Pyssel i Flora

Trött men tacksam över mitt orangeri, där jag fyller på energi och bara kan vara i mig själv. En helt annan värld. Tror det kommer att finnas småpyssel varje år, denna årstid i och kring Flora, som vi döpt byggnaden till?

Givetvis så odlar jag även från frö, och väntar girigt att det ska ge resultat? I år började odlingslusten hyfsat tidigt, så de första gurkorna är redan omplanterade 1a gången och på plats.

För den odlingsibtresserade, följ gärna mig och mitt odlande på Ylvas Trädgårdsliv, där jag försöker få koll på mitt stora intresse, från frö till skörd.

Vårtecken..

Små, små bevis på vårens ankomst, fjärilar som flyger, flugor som surrar, gäss som samlas och skränar. Solen som värmer med sina strålar, Allt känns så mycket bättre.

Kaffet smakar mer och lugnet, harmonin,

infinner sig, allting ser plötsligt mycket bättre ut, ger ett annat ljus på livet. Människan inom mig börjar vakna efter vinterns mer eller mindre ofrivilliga ide.

Årstidssaga

Sommarens okrönta drottning Flora,
försöker tappert,sina skyddlsingar ansa.
Nu siktar hon höstens vackre prins,
med håret på ända, som ett yrväder.

Prins Burr, som målar med stora svep, och byter skepnad på växter,
i höstens alla vackra jordtoner och färgsprakande gula,
oranga och röda färger. Han förbereder för Kung Bores antågande….

När kung Bore kommer med den första kylan,
visar han att snart är han här igen,
i sin vita skrud, täcker allt i sin omgivning,
i ett täcke av snö, naturen stannar upp, vilar.
Vill dra på vinterdvalan i det längsta

Nu är familjen åter samlad, lugnet har lagt sig
och Kung Bore myser över att ha sin familj åter.
Drottning Flora och barnen Burr och
Spira – vårens prinsessa, som väcker våren år efter år, i en glädjens dans…

/Lilla My

Odla i coronatider.

Uppenbarligen så har det börjat bli mer populärt att odla igen. Att vara hemma, har nog gjort många upptäckt att det finns mer tid att prova på både gamla och nya odlingsförmågor. Jätteroligt tycker jag, har haft detta intresse mer eller mindre i hela mitt liv. Däremot inte alltid funnits förutsättningar för att kunna helt hänge mig åt denna hobby. Nu har jag skakat liv i min gamla blogg o odlingskalender, för att kunna hålla lite koll på mig själv, mina o andras idéer, samt för den eventuelle intresserade?

Ylvas Trädgårdsliv

Foto av Andre Furtado pu00e5 Pexels.com

Gro

Ett litet frö, gror. Tänk att det kan ge sådan glädje. Gjorde tidigare i vår en fröinventering. Hittade gamla paprikafrön från 2014. Hoppas innerligt att det är den sort som jag namngett ”Ylvas paprika” (Skrev inte ordentligt på fröpåsen.)

På 1 1/2 dygn kommer 3 plantot fr 2014 upp. Fantastiskt roligt..

Haft paprika och sötpeppar sådder i farstun i söderläge, med 350 lumen, det har räckt för de flesta plantor. Men jag funderade häromkvällen,  varför kommer inte mina fröer upp? Jo, jag brukar ha dem under halogenlamporna på köksön. Så då fick det bli en ny ljusare plats under vårt nyförskaffade ledlysrör ovan köksbordet med hela 5000 lumen som lyskraft!

Kanske dags att fylla hela köket med plantor, en ny idé tar form. (Ler)

Lyckliga tider

Ja så är det dags igen, att väcka både mig och mina frön till liv från vinterns dvala och vintervila. Härliga tider att vänta framöver. Denna vinter har varit lite längre än vad mitt sinne behövt. Ohälsa och coronaviruset har gjort det lite jobbigare att välja glädje än tidigare. Har därför uppdaterat min filosofi en aning. Att vara glad innebär att se de små glädjeämnen som finns. Maten smakar bra, min katt goar, Leo min goldenhanne showar. Att försöka göra något varje dag som roar min kreativitet. Som, för mig, odla tomater från frö, titta till de små bladen som tittar upp, allt eftersom. Korta stunder av lycka som förgyller mina dagar, även om allt inte är på topp.

