Vaccinationstid?

Kollade nyss in Folkhälsomyndighetens hemsida om de olika vaccinationsfaserna 1-4 och vilka rekommendationer om vem o vilka som ingår i dessa grupperingar. Tydligen ingår jag i Fas 3 gruppen. Är i högriskgruppen enligt den sidan? Börjar fundera, vad innebär sprutan för mig? Kommer det att förändra mina nya vanor till det gamla? Kramar, är det fortfarande ett ”big- no-no”? Kommer man fortfarande umgås på minst en armslängds avstånd, undvika köpcenter, varuhus mm? Kunna umgås med sina vänner? Ha grillfest, tårtkalas, åka karusell, tåg, flygplan, resa överhuvudtaget? Frihet att leva som jag vill? Livet med Corona har förändrat mig, människor och samhället, en del kommer nog aldrig tillbaka? Att kunna jobba hemifrån, verkar vara en av dem? Att handla mat via nätet en annan? Jag hoppas att resa bli okej igen, skulle verkligen vilja resa till Karibien. Vara borta en månad för att turista där.. Kanske min man kan jobba där? (ler).

Likt en fågel i bur, där katten väntar lystet. Känns som Coronan gör likadant….

Men i vardagen, att få träffa sina närmaste närhelst man vill, bara för en kopp kaffe och en pratstund, är en vardagslyx som innerligt behövs för min, allas överlevnad.
Det som vunnits digitalt, har också förlorats socialt i denna pandemi. Känner en viss sorg i mitt hjärta, rädd att vaccineringen mot Covid-19 inte kommer att förändra vårt nuvarande valda beteende (enligt rekommendationer fr FHM) på lång tid framöver? Förhoppningsvis så stannar det förbannade virusets förökningsprocess upp och blir mer kontrollerbart för oss människor.

En försiktig optimism att innan årets semester är slut kunna ha ett tårtkalas med nära o kära för att fira LIVET vore härligt!

FHM – Vaccintionsfaser

Attack mot demokratin

Såå fruktansvärt,  upplopp på kongressen, Washington. Ett land som säger sig vara en demokrati..

Finner inga ord för min oro över att Donald Trumps anhängare attackerar demokratin. Är egentligen ingen politisk engagerad människa. Men folkstyre, jämlikhet med alla människors lika värde, humanism och givetvis vår yttrandefrihet ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ingen aning om Joe Bidens kvalitéer eller hans politik? Men att mot bakgrund av den sittande presidentens beteende sista tiden( o tidigare, min åsikt) är alla politiker gullebarn. Svårt att se annat, än en längtan tills lugnet lägger sig.. i landet ”over there”.

Tid till ro..

Upptäckte för en stund sedan, snart 1 a advent, helt galet. Men det är ju också sista söndagen i november, som den infaller på.

Känner dubbla känslor, glädje för att hösten inte påverkat mig, nämnvärt, undrar om det beror på att min käre man, jobbat på hemmaplan, och/ eller jag kunnat vistas i trädgården och pyssla, varje dag, p ga det milda vädret?

Direkt när jag kom på att tiden till advent närmar sig, kom julstress, ångest över att jag inte hunnit, orkat städa och putsa fönster, byta gardiner, dvs höstat inne..

Försöker tänka om, att det är en fin tid framöver. Finns möjlighet att vara kreativ och må bra i vintermörkret, OM kraven sänks, förstås.

Väljer ljus i mörkret

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Ska man vara glad o tacksam för att man äntligen orkar läsa ett kapitel storstil i en bok, eller ledsen för att inte orka läsa fler sidor, eller måste läsa om halva kapitlet nästa dag igen?

Är glaset halvfullt eller halvtomt? Givetvis känner jag stor tillfredsställelse att kunna läsa det skrivna ordet igen, att minnas vad som står, även när boken läggs undan. Även om det bara är för en kort stund

Bloggen .

Just nu är det tjock dimma i mitt huvud, försöker finna glädjeämnen, som nu med läsningen att det faktiskt lossnat. Att jag har en blogg, som ger mig solsken i tillvaron.

Men lite oroar och roar det mig, att inte helt säkert veta om jag upprepar mig i tid och otid? Då mitt närminne krånglar nu och då. Sedan, har det betydelse överhuvudtaget?

Flora, mitt orangeri o trädgård

Har ett orangeri med tillhörande trädgård, som har smeknamnet ”Flora”. Ett mindre paradis, där jag vistas minst 6 månader per år, en stund varje dag. På sommaren är det som att ha sommarhus på tomten. Tacksam för det.. Önskar att jag varit frisk, då hade det varit perfekt med allt, tänker jag ibland, men hade det varit så, skulle nog livet och mina värderingar och handlingar till dags datum sett annorlunda ut? Jag får helt enkelt vara nöjd och njuta av det som är.. ler..

