Bara vara hemma.

Bara vara hemma, är, mig ett svårt dilemma.

Men Corona finns den just, här? Är så abstrakt så fjär..

Verkar finnas på institutioner, I Stockholm och Göteborg? Inte här bland gator och torg..

Ingen smittad jag känner, bland bekantas, bekanta  eller vänner..

Ovisshet och ingen som vet, är det värt att sitta här, i min ensamhet?

Likt strutsen, detta händer inte mig. Visst är det lite, väl mycket ståhej?

Intalar mig en falsk säkerhet, vill inte leva här i bitter asket..

Smyger mig ut, tar en Drive-in glass, hoppas ingen såg mig, tänker jag, krass

Tvättar händerna i min flyktbil, allt för att bli steril.

När ska detta få ett slut? Hur ska man orka hålla ut?

Ett skitvirus, kommit för att stanna? Önskar man någon kunde förbanna..

Jag är vuxen, myndig, går ej på krogen, lever mitt nya liv, här i skogen.

Om, när bli sjuk i Corona? Kommer hen mig från jorden utplåna?

Leva i ens egen apokalyps, alla gör olika, tankarna stryps.

Gilla läget, allt, släpper jag. Corona får hälsa på en annan dag.

/Lilla My

Ensam, tillsammans i kriget mot coronaviruset.

Att leva som man lär..

Har under lång tid, besvärats av luftvägsinfektioner och feber 1-2 ggr i veckan. Börjar bli ”van”, lite för mycket kanske?

Detta med corona, att stanna hemma, när man är sjuk, dvs alla förhållningsregler. Tänker att jag inte har Covid19, för att min krasslighet pågått sedan januari? Egentligen inte logiskt, kan ju lika gärna, vara olika virus som kroppen tar hand om allt eftersom?

Trött på Corona

Igår feber, idag feberfri,  men känsla av UVI, lämnat prov på vårdcentralen. Hur ska jag förhålla mig till det? Vara totalt isolerad från min omgivning? Träffas ute, hålla avstånd? Kan man ha grillkväll tillsammans med vänner?

Vi får se, är så trött på att räknas som smitthärd, men försöker tänka att man inte kan veta ens säkert om man bär på viruset, utan just den timmen som Covid-19 testas?

Att leva som man lär..

Just nu är resonemanget, om jag vänder på steken. Skulle det inte kännas rätt att hälsa på ens lätt förkylda vänner. Även om vi skulle vistas utomhus. Skit också.

HERREGUD O CO

Äntligen hemma!

Tänk vad livet kan förändras, av ett litet skitvirus. Jag törs knappt visa mig utanför dörren. Min man är knappt hemma pga coronaarbetskraftbrist. Men nu, äntligen efterlängtad långhelg tillsammans.

Bara vara hemma…

Vi planerar för att vara hemma i helgen, ganska skönt, faktiskt, göra det ombonat och förbereda inför sommaren. Hoppas att vädret tillåter målning/oljning utomhus.

Att vara hemma är nya stilen, umgås utomhus med nära o kära, i små grupperingar, distans nya ledordet..

(O)Tacksamhet

Haft svårt för att känna tacksamhet senaste tiden. Känner snarare, vemod, sorgsenhet, viss avundsjuka och bitterhet om inte om vore. Får verkligen jobba med mina tankar. Försöker distrahera mig själv med att göra kreativa lösningar.

Men min ryggsäck, är kvar fastän den kastats! Jante verkar ha plockat upp den och jag får tillbaka en massa skit, spelar i en ping-pongmatch, där jag verkligen får jobba för att gå vidare till final.

Vad är det som kommer fram nu då? Jag gick inte gymnasiet, nej men jag läste på KomVux 1-0 till mig! Inga barn, nej men det har jag kommit över, 2-0!

Inget jobb, sjukpensionär

Det är en stor börda! Att veta att man duger ändå, känna att det är så. Alltid leva på marginalen, stör både självkänsla och självförtroende! 2-1 Jante vet exakt, mina ömma punkter.

Allt detta är nonsens, inget jag kan påverka, därför förkastar jag dessa tankar, byter både boll och racket, tillåter mig att sörja att ett vanligt arbete inte i nuet fungerar, kanske aldrig? 3-1 bollen är nu min!

Så här håller jag på, timme för timme. Är skitjobbigt, vet inte varför jag behöver gå igenom allt en gång till? I och för sig med playforward-knappen intryckt, lite snabbare, men känns onödigt.

Kanske är det något som jag borde lära mig, innan livet kan gå vidare? Funderar ibland om man fastnar i samma spår av den anledningen? Vissa säger att det t om är meningen med livet? Att lära sig av det svåra och bli en bättre version av sig själv..

Dagens tacksamhet

Gläder mig över dessa små ögonblick av lycka från idag.

Ensam alldeles själv.

Hittade min livskamrat för många år sedan, mitt framför mina ögon. En man som ger mig den frihet som jag innerst inne behöver, för att orka vara kreativ.