Tomat Matina som nu tittar upp, med sina fyra små blad, dvs dags att omplantera.

Finland är världens lyckligaste folk.

Såg på Malou – efter 10, ”Finland är världens lyckligaste folk” (se nedan)där hon propagerade för ordet ”Förnöjsam”, – nöjd med det lilla. för att skapa lycka i tillvaron. Jag kontrar med ordet ”Jämnmod”, – sinnesro, lugn. Ska försöka förklara, hur jag tänker, att inse min plats i tillvaron, allt rasar inte ihop bara för att detta händer mig just nu. Så lätt, tycker jag att förstora sin del i alltet, exempelvis, bilen går sönder och i min värld så ser jag en bild hur det kraschar vår ekonomi, får gå ifrån hus o hem, (dramaqeen ler). Jag blir hysterisk, får alla känslor på en gång. När min känslostorm lagt sig, med lite tankekraft (ler), så väljer jag lugnet, sinnet varvar ner och lösningar kommer på löpande band. Lärt mig, – ha tillförsikt och tillit, så blir det bra ändå. Jag kan se att mina lyckligaste dagar är mig närmre numera, än i unga dar, ohälsan är nog en del av svaret, uppskatta lite mer vad jag har, än vad som fattas mig. Kanske klokskap kommer med ålder, helt enkelt? (Ha, ha)

Vaccinationstid?

Kollade nyss in Folkhälsomyndighetens hemsida om de olika vaccinationsfaserna 1-4 och vilka rekommendationer om vem o vilka som ingår i dessa grupperingar. Tydligen ingår jag i Fas 3 gruppen. Är i högriskgruppen enligt den sidan? Börjar fundera, vad innebär sprutan för mig? Kommer det att förändra mina nya vanor till det gamla? Kramar, är det fortfarande ett ”big- no-no”? Kommer man fortfarande umgås på minst en armslängds avstånd, undvika köpcenter, varuhus mm? Kunna umgås med sina vänner? Ha grillfest, tårtkalas, åka karusell, tåg, flygplan, resa överhuvudtaget? Frihet att leva som jag vill? Livet med Corona har förändrat mig, människor och samhället, en del kommer nog aldrig tillbaka? Att kunna jobba hemifrån, verkar vara en av dem? Att handla mat via nätet en annan? Jag hoppas att resa bli okej igen, skulle verkligen vilja resa till Karibien. Vara borta en månad för att turista där.. Kanske min man kan jobba där? (ler).

Likt en fågel i bur, där katten väntar lystet. Känns som Coronan gör likadant….

Men i vardagen, att få träffa sina närmaste närhelst man vill, bara för en kopp kaffe och en pratstund, är en vardagslyx som innerligt behövs för min, allas överlevnad.
Det som vunnits digitalt, har också förlorats socialt i denna pandemi. Känner en viss sorg i mitt hjärta, rädd att vaccineringen mot Covid-19 inte kommer att förändra vårt nuvarande valda beteende (enligt rekommendationer fr FHM) på lång tid framöver? Förhoppningsvis så stannar det förbannade virusets förökningsprocess upp och blir mer kontrollerbart för oss människor.

En försiktig optimism att innan årets semester är slut kunna ha ett tårtkalas med nära o kära för att fira LIVET vore härligt!

FHM – Vaccintionsfaser

Attack mot demokratin

Såå fruktansvärt,  upplopp på kongressen, Washington. Ett land som säger sig vara en demokrati..

