De sista dagarna har jag av mina tankar fått springa gatlopp. Har kritiserat mig själv, påhejad av att ha Jante i publiken och av någon elak liten figur, som, sittande på min ena axel och viskar elaka ord i mitt ena öra, fraser, som får mig att bli sårad, och ger mig tyngdkänsla.
Tvivel
Hur ska jag tro att någon annan vill läsa det jag skriver?
Alla ord är väl redan sagda? Vem vill lyssna på vad jag tänker?
Dikter, vem vill läsa dem? Varför överhuvudtaget tro att någon vill utge mina samlade poem, genom åren?
Springa halvmara
Är trött och orkeslös, men då jag nu sprungit, typ en halvmara,
för att undfly mina egna tankar och inre demoner,
så kanske det inte är så konstigt? Jobbigt, men det var dags att ta mig an brandfacklan och ta stafettpinnen vidare..
Vinna över sig själv
Tänk vad härligt, fick komma i mål, på personbästa!
Lämnade igårkväll in en egna diktsamling, till ett bokförlag,
känner mig glad. Bara att våga skicka in, är för mig en vinst.
Gör man inget, så händer ingenting, heller..
