är vem du är.” – Chinese Proverb

Tänker nu göra en inventering, åter igen om vad som är viktigt, hamnar i samma grop minst ett par gånger om året, men provar att bromsa i tid, innan stressen gör sig för påtaglig. Omstart passar nu i vårtider.

Glad Påsk till er alla!

Gro

Ett litet frö, gror. Tänk att det kan ge sådan glädje. Gjorde tidigare i vår en fröinventering. Hittade gamla paprikafrön från 2014. Hoppas innerligt att det är den sort som jag namngett ”Ylvas paprika” (Skrev inte ordentligt på fröpåsen.)

På 1 1/2 dygn kommer 3 plantot fr 2014 upp. Fantastiskt roligt..

Haft paprika och sötpeppar sådder i farstun i söderläge, med 350 lumen, det har räckt för de flesta plantor. Men jag funderade häromkvällen,  varför kommer inte mina fröer upp? Jo, jag brukar ha dem under halogenlamporna på köksön. Så då fick det bli en ny ljusare plats under vårt nyförskaffade ledlysrör ovan köksbordet med hela 5000 lumen som lyskraft!

Kanske dags att fylla hela köket med plantor, en ny idé tar form. (Ler)

Lyckliga tider

Ja så är det dags igen, att väcka både mig och mina frön till liv från vinterns dvala och vintervila. Härliga tider att vänta framöver. Denna vinter har varit lite längre än vad mitt sinne behövt. Ohälsa och coronaviruset har gjort det lite jobbigare att välja glädje än tidigare. Har därför uppdaterat min filosofi en aning. Att vara glad innebär att se de små glädjeämnen som finns. Maten smakar bra, min katt goar, Leo min goldenhanne showar. Att försöka göra något varje dag som roar min kreativitet. Som, för mig, odla tomater från frö, titta till de små bladen som tittar upp, allt eftersom. Korta stunder av lycka som förgyller mina dagar, även om allt inte är på topp.

Tomat Matina som nu tittar upp, med sina fyra små blad, dvs dags att omplantera.

Finland är världens lyckligaste folk.

Såg på Malou – efter 10, ”Finland är världens lyckligaste folk” (se nedan)där hon propagerade för ordet ”Förnöjsam”, – nöjd med det lilla. för att skapa lycka i tillvaron. Jag kontrar med ordet ”Jämnmod”, – sinnesro, lugn. Ska försöka förklara, hur jag tänker, att inse min plats i tillvaron, allt rasar inte ihop bara för att detta händer mig just nu. Så lätt, tycker jag att förstora sin del i alltet, exempelvis, bilen går sönder och i min värld så ser jag en bild hur det kraschar vår ekonomi, får gå ifrån hus o hem, (dramaqeen ler). Jag blir hysterisk, får alla känslor på en gång. När min känslostorm lagt sig, med lite tankekraft (ler), så väljer jag lugnet, sinnet varvar ner och lösningar kommer på löpande band. Lärt mig, – ha tillförsikt och tillit, så blir det bra ändå. Jag kan se att mina lyckligaste dagar är mig närmre numera, än i unga dar, ohälsan är nog en del av svaret, uppskatta lite mer vad jag har, än vad som fattas mig. Kanske klokskap kommer med ålder, helt enkelt? (Ha, ha)

Vaccinationstid?

Kollade nyss in Folkhälsomyndighetens hemsida om de olika vaccinationsfaserna 1-4 och vilka rekommendationer om vem o vilka som ingår i dessa grupperingar. Tydligen ingår jag i Fas 3 gruppen. Är i högriskgruppen enligt den sidan? Börjar fundera, vad innebär sprutan för mig? Kommer det att förändra mina nya vanor till det gamla? Kramar, är det fortfarande ett ”big- no-no”? Kommer man fortfarande umgås på minst en armslängds avstånd, undvika köpcenter, varuhus mm? Kunna umgås med sina vänner? Ha grillfest, tårtkalas, åka karusell, tåg, flygplan, resa överhuvudtaget? Frihet att leva som jag vill? Livet med Corona har förändrat mig, människor och samhället, en del kommer nog aldrig tillbaka? Att kunna jobba hemifrån, verkar vara en av dem? Att handla mat via nätet en annan? Jag hoppas att resa bli okej igen, skulle verkligen vilja resa till Karibien. Vara borta en månad för att turista där.. Kanske min man kan jobba där? (ler).

Likt en fågel i bur, där katten väntar lystet. Känns som Coronan gör likadant….

Men i vardagen, att få träffa sina närmaste närhelst man vill, bara för en kopp kaffe och en pratstund, är en vardagslyx som innerligt behövs för min, allas överlevnad.
Det som vunnits digitalt, har också förlorats socialt i denna pandemi. Känner en viss sorg i mitt hjärta, rädd att vaccineringen mot Covid-19 inte kommer att förändra vårt nuvarande valda beteende (enligt rekommendationer fr FHM) på lång tid framöver? Förhoppningsvis så stannar det förbannade virusets förökningsprocess upp och blir mer kontrollerbart för oss människor.

