Min lyckligaste tid..

Min lyckligaste tid  är NU .
Efter 40, åren blivit lyckligare,  fastän livet inte gått spikrakt, 
el kanske just därför?

/Lilla My

Man behöver inte skratta för att känna lycka.
Den finns många sätt att den uttrycka.

Veta att man finns på jorden,
att maten räcker till på borden.

Att självförtroende och självkänsla förnimma.
Inte behöver, ensam, mot strömmen simma.

Glädje att veta, sig vara värdefull,
för andra och sin egen skull

Lycka är att finnas till,
att få göra som man vill.

Att LEVA livet fullt ut,
kunna njuta av det lilla, absolut.


/Lilla MY

Ofrivillig förändring

Att vara sjuk under lång tid , förändrar vardagen och hela ens livsstil. I mångt och mycket även kropp, själ och mentalitet, tankesätt utvecklas, omdanas oftast helt ofrivilligt. Inte alltid ens omgivning hänger med i svängarna.

Idag läste jag en dikt som en kär Facebookvän lade ut, som gick rakt in i hjärtat. Den handlar om hur sjukdom, trötthet, till synes förändrar, men ens innersta väsen är kvar. Just denna dikt beskriver en utmattad människa med blodcancer ET. Men jag tänker att den beskriver många, med svår utmattning pga ohälsa

”Fatigue”.

I’m really not so lazy,
I wish that you could see,
That I am sometimes struggling,
With a new and different ”me”.

I know you miss the ”old” me.
But I’m in here – can’t you see?.
Don’t roll your eyes and walk away,
I’m living with ET.

Sometimes my body feels so slow,
Like walking through dark mud.
My thoughts are hard to utter
And my feet, just feel like wood.

I sleep a little longer,
Than when I did before.
But I still yearn, to run and dance
And skip out that front door.

My nights, they’re not as restful.
With night sweats, aches and pains,
But deep inside, I’m still ”me”.
In my mind, I’m just the same.

I wish that you could live one day,
Inside the ”lazy” me.
But that – I could not wish for you,
For then, sickness are not anyones ” cup of tea.

So be a little patient,
Please wait, along your way.
There are many times, I’m bright again
And I, still plan to play.

/Okänd

Melankoli dagens melodi..

Har börjat få tillbaka min en energi och lust att göra saker.  Men hjärnan orkar inte hänga med. Jättekonstig känsla. Minnet och logiken, kognitiva förmågor, kroppsfunktioner, sviktar eller blir stundtals helt borta. Är tacksam för mitt goda,  ärftliga humör, varje dag är ny med nya möjligheter,  har svart galghumor till hjälp.

Men har givetvis , som idag,  en stor sorg och besvikelse att jag är fattig sjukpensionär, och inte nämnvärt, kan påverka min situation. Vill inte belasta mina vänner och anhöriga,  med svarta tankar. Vet att det är dagsformen som avgör hur mörka eller inte de blir. Det är ibland svårt att välja glädje och tycka att allt är toppen. När det inte är det, men det får vara så. Bara sakta ner tempot och försöka ta allt med jämnmod ändå?

Ligger påklädd på sängen, tänker använda min järnvilja idag. Vet inte riktigt hur det blir sedan. Men det är stressande att se ”eländet ” också. Nu måste jag äta,  glömt bort det…

Låt varje hopp få gro

Ljus kan bli till mörker
så obönhörligt fort
och allt som verkat litet
blir uppslukande stort

Tiden blir en fästning
där varje litet val
är inlåst och förstenat
och göder samvetskval

Minnesbilder spelas
på nytt och om igen
i drömmar och i tankar
betvivlas sanningen 

Mörkret verkar evigt
och ljuset fjärran bort
glädjen oåtkomlig
så obeständigt kort

Bevara då en ljusglimt
låt varje hopp får gro
längst in i all förtvivlan
finns frön av framtidstro

©JessicaMarieOlsson2015

Allt kommer tre och tre..

Är oftast inte skrockfull, men när det gäller saker som går sönder eller funkar mindre bra, är min erfarenhet att olyckan kommer i triss.

Igår eftermiddag gick jag som vanligt en runda i trädgården. Bestämde mig för att skörda, kryddor, blast och örter, för att göra sellerisalt. Tog god tid på mig att sortera, skölja och klippa i mindre bitar. Startade mixern, hällde ur i en rostfri hink. Fyllde på med ytterligare stjälkar och blad. Mixern startade inte, då började bekymren hopa sig!

