Hjärnspöken

Hjärnspöken mig hemsöker,
än hur mycket jag tänka bort, försöker.

Röntgensvar, remisser hit o dit.
Tappar min aptit.

Bara lite feber o tarm ”utoin”,
lite illamående o stinn.

Cancertankar kommer igen,
Onkologen inget kan bekräfta, än.

Försöker LEVA för stunden,
men hamnar lätt i avgrunden.

Vägrar, att något mig nedslår,
Stadigt på jorden, jag alltid, står.

Känner mig ändå gammal o trött.
I 1000 år, jag mot sjukdom, stött.

Likt vasstrået i vinden jag, existerar.
Livet , fram o tillbaka, hanterar.

Vilar, tar det lugnt o chilla.
Allt runtomkring mig är, stilla.

Åter fånge i min kropp,
men visst finns det hopp?

Jag är inte min sjukdom,
det är fakta, ingen fördom.

Har en aktiv själ o sinne,
glöm inte det i ert minne.

/Lilla My

Sommarglädje