Hälsan..

Nej, hälsan står mig inte bi. Mentalt mår jag dåligt av hjärnans virrvarr, pga kroppens ständiga påfrestning av virus o bakterier sedan början av året. Å andra sidan känner jag stunder av ett själsligt välbefinnande, landat i tillvaron.

Syrenhortensia skänker glädje varje höst.

Allt är inte alltid som det ser ut..

Både i stort och smått, upplever jag att det som först kan se illa ut, t om katastrofalt, visar sig om inte ögonblickligen så senare, när man tittar tillbaka, att något positivt kom ut av det..

Livets lärdom?

För min del, har en eländig sjukdomshistoria, som jag gott och väl kan varit utan. Men så mycket lärdom om livets alla sidor som givits mig. Menar inte att vare sig vara klämkäck el martyr. Utan tänker faktabaserat. Ändrat många av mina tankesätt och sätt att vara.

Livslång nöt att knäcka?

Min klart största utmaning som alltid kommer åter. Är att ta hand om mig själv. Att hushålla med min energi och tid så att jag får må bra. Om jag är i fas med mig själv, sprids min aura och livsglädje vidare till min omgivning, och de slipper vara orolig och enbart positiva vibbar är i omlopp

Livets lott?

Kanske alla har sin egna uppgift att lösa? Lättare förr, då det mer eller mindre, var ett kall, att vara sitt arbete, en livsstil? Idag skiljer man ju på jobb och fritid. Har man en känsla av att något är fel i tillvaron. Tänker jag att det är mycket viktigt att lyssna på den signalen.

Resan är målet…

Idag har jag varit i kontakt med en av mina, kanske något egensinniga sidor? Det började lugnt och sansat. Min man murade o etapp 2 inleddes, för att färdigställa en styvmoderligt behandlad del av trädgården. Jättekul att han gillar att mura o gjuta då tid finns.

Norra Flora på väg att bli färdigställd..

Ovilja till hjälp

Det blev murbruk över och jag tingade på lite till ett av sommarens miniprojekt, jag roat mig med, att göra en stenmur. Men jord slipper igenom springor och rinner ut till grusgången. Så sagt o gjort, min käre man engagerade sig med liv o lust, tätade springor här o där. Föreslår att öka på ett varv till med sten. Under kaosartad diskussion, känner jag mig mer o mer irriterad, nästan arg. ”Han fattar ingenting ” jag, lyfter, vrider, vänder på varenda sten. Fel färg, form, plats osv. Ha, ha..

Resan är målet.

Min trädgård, är ett sätt att leva. Planerar, funderar, allt mycket noga avvägt. Samtidigt låter jag den konstnärliga friheten få råda. Säg min stenmur, ett mycket rogivande rabattbygge, där varje sten väljs ut nogrannt, men byggs ändå fritt ifrån mitt huvud o känsla. När min livskamrat klampar omkring som en elefant i glashus, så blir det panikslagen fru och frustration som sprutar ut, banne mig genom öronen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd

Karin Boye

Blåbärssmoothie

Jag har i omgångar i livet haft stora problem med att få behålla maten. Undersöks men aldrig något synligt fel kan hittas. Fått lära mig leva med det. Nu är det ca 10 år sedan sist, ” glömt” att sköta om mig. Frångått min ”egna ” diet. Hoppas att kunskapen sedan tidigare, denna gång, får mig på banan igen..


Här en dryck med ingredienser som hjälper magen o tarmen att komma i balans. Ökar ens egen tarmflora sk Prebiotika.

Blåbärssmoothie 1 liter

  • 4 dl havregryn, eko
  • 4 st kålblad valfri, efter smak. Här blad av majrova
  • Nypa chiafrön
  • 1 msk gurkmeja
  • 2 dl blåbär färska el frysta
  • 1-2 tsk honung
  • 1dl rödvinbär färska el frysta.
  • Ev en knivsudd Himalayasalt..
  • 8dl -1 liter vatten

Mixa allt utom det ev frysta tillsammans med hälften av vattnet. Lägg i resten, mixa igen. Späd ut drycken efter konsistensen du vill ha.

Obs! För sötare smak, tillsätt dadlar, banan el sötare frukt..

I min coronaensamhet….

Börjar känna mig utanför, ser i sociala medier, de som ”hemestrar” med familj och vänner. Viss avundsjuka och förundran. Rädsla, råd att hålla avstånd 1,5 meter, verkar minska? Rätt eller fel? Inte vet jag? Känner vad jag vet, högst 2-3 st som drabbats av Covid-19?

