Lagom

I landet lagom, sticker man inte ut. Känslokall till ytan, artigt leende, inga yviga gester eller högt tonläge. Där talar man inte högt om vare sig sjukdom, politik eller löneförhöjningar.

I landet lagom varken protesterar eller demonstrerar man sitt missnöje, Accepterar situationen och fortsätter som vanligt.

I landet lagom blundar man gärna för problem.

I landet lagom är olikhet skrämmande, man tappar fattningen, kortpyramiden rasar. Backar undan eller tar till kamp vare sig det är rätt eller fel..

I landet lagom står de flesta och tittar på istället för att nyttja sina demokratiska rättigheter till protest.

I landet lagom har folkstyre nästintill blivit en fars, Vi väljer parti, sedan gör de valda precis som de vill. De verkar bordlägga problemen?

I landet lagom älskar jag att leva, men det är svårt att göra sin röst hörd som enskild utan att sticka ut.

Tror opolitiska grupperingar i sakfrågor är viktigare nu än någonsin.

I landet lagom värnar jag om yttrandefrihet. Människors lika värde.. Jag värnar om asylrätten, ser även en fördel till arbetskraftsinvandring där skatt betalas till staten och pengar till samhället kommer in. Och samma rättigheter som övriga arbetstagare i Sverige

I landet lagom hjälper vi varandra i nöd, delar på bördan som vi gjort sedan urminnes tider. Något som glömts bort sedan samhället, skulle ta ansvar för detta.

I landet lagom, börjar de tysta tankarna bli sagda.