Har börjat få tillbaka min en energi och lust att göra saker. Men hjärnan orkar inte hänga med. Jättekonstig känsla. Minnet och logiken, kognitiva förmågor, kroppsfunktioner, sviktar eller blir stundtals helt borta. Är tacksam för mitt goda, ärftliga humör, varje dag är ny med nya möjligheter, har svart galghumor till hjälp.
Men har givetvis , som idag, en stor sorg och besvikelse att jag är fattig sjukpensionär, och inte nämnvärt, kan påverka min situation. Vill inte belasta mina vänner och anhöriga, med svarta tankar. Vet att det är dagsformen som avgör hur mörka eller inte de blir. Det är ibland svårt att välja glädje och tycka att allt är toppen. När det inte är det, men det får vara så. Bara sakta ner tempot och försöka ta allt med jämnmod ändå?
Ligger påklädd på sängen, tänker använda min järnvilja idag. Vet inte riktigt hur det blir sedan. Men det är stressande att se ”eländet ” också. Nu måste jag äta, glömt bort det…
Låt varje hopp få gro
Ljus kan bli till mörker
©JessicaMarieOlsson2015
så obönhörligt fort
och allt som verkat litet
blir uppslukande stort
Tiden blir en fästning
där varje litet val
är inlåst och förstenat
och göder samvetskval
Minnesbilder spelas
på nytt och om igen
i drömmar och i tankar
betvivlas sanningen
Mörkret verkar evigt
och ljuset fjärran bort
glädjen oåtkomlig
så obeständigt kort
Bevara då en ljusglimt
låt varje hopp får gro
längst in i all förtvivlan
finns frön av framtidstro