Om jag inte hade min ensamhet, hur ensam var jag inte då.

Alf Larsen (1885-1967)

Beslutsam

Känner mig lite som en bakåtsträvare, men jag har beslutat mig för att hålla ut, tills det är klarlagt, att medicin , Remidivir(?) finns. Något som bromsar upp sjukdomsförloppet. om man, kommer till akuten, för Coronavirus. Allt för min vetskap av att plågas av bl a andnöd är väl beprövad..

Leva med, Corona

Allt handlar om att Leva med Corona?

Kanske, kanske är det falska, glädjens bllder, man ser i mediabruset? Människor runtomkring mig, gör så gott de kan, för att överleva? Handskas med sin coronaångest på sitt vis? Inget som syns på bild..

Alla har inte möjlighet som jag, att leva i stort sett, självkarantän och nästan vara hypokondriker? Utan måste för sin sk ”överlevnad” släppa på rädslor, för att få sin vardag att fungera?

Ledsen

Ledsen att jag överhuvudtaget låter ett skitvirus påverka mig, så svårt. Får mig ur balans och ser problem som inte finns..

Ledsen att vi i självisolering, överhuvudtaget behöver vara det. Att vi är många som är rädda för konsekvenser av att bli sjuka i Covid-19.

Ledsen att jag inte är ensam om det..

Tacksam för varje dag, i mitt liv.

Kroppsideal?

En tanke.
Läppar, bröst och rumpa, är stort ideal, ju större ju bättre, enligt media och modeindustrin, eller vem nu bestämmer det?

När blir det modernt med putmage, breda höfter o lår?Eller varför inte stora fötter? (Ironi ler)

De som bestämmer kroppsideal,  har dömt ut de flesta kvinnor,  redan från början. Egentligen helt otroligt att kvinnor inte ska duga som vi är skapade och att vi accepterar det dessutom.

Tänker ändå att jag kan förstå lockelsen att via plastikkirurgi få den perfekta kroppen man vill ha.

Erkänner, även jag har dagar då min spegel talar om för mig att min överflödshud bör opereras bort, för att se bättre ut. Mina bröst har sett bättre dagar. Läpparna är för små, ena benet större än det andra.. mm skavanker..

Men jag är rädd om livet. Bestämt mig för att jag duger som jag är. Vet att det är så. Tänker inte operera mig för att någon annan har satt upp en märklig förebild. Om någon ska sätta kniven i mig, är det för min egen skull, vare sig det är av psykiska el fysiska skäl.

Konstiga kroppsideal i media, föder en hel industri med produkter och plastikkirurgi för den som inte följer de idealiska måtten..

Coronahypokondri…

Igår var jag ute mest hela dagen, i skuggan, kändes ok, visst svettades jag, fick lätt huvudvärk, men åt lunch och kompenserade och drack vatten, medicin i rätt tid o dos. En härlig dag som slutade med att streama ett avsnitt av ”Trädgårdgårdsmästarna”, innan sängen väntade.

Vaknade i morse med en tung känsla i kroppen, frös, törstig, tvingade mig ner till kylskåpet, där min medicin förvaras. Dosökade och blev plötsligt rädd för att jag skulle ha fått Covid-19..

Tror att det beror på min ovilja och fruktan över att min käre man, kommer att resa på jobb, i Stockholmsområdet till veckan. Bävar både för att han ska få corona och/eller dra det med sig hem..

Men i ärlighetens namn är jag egoistisk, tänker, här är jag i självkarantän och han åker på jobb i ett känt Covid-19 område! Surt sa räven….

Tänka optimistisk

Jaha, hur gör vi nu? Tänka ljust, ha tillit..

  • Köpa kylbox – behöver ej handla.
  • Handsprit
  • Medtag dryck.
  • Cigg?

Hoppas på att en viss flockimmunitet uppstått i Stockholm.

Dessutom har min man inte haft en sjukdag pga förkylning på över 15 år! Funderade i morse, varför? Kanske för att de har svetsvisir och det tydligen inte funkar att jobba m förkylning m hosta el snuva, dvs, alla stannar hemma, per automatik!

Dessutom nu, ännu mera..

Orkar inte gå ut, njuter i uterummet under fläkten. Jag verkar bli sjuk av för mycket värme. Denna gång bara lite vätskebrist och fryskänsla i kroppen, o huvudvärk, inget som inte vatten, ett täcke o en Treo klarar av att bota. Skönt, lugnet infinner sig …