Min man klarar inte av ett 7-4 jobb, vill ha frihet på jobbet med utmaningar med olika arbetsuppgifter varje dag. Att vara instängd i en byggnad är inte hans grej, helt enkelt.

Vi kom till en punkt där hans val, att jobba på annan ort, blev en vändpunkt, inte bara för honom, utan för oss båda.

Gräsänka..

Är gräsänka, nästan särbo i dessa Coronatider. Egentligen inget stort problem, tycker om att vara tillsammans med mig själv, har alltid fullt upp i mitt huvud, inget som stör och glömmer ofta både tid och rum.

Själv el ensam?

Att vara själv med all egentid i världen borde vara att leva i en dröm, frihet att välja och vraka vad som finns på agendan, eller?

Alltid levt som om varje dag varit den sista, efter svår sjukdom i unga år. Nu, börjar min kropp säga ifrån, måste ta det lite lugnare. Jag kommer inte undan, vilket kanske är bra? Hinna ikapp sig själv.

Ensamhet.

Det är i min hjärna det händer, gammal ryggsäck som inte tömts, självkänsla vs självförtroende. Inget, ingen som bromsar.

Att vara själv synliggör min inre ensamhet, självkänsla och trygghet, går inte att ducka för.

I Min inre resa, är jag ensam, alldeles själv.

Tillsammans med min älskade vän och följeslagare genom livet.

Kärlek är att leva tillsammans, nära, som på avstånd

När solen inte lyser soligt..

Ibland blir det tvärstopp, helt till synes utan orsak? För mig blir ofta det roliga för roligt, mina ”måsten ” blir då oöverstigliga..

Jag är stark i vilja och envishet, har mycket livslust, många idéer, något som jag älskar. Men en skitkropp, helt enkelt.

Blir sjukt irriterad, om jag blir beroende av någon annan. Håller på att försöka att få till en ”Ylva vänlig” trädgård. Tyvärr tar det musten ur mig. Blir en kojdag idag…

När det roliga inte är roligt..

Omprogrammering, Ylva 2.0.
Har läget under kontroll?

Börjar kunna simma igen,
flytvästen hjälper ‘en.

Runt,runt inget svar,
inget mål jag har kvar.

Drömmar o rutiner helt borta.
Dagarna är alltför korta.

Livet orättvist.
Sjudom, förföljer, envist.

Väljer glädje o tankens kraft,
gett initiativ o huvudet på skaft.

Skaffat hobby som mig energi ger.
Nu förbrukat den och ligger ner.

Deprimerad? Huvudet tjuter.
Värken mig omsluter.

Växla ner, bromsa upp,
återigen granska livet med lupp.

Vad gjordes rätt eller fel?
Kan jag ändra något, i livets spel?

Nu jag bara vilar,
hoppas min utmattning, kilar..

När inte det roliga är roligt..
Solen lyser inte soligt.

Vila är då livets lott,
tills himmelen lyser blått.

/Lilla My

Vårpyssel

Trotsar majvädret, ser så mysigt ut, med solen som lyser och allt som spirar. Varit ute på altanen ca 45 min, är inte alls behagligt. Fingrarna stelnar och kroppen klagar lätt.

Sitter nu i uterummet, tar en kopp silverte med mjölk och honung. Värmande, gläder mig åt, squash och pumpor som fick större kruka.

Ser mig omkring, plötsligt har några pelargoner börjat blomma, hur gör jag nu? Har inte satt om dem, enbart klippt och gett dem näring. Struntar i det nu.

Vilken energikick av dessa färgsprakande blommor. Älskar dem. Njuter.

Vårtider..

Äntligen har snön lämnat tomten, vårblommorna tittar försiktigt fram. Ska försöka satsa både lite energi och pengar på att i höst sätta vårlök. Skänker sådan glädje.

Hittar gamla skatter

Rensade bort högt gräs i vår skogsdunge på tomten, i höstas, då jag anade, att det där, kunde finnas en liten vårblommande skatt. Tror att även påsk och pingstlilja, kan finnas där? Krollilja? Vi får se vad som överlevt, årtionden av ingen skötsel…


Vårtid

Vårtiden är här, nu

Vår tid, är nu, här

Nutiden är här, vår

Nu är vår tid här

Här är nu, vårtid.

/Lilla My

Surt som en citron

Ibland blir det inte som man vill, eller har tänkt sig.

Kan vara så att det egentligen är så att jag är i tankarna, helt annanstans och egentligen inte koncentrerar mig på uppgiften. Därav mitt ”misslyckande”? Att min kropp o själ inte är synkade för uppgiften? Eller så är det saker som händer som helt enkelt inte går att påverka, tänker jag….

Tar en paus…

Då har jag lärt mig att en kopp te med honung, blir en lämplig paus för att vända tankarna och göra någonting bra av dagen istället.

Idag är det kylan att stå ute och plantera o mina blommor, plantor och min sneda rygg som begränsar mig. Kanske lägga ner d mesta idag? Dricker ur mitt te och kanske kollar stickmönster, möjligtvis blir det en vilodag helt enkelt?

När livet ger dig citroner, gör lemonad

Elbert Hubbard
1856-1915