Var hyfsat lugn till att börja med, tog fram stavmixern, blad javisst, stjälkarna frasades bara nämnvärt och resten blev en tjock gröt. Hämtade Blendern, provade den, nja, blev mer smoothie än mixat..

Gaaaa, då brast mitt humör, hade lust att kasta allt på komposten. Men beslutade att försöka lösa situationen, använde stavmixern i omgångar tills jag var nöjd. Det som normalt tar 5-10 minuter med en hushållsmixer, tog nu ca 2 timmar. Till slut tog min man över och la upp grönmassan på bakplåtspapper i torken. Tack och lov…

Avloppet i köket

Jamen, andades ut, äntligen klar. Bara disken kvar. Började skölja ur alla kärl, vattnet rann inte undan. Åhh, vad less jag blev. Försökte rensa silen, hällde i bikarbonat och ättika. Hett vatten, men inget funkade. La ner det projektet, min man lovade att fixa nästa dag( läs idag) . Tog en dusch, blev en tidig kväll..

Värmepumpen

Under förmiddagen har jag tvättat ylle, gick in till badrummet och uppmärksammade att elementet var hett! Kändes fel, då jag vet, vilken temperatur som är inställd. Knas med värmepumpen, drygt som attan?  Minnet fr igår, fanns kvar, då typ allt krånglade.  Drack en kopp te.  Tog mod till mig, upptäckte att kompressorn inte var igång. Lyckades fixa till inställningarna, så nu ska det vara fixat. Känner mig glad och stolt.

Allting ordnar sig

Denna gång, är det varken speciellt dyrt eller mycket arbete som krävs för att få ordningen återställd. Mest tålamodet som prövas. Och möjligen humöret.

Gud give mig tålamod att finna mig i sådant jag inte kan förändra, mod att förändra sådant jag kan förändra och vishet att skilja det ena från det andra.

Friedrich Christoph Oetinger

Resan är målet…

Idag har jag varit i kontakt med en av mina, kanske något egensinniga sidor? Det började lugnt och sansat. Min man murade o etapp 2 inleddes, för att färdigställa en styvmoderligt behandlad del av trädgården. Jättekul att han gillar att mura o gjuta då tid finns.

Norra Flora på väg att bli färdigställd..

Ovilja till hjälp

Det blev murbruk över och jag tingade på lite till ett av sommarens miniprojekt, jag roat mig med, att göra en stenmur. Men jord slipper igenom springor och rinner ut till grusgången. Så sagt o gjort, min käre man engagerade sig med liv o lust, tätade springor här o där. Föreslår att öka på ett varv till med sten. Under kaosartad diskussion, känner jag mig mer o mer irriterad, nästan arg. ”Han fattar ingenting ” jag, lyfter, vrider, vänder på varenda sten. Fel färg, form, plats osv. Ha, ha..

Resan är målet.

Min trädgård, är ett sätt att leva. Planerar, funderar, allt mycket noga avvägt. Samtidigt låter jag den konstnärliga friheten få råda. Säg min stenmur, ett mycket rogivande rabattbygge, där varje sten väljs ut nogrannt, men byggs ändå fritt ifrån mitt huvud o känsla. När min livskamrat klampar omkring som en elefant i glashus, så blir det panikslagen fru och frustration som sprutar ut, banne mig genom öronen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd

Karin Boye

Tiden går..

Känner vemod, som jag alltid gör på hösten, påminns om åren som gått, drömmar som spruckit och förlorat sin glans.

Normal

Allt handlade om att vilja vara normal. Frisk, tvingade mig till det. Lurade mig själv att måste bevisa min kapacitet, klara av att arbeta. Barn? Adoptera?, krav för ej pension. Allt måste vara fint på pappret. Totalkrashade kroppen vid 30. Utbrändhet fanns inte då, men likt nog ändå..

Svårmod

Mitt resande stannade många år i Sverige. Min plan för Australien rann ut i sanden pga min sjukdom. Min äventyrslystna sida tynade sakta bort.

Sorg

Javisst, mycket blev inte som de illusioner och dagdrömmar jag hade som 20-åring. Men vad visste man då? Att leva med sjukdom och barn, hade varit mycket svårt om inte omöjligt? Visst är det en djup sittande sorg att inte fått barn och även barnbarn. Har ändå viss kontakt med barn och ungdomar. Vilket ger så mycket glädje..