Finner inga ord för min oro över att Donald Trumps anhängare attackerar demokratin. Är egentligen ingen politisk engagerad människa. Men folkstyre, jämlikhet med alla människors lika värde, humanism och givetvis vår yttrandefrihet ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ingen aning om Joe Bidens kvalitéer eller hans politik? Men att mot bakgrund av den sittande presidentens beteende sista tiden( o tidigare, min åsikt) är alla politiker gullebarn. Svårt att se annat, än en längtan tills lugnet lägger sig.. i landet ”over there”.

Glädje inför 1:a advent?

Nu är det dags för 1:a advent, den 29 november. Idag är det fredag och försöker att inte straffa ut mig själv. Glädjas åt varje rum och/eller sak som jag gör till det bättre. Unna mig pauser. Försöker verkligen se det positiva, men inte är det lätt. Har mycket negativ energi inom mig just nu. Behöver det glada budskapet och den ljusprydda december månad.

Har min (h)järnvilja att tacka för min livskvalité, inre glädje och lycka…

Utredningar

Är sedan många år tillbaka drabbad av sjukdom, allt började med en lungfibros, så nu när min medicinläkare skickade mig på röntgen och misstänkte lungfibros, så gick min oro i taket. Nu blev det så att lungkliniken skickade svar att de inte kunde bedöma röntgenbilden, hur stor el liten påverkan det är just nu på mina lungor, då bildkvaliteten var mycket dålig. Jag tänker spontant, varför i hela friden, gör de inte som förr, då man fick vänta tills röntgenläkaren godkände bilderna? Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Känns inte okej. Hoppas verkligen att det går snabbt att få göra en ny röntgen.. Att inte veta vad som pågår i kroppen, gör mig stingslig, rastlös och rädd, för sjukdom… Tankarna förmörkas lätt..

Glömsk?

Fick skriva på ett papper i veckan hur mitt mående är just idag. En inte helt lätt uppgift. Då man/jag som multisjuk, anpassar min vardag för att klara av den..

Varje morgon, vid uppvakning så är jag helt frisk! Tänker inte ens på sjukdom, möjligen så börjar jag ana hur dagen kommer att se ut, när fötterna dinglar vid sängkanten? Där krockar ofta min knopp och kropp, huvudet vill mer än vad min lekamen, säger sig orka. Får ta beslut att kliva upp, mina pälsklingar hejar ofta på och får skratta igång min nya dag. . har min, sitter vid frukost och funderar, vad är det som är på agendan idag?Tittar i min mobilkalender och uppgifter som bör göras finns där. Visst finns det stunder med vemod, och tankar kring hur allt kunnat vara, om inte om fanns. (ler).

Varje dag flyter på i samma stil. Kvällen kommer och en ny morgon nalkas. Livet går på repeat..

Tilltufsad..

Börjat med min Nystatin behandling, hoppas verkligen att det hjälper, mot min Candida (Albicians) i halsen och möjligen, i lungorna, andra organ (min farhåga, röntgen på g’) och mage o tarm.

Läkaren sa att det kan bli sämre innan det klingar av? Men är sjukt trött, fått rynkor,ha ha, blå under ögonen, okoncentrerad. Värk i kroppen. Dvs influensasymtom.

Tilltufsad

Tog till lunch innan jag peppat mig att städa upp i pannrummet. Ett projekt, där det är tänkt, att förutom ved, även finnas plats för, färg, trädgårdsredskap och snickeriverktyg och sådant som inte bör frysa. Tycker det är roligt att göra fint omkring mig. Även i små pannrum.

Plötsligt, när jag hade som mest fokus på städningen, lyftes inte min högra fot, och jag föll handlöst ner i betonggolvet! Hann ta emot mig med ca 5mm från att hakan skulle ta i golvet. Blev jätterädd, skakade i kroppen, kallsvettig och illamående. Herregud, krocka med sig själv. Men uppenbarligen är det ett tecken på att knopp och kropp inte riktigt synkar just nu.

Nu, en dusch och en feelgoodfilm skulle sitta fint.