Corona börjar outhärdligt krypa närmre. Är inte längre ”där borta”. Känner starkt för alla som intensivvårdsbehandlas i Sverige, nu mestadels i Stockholm. (26 mars 2020)
Själv varit så dålig i lunginflammation att respirator varit väldigt nära. Fruktansvärt att inte få åt sig syre.
Det ingen talar om,(?) är att efter intensivvård, krävs det ofta rehabilitering, hemma eller på sjukhus. Så det blir ytterligare en aspekt på det hela.
Sitter i nuläget i självisolering, men gick själv på lokala matbutiken och hämtade paket och småhandlade. Kände mig lite som en brottsling.
Tänk när vi får komma till sans , sluta med social distans.
Umgås med våra kära, kramas vara nära.