Följa med strömmen

Svalde i sommar, en köttbit fel, där halsen svullnade upp och operation krävdes. Vid uppvaket, väckte läkaren mig och berättade att mitt hjärta hade felslag, att de ville söva mig, stanna hjärtat och starta om igen!

Nu har jag en nygammal känsla I kroppen. Glad att överleva 2 ggr på ett dygn. Allt oviktigt försvann , lever nu, kämpa inte emot mig själv, utan för. Jättesvårt att förklara. livet känns viktigt, dess beståndsdelar får hänga med mig. Jag sitter i båten, men, som just nu följer med strömmen. Årorna får vila…

Känner ändå glädje och tacksamhet för att livet burit mig genom mörker och ljus. Är tillfreds av all klokskap och lärdom som givits mig.

..

Acceptera, förändra eller var tacksam.

Casey Stengel

Värme i natten..

Vaknade till,  vilken härlig värme som strålat in i sovrummet. Ca 30 grader i huset!

Leo, vår 10-åriga goldenhane, var överhettad, hässjade och vandrade fram och tillbaka. Beslöt att släppa ut honom på tomten, en stund.

Under tiden så började jag att diska, kom på att matvarorna är kvar i bilen! Sprang ut barfota, stämde, de var där i baksätet! Oops! Hoppas att de är ok?

Nu är altandörren på vid gavel, för att öka genomströmning av luft genom huset, där har Leo legat över en timme!

Nu ligger jag vaken och är sådär lagom varm, fullt öppet fönster, fläkt som står i högsta läget. Snart är det dags för att somna om igen..

En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet, en optimist ser möjligheter i varje svårighet. 

Winston Churchill

Allting nytt är nytt.

Äntligen kom jag mig för och köpte en bevattningstimer, men köpte fel ändå! Kom på det för sent, eller rättare sagt måste komplettera för att funka som jag vill. Enkelt och användarvänligt! Som vanligt med nya saker, en hel djungel..

Drippen droppen behövs..

Förstod inte att en manuell bevattningstimer enbart fungerade en gång, dvs man ställer in tiden som man vill det ska vattna och går sedan därifrån. Praktiskt om man är hemma. Jag tänkte att den upprepade som en vanlig timer till exempelvis motorvärmare. Läste inte det finstilta.

Automatisk bevattning

Jag vill ha det smidigt, blir givetvis sugen på alla glassiga bevattningssystem med diverse appar, där jag skulle kunna ha kontroll över jordens fuktighet variera över dygnet, planta efter planta mfl funktioner.

Men för mig räcker det att kunna vattna kontinuerligt 1-2 ggr/dag med dropp eller sprinklerslang, till att börja med i alla fall. Ha, ha

Hoppas på att det ska gå att koppla till regntunnan? Jag köper en ny bevattningstimer MED batteridriven funktion och display. Tja, vad är 500 kr på en 10-årsperiod? Det är vad det sura misstaget kostar..Ha ha (ironi) Vad kan jag annat göra än att skratta åt mig själv?

Man lär så länge man lever.

Allting är lätt bara man kan det

Svenskt Ordtak

Bara vara hemma.

Bara vara hemma, är, mig ett svårt dilemma.

Men Corona finns den just, här? Är så abstrakt så fjär..

Verkar finnas på institutioner, I Stockholm och Göteborg? Inte här bland gator och torg..

Ingen smittad jag känner, bland bekantas, bekanta  eller vänner..

Ovisshet och ingen som vet, är det värt att sitta här, i min ensamhet?

Likt strutsen, detta händer inte mig. Visst är det lite, väl mycket ståhej?

Intalar mig en falsk säkerhet, vill inte leva här i bitter asket..

Smyger mig ut, tar en Drive-in glass, hoppas ingen såg mig, tänker jag, krass

Tvättar händerna i min flyktbil, allt för att bli steril.

När ska detta få ett slut? Hur ska man orka hålla ut?

Ett skitvirus, kommit för att stanna? Önskar man någon kunde förbanna..

Jag är vuxen, myndig, går ej på krogen, lever mitt nya liv, här i skogen.

Om, när bli sjuk i Corona? Kommer hen mig från jorden utplåna?

Leva i ens egen apokalyps, alla gör olika, tankarna stryps.

Gilla läget, allt, släpper jag. Corona får hälsa på en annan dag.

/Lilla My

Ensam, tillsammans i kriget mot coronaviruset.

När solen inte lyser soligt..

Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..

Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.

Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…

När det roliga inte är roligt..

Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?

Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.

Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.

Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.

Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.

Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.

Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.

Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.

Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.

Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?

Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..

När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.

Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.

/Lilla My