En försiktig optimism att innan årets semester är slut kunna ha ett tårtkalas med nära o kära för att fira LIVET vore härligt!

FHM – Vaccintionsfaser

Attack mot demokratin

Såå fruktansvärt,  upplopp på kongressen, Washington. Ett land som säger sig vara en demokrati..

Finner inga ord för min oro över att Donald Trumps anhängare attackerar demokratin. Är egentligen ingen politisk engagerad människa. Men folkstyre, jämlikhet med alla människors lika värde, humanism och givetvis vår yttrandefrihet ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ingen aning om Joe Bidens kvalitéer eller hans politik? Men att mot bakgrund av den sittande presidentens beteende sista tiden( o tidigare, min åsikt) är alla politiker gullebarn. Svårt att se annat, än en längtan tills lugnet lägger sig.. i landet ”over there”.

Glädje inför 1:a advent?

Nu är det dags för 1:a advent, den 29 november. Idag är det fredag och försöker att inte straffa ut mig själv. Glädjas åt varje rum och/eller sak som jag gör till det bättre. Unna mig pauser. Försöker verkligen se det positiva, men inte är det lätt. Har mycket negativ energi inom mig just nu. Behöver det glada budskapet och den ljusprydda december månad.

Har min (h)järnvilja att tacka för min livskvalité, inre glädje och lycka…

Utredningar

Är sedan många år tillbaka drabbad av sjukdom, allt började med en lungfibros, så nu när min medicinläkare skickade mig på röntgen och misstänkte lungfibros, så gick min oro i taket. Nu blev det så att lungkliniken skickade svar att de inte kunde bedöma röntgenbilden, hur stor el liten påverkan det är just nu på mina lungor, då bildkvaliteten var mycket dålig. Jag tänker spontant, varför i hela friden, gör de inte som förr, då man fick vänta tills röntgenläkaren godkände bilderna? Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Känns inte okej. Hoppas verkligen att det går snabbt att få göra en ny röntgen.. Att inte veta vad som pågår i kroppen, gör mig stingslig, rastlös och rädd, för sjukdom… Tankarna förmörkas lätt..

Glömsk?

Fick skriva på ett papper i veckan hur mitt mående är just idag. En inte helt lätt uppgift. Då man/jag som multisjuk, anpassar min vardag för att klara av den..

Varje morgon, vid uppvakning så är jag helt frisk! Tänker inte ens på sjukdom, möjligen så börjar jag ana hur dagen kommer att se ut, när fötterna dinglar vid sängkanten? Där krockar ofta min knopp och kropp, huvudet vill mer än vad min lekamen, säger sig orka. Får ta beslut att kliva upp, mina pälsklingar hejar ofta på och får skratta igång min nya dag. . har min, sitter vid frukost och funderar, vad är det som är på agendan idag?Tittar i min mobilkalender och uppgifter som bör göras finns där. Visst finns det stunder med vemod, och tankar kring hur allt kunnat vara, om inte om fanns. (ler).

Varje dag flyter på i samma stil. Kvällen kommer och en ny morgon nalkas. Livet går på repeat..

Tilltufsad..

Börjat med min Nystatin behandling, hoppas verkligen att det hjälper, mot min Candida (Albicians) i halsen och möjligen, i lungorna, andra organ (min farhåga, röntgen på g’) och mage o tarm.

Läkaren sa att det kan bli sämre innan det klingar av? Men är sjukt trött, fått rynkor,ha ha, blå under ögonen, okoncentrerad. Värk i kroppen. Dvs influensasymtom.

Tilltufsad

Tog till lunch innan jag peppat mig att städa upp i pannrummet. Ett projekt, där det är tänkt, att förutom ved, även finnas plats för, färg, trädgårdsredskap och snickeriverktyg och sådant som inte bör frysa. Tycker det är roligt att göra fint omkring mig. Även i små pannrum.

Plötsligt, när jag hade som mest fokus på städningen, lyftes inte min högra fot, och jag föll handlöst ner i betonggolvet! Hann ta emot mig med ca 5mm från att hakan skulle ta i golvet. Blev jätterädd, skakade i kroppen, kallsvettig och illamående. Herregud, krocka med sig själv. Men uppenbarligen är det ett tecken på att knopp och kropp inte riktigt synkar just nu.

Nu, en dusch och en feelgoodfilm skulle sitta fint.

Ängslan..

Jag har alltid varit rädd för i princip allt, så länge jag kan minnas. Försiktig sa mina föräldrar. Tänkt mycket på vad som ändrades? Min barndomsvän,  var totalt oförskräckt,  menade om ingen såg att vi hoppade över bäcken, klättrade i träd, mm så hade det inte skett. Men naturligtvis var det jag som ramlade i bäckar, inte tordes klättra ner från träd, fastnade i blålera till över knäna mfl hyss. (Ler)  Kanske farhågan att göra fel, gjorde att jag tvekade i sista stund o fadäsen infann sig, avslöjades, respekten för mina föräldrar stor, ville göra rätt.

