Tacksam för det lilla

Glömmer att vara tacksam för det man har… Tänk vad lätt det är att rusa på och plötsligt, står man där och känner, varför går det inte som jag vill? Blir trött och grinig, funderar kanske på orättvisan, varför ska detta hända just mig?

Lugn katt

Lugnt tryggt o glatt.
Livet som en katt

Själv kom jag till en punkt när det var en av de svartaste perioderna i mitt liv. Konstigt nog, även en av de bästa. Tack o lov, kontaktade jag en kurator, som klokt nog förklarade.

”Många gånger när det blir tryggt och bra i en människas liv igen, efter exempelvis en skilsmässa som slutat i tragedi o bråk, så kommer en depression i efterdyningarna.”

Jag förstod inte, till att börja med, att det var depression och utbrändhet, som drabbat mig. Pressat mig till det yttersta för att verka normal, under lång tid. Fastän det fanns bakomliggande sjukdom. Levt i ett äktenskap med hårda ord och personangrepp. Kanske blir det, så när kärleken sakta sinar ut? Kuratorn menade att det var frågan om utmattningsdepression och psykisk misshandel och jag tänkte att, är hon riktigt klok? Idag, vet jag inte vad jag ska tänka om det? Menar inte att jag förtjänade att tråkas, men jag skulle gått mycket tidigare, redan vid tidpunkten när det gick snett i relationen. Då jag tillät mig bli trakasserad, för att det skulle bli lugnt.

Försökt att reda ut varför, jag, en stark kvinna, lät detta ske överhuvudtaget. Både självkänslan och självförtroendet gick i botten.
Aldrig riktigt hittat något riktigt bra svar. Kanske sökte jag ur minnet av den stora kärleken, som funnits där, i början av vårt gemensamma liv?

Är tacksam för de år som var bra, för att jag lyckades bryta mig loss. Även om det har tagit tid att laga mig själv och få självkänsla och självförtroendet tillbaka.

Är tacksam för att jag hittat en livskamrat,(som jag älskar), vän och man att leva med, som förstår mig nästan bättre än mig själv, för att han bryter mitt kontrollbehov och ger mig luft att andas, då jag behöver syre för att LEVA!

Är tacksam för att jag av en god vän, fick boken ”Min stroke” av författaren och hjärnforskaren Jill Bolte Taylor, som fick en stroke mitt i livet. Videoserien ”Att välja glädje” av Kay Pollak, kom i min väg. som både boken och videoserien har betytt mycket för att ändra och förnya mina tankebanor. i mitt liv..

Är tacksam för min överlevnadsvilja som finns inbyggt i mina gener, banne mig.. Som gjort att jag överlevt mycket svår sjukdom, trots oddsen ofta inte varit till min fördel.

Är tacksam för att jag äntligen får LEVA mitt liv, som jag vill, och av den insikten, som tagit mig många år att inse.

Är tacksam för att jag fortfarande, är nyfiken på livet och dess möjligheter.
Att jag lärt mig tankens kraft, dvs styra mina egna tankar, att bestämma, när, och vad som hjärnan ska fokusera på. Givetvis finns det dåliga tankar och händelser i ens liv, som pockar på, men numera tar det inte över mitt liv, helt och hållet.

Är tacksam för att jag senaste tiden börjat unna mig kreativitet, att skriva orden, prova nya färdigheter , är en glad amatör, som provar mina vingar.

Sist men inte minst. Är tacksam för mina ”pälsklingar”, ger mig och har gett mig mycket glädje och många skratt genom åren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.