Tack vare att det inte fanns likasinnade i min omgivning,  så var valet att försöka hitta sätt att leka tillsammans.  Fanns inte dagis el förskola som idag. Lärde mig att rädd kan man vara, men modig att göra saker ändå, lycka när man klarar det. En kunskap som följt mig i livet och haft stor nytta av..

Tankens kraft.

Fortfarande har finns det situationer som gör mig skärrad och bär inom mig, även om jag inte vanligtvis låter de begränsa mig.  Vissa saker som att gå på stege, undviks helt. Andra som att vara ensam hemma i mörker, gör ingenting.

Ganska god självkänsla,  men självförtroendet är svårt att bibehålla alltjämt,  är väldigt självkritisk,  så får jag kritik, berättigad eller ej, beror det på mitt allmäntillstånd i övrigt om jag sjunker ner i gyttjan och vettskrämd , att inte duga, vara älskad, äter upp mig. Fräter..

Så svårt att ändra på.  Tankens kraft, att i vissa situationer,  försöka med logik och inte känslor, kravla sig upp och backa ta det lugnt.  Vad kan jag lära mig av detta?

Om jag låter känslorna styra så, är det så lätt att hamna i försvarsställning.  Kaos i hjärnan och ilska dominerar. Blivit svårare efter mina strokes att behålla lugnet, som jag i princip alltid haft, åtminstone i mitt tycke..

Välja glädje

Själv har jag pga rädsla för att få Corona undvikit sjukhus och inbokade besök. Hälsoproblem, tar inte hänsyn till det. Resultatet blev att kroppen blev nästan nerkörd i botten, innan jag sökte hjälp. blev tvungen att släppa kontrollen. Lita på att hålla avstånd och tvätta o sprita mina händer fungerar..

Har haft svårt att förhålla mig till alla restriktioner utan att vara vettskrämd, att få denna hemska sjukdom in i hemmet. Men då ohälsa knackar på dörren kändes det mer eller mindre akut att söka hjälp, för att farhågan att cancerspöket hälsat på igen. Nu är ju inte allt undersökt, men bakterier, hittats, svamp i halsen, troligtvis Candida(?) , biopsier tagna i mage o hals, men väljer glädje och tänker. Det finns hopp för bot o bättring, för mig.

Än hur mörkt det är, hittar alltid solen fram till slut….

Stilla solsken i livet.

Efter att lovat min man att ta det lugnt, har nu gjort det i några dagar, sett serier, läst artiklar, vilat, sovit och försökt ha egentid, utan att göra något. Ha tråkigt med andra ord. I eftermiddag kom lust att gå ut i trädgården för att se hur det stod till där. Började krafsa bort lite ogräs, plötsligt började en stunds lycka lysa igenom. Harmoni att få möjlighet i november att hitta skörd, små, små purjolökar som kommit upp, otroligt! Även en halv pallkrage selleri, vill skördas. Måste lära mig mer om bladselleri..

Varit hektiskt med alla undersökningar som varit på paus, är inte min sjukdom, men blir så närvarande och uppenbart, då man träffar läkare var o varannan dag, inom kort tid..

Därför är det extra viktigt med tid för sig själv, känns skönt med att bara vara, andas in den härliga höstdoften….

Ofrivillig förändring

Att vara sjuk under lång tid , förändrar vardagen och hela ens livsstil. I mångt och mycket även kropp, själ och mentalitet, tankesätt utvecklas, omdanas oftast helt ofrivilligt. Inte alltid ens omgivning hänger med i svängarna.

Idag läste jag en dikt som en kär Facebookvän lade ut, som gick rakt in i hjärtat. Den handlar om hur sjukdom, trötthet, till synes förändrar, men ens innersta väsen är kvar. Just denna dikt beskriver en utmattad människa med blodcancer ET. Men jag tänker att den beskriver många, med svår utmattning pga ohälsa

”Fatigue”.

I’m really not so lazy,
I wish that you could see,
That I am sometimes struggling,
With a new and different ”me”.

I know you miss the ”old” me.
But I’m in here – can’t you see?.
Don’t roll your eyes and walk away,
I’m living with ET.

Sometimes my body feels so slow,
Like walking through dark mud.
My thoughts are hard to utter
And my feet, just feel like wood.

I sleep a little longer,
Than when I did before.
But I still yearn, to run and dance
And skip out that front door.

My nights, they’re not as restful.
With night sweats, aches and pains,
But deep inside, I’m still ”me”.
In my mind, I’m just the same.

I wish that you could live one day,
Inside the ”lazy” me.
But that – I could not wish for you,
For then, sickness are not anyones ” cup of tea.

So be a little patient,
Please wait, along your way.
There are many times, I’m bright again
And I, still plan to play.

